Jag känner mig så övergiven och ledsen. Vi har båda strulat och vill olika saker i livet. Jag vill leva livet i tvåsamhet och att bådas vilja räknas. Han vill ha familjeliv med sina barn och i hans bostad i hans by. Första åren försökte han förändra mig och få mig att bli den där hemma-mamman som skulle vänja sig av att vilja resa och hitta på saker på tu man hand. Istället ville han att jag skulle vilja göra allt med hans barn och honom, även om de nu snart är vuxna.
Allt detta har fått konsekvenser för oss båda, hans barn med en nassa bråk, pauser mellan oss, fram och tillbaka, psykisk och fysisk misshandel. Vi har försökt bryta, men vi kan inte vara utan varandra och går alltid tillbaka. Han hoppas att jag ska ändra mig. jag hoppas att han ska förstå.
Nu bor jag på annat ställe och vi har inte hörts på nästan en vecka. Han har inte besvarat mitt senaste meddelande. Jag känner att det är över för gott denna gång. Ska bara hämta resten av mina saker.
Försöker prata och umgås med vänner, träna, jobba, sysselsätta mig, men ändå går jag med en ständig sorg och äts upp inifrån. Vill bara veta att han inte redan har gått vidare med någon annan och att han känner sig bättre utan mig och redan söker andra.
Kollar honom på sociala medier, är livrädd att han ska ta bort våra gemensamma foton och lägga till någon ny tjej. Allt sådant går runt i min hjära. Mår sååå dåligt. HUR ska jag släppa taget och gå vidare?? Har mitt ex, som jag älskade i så många år innan honom som är där för mig, har även andra betydligt bättre män som väntar på mig. Sådana män som jag egentligen ska ha, utan barn och som kan ge mig ett bättre liv. Men jag är inte mottaglig. Vill bara ha honom.