20 år tillsammans, 18 som gifta och två fantastiska barn och sen kom vi gemensamt fram till skilsmässa. Har försökt lämna förut men hans psykiska ohälsa satt stopp, vågade inte lämna då jag inte visste om han skulle hitta på mått dumt. Jag bet i hop och kämpade vidare. Sen gjorde vi ett nytt försök i början av året och bestämde oss för att skiljas. Allt var lugnt, han skulle få bo kvar tills han hittade nånstans att bo. Sen helt plötsligt började han ”vara på jobbet” mycket, stressade att papperna skulle skickas in mm. Sen kom jag på honom att han hade en annan och haft det ett tag. Varför ljuger han om vi ändå ska skiljas, varför inte våga vara ärlig. Han trodde han kunde bo kvar här och ändå ha en annan. Jag slängde ut honom! Var han rädd att bli ensam? Egentligen borde jag inte vara ledsen men det är precis det jag är, ledsen, arg och sviken. Arg att han sparkade på mig när jag redan var nere för räkning. Har offrat mig själv för honom i så många år. Barnen är arga på honom. Varför var jag så dum och lät det fortgå så länge, känner mig som en idiot, hur ska jag förlåta mig själv?
”Välkommen” hit där ingen vill vara. Vi är många i samma sits här så du är inte ensam! 
Klandra inte dig själv för att du kämpade. Det är nog tyngre att klandra sig själv för att en inte kämpade. Det kunde kanske gått att rädda om ni båda varit lika motiverade?
Det är skönt att skriva av sig sina tankar här inne och få dem ur systemet. Gör det ofta, för det hjälper, både dig själv och andra som blivit svikna. Man tror man är ensam i världen, men det är man inte!
Känner mig så misslyckad😢. Äktenskapet var nog för sent att rädda, jag kämpade i många år för att hålla i hop det. Känner mig lurad på mitt liv, tungt att gå vidare.
Att gå igenom separationen kommer att få dig att känna många sidor och känslor hos dig själv som du inte visste att du hade eller troddde du kunde känna.
Förvåning, bestörtning, glädje sorg kommer troligen varvas för dig i en helt ologisk ordning, när du tror att det är bra kommer det att rycka i dig åt alla möjliga håll.
Håll i dig, läs o skriv här och ta vara på dina vänner// lycka till, du är inte ensam!!
Anika jag hoppas du kan hålla styrkan uppe och vara stark, jag å mit ex va gifta i 26år tills oktober förra året då jag kom på henne att varit otrogen.
Jag har en svår hjärtsvikt, 2 hjärtstopp en tia och det där med nöd å lust och lojalitet finns inte hos alla tyvärr. Ta allt i tur och ordning, va lugn och diplomatisk, han förväntar sig inte det. Hoppas det verkligen gå bra för dig.