Jag känner att han var ett värdigt föremål. Mer än så. Han kanske var för bra för mig. Det kanske var därför han blev så bitter till slut och gick bakom min rygg. Tack för att du svarar. Hur gör man för att släppa allt och gå vidare när man måste ha fortsatt kontakt? Hoppas du vaknar upp med lite lättare hjärta imorgon.
@Neily Jag var ju med om en liknande ”lämning” nu under hösten. Mitt ex, pappan till mina barn, hade tydligen varit missnöjd med vår relation under en längre tid, men var för feg och konflikträdd för att ta upp det med mig. Jag fick veta först när det var för sent och han redan gett upp allt hopp. Vem fan gör så?!
Jag har precis som du rannsakat mig själv, anklagat mig själv för att jag inte alltid var den bästa eller roligaste flickvännen. Men nu är jag mest arg. Jag tycker inte det är rätt att tilldelas/ta på sig skulden under sådana omständigheter. Att lämnaren valt att förstöra en familj, som kanske hade kunnat räddas, DET är den stora skulden. Så försök att släppa alla tankar på att du inte skulle vara värd honom. Jag har svårt att se vad du skulle ha gjort för att vara värd ett såhär osnyggt avslut. Du är värd så mycket bättre!
Men han var säkert värdig innan allt detta. Det tycker jag att mitt ex var. Men den han blivit, nej fy fasen.
Jag undrar samma sak, hur ska man kunna gå vidare? Jag har minimerat all kontakt. Tar bara kontakt om det är nödvändigt, och det per sms. Telefonsamtal endast om jag måste. Jag har haft några lite bättre dagar nu, hoppas det håller i sig och fortsätter bli lättare. Hoppas du också hittar en form som funkar, och att du känner att det går åt rätt håll. Ta hand om dig!
3 gillningar
Cullen
Du är nog lite starkare än din man. Just att du är stark skall du nog lägga vikt vid nu. Tänk bara på dig själv så mycket det går.
1 gillning
Så overkligt när den man levt med är som två olika personer samtidigt… Skulle önska att den gamla trollades tillbaka på något sätt. Han var en fantastisk person. Den nya hemska mannen han var i slutet av vårt förhållande hann träffa en annan i fem månader innan han bestämde sig för att berätta för mig att han “gått ur vårt förhållande” för drygt ett halvår sedan och därefter börjat dejta någon ny, som han sedan ett par månader hade en seriös relation med. Och när vi då började försöka lösa saker blev han “chockad” över att saker kunde lösas om man tog upp dem… och så insåg han att han plötsligt stod med två förhållanden med två personer han var kär i. Det var ett riktigt helvete för mig, men även för vårt barn. Saker har sedan dess gått helt år skogen och han gick tillbaka till henne efter ett halvår av försök från mig samtidigt som jag bröt ihop gång på gång och tafatta försök från honom, som egentligen fortfarande var velig och inte kunde ge mig en trygghet i något och i stället svek gång på gång på olika sätt. Så nu måste jag förhålla mig till att hon finns med i bilden också vilket gör det hela ännu värre. Funderar på att flytta från stan med barnet, men antar att man inte får utan hans tillstånd… Har ditt ex någon ny eller är han själv? Hoppas du har haft en okej kväll och tack för att du svarade.
1 gillning
Åh fy vilken mardröm! Förstår att du bröt ihop flera gånger under sådana förutsättningar. Så starkt av dig att du orkade försöka trots allt. Kan inte ens föreställa mig vad du går igenom.
Jag har frågat flera gånger. Mitt ex säger att det inte finns någon annan. Jag väljer att tro honom, men är inte helt säker på att han skulle berätta om det var så. Han har varit så undvikande och låtit bli att berätta om andra saker… Och han var väldigt tydlig med att han vill kunna träffa andra nu.
Jag förstår att du skulle vilja byta stad, men ja, eftersom ni har barn ihop så tror jag att han måste ge sitt godkännande i så fall. Är inte helt säker på vad som gäller dock. Så jobbigt att på olika sätt fortfarande vara så beroende av sitt ex.
Oavsett så låter det som att du gjort allt i din makt för att ”rädda” familjen. Mer än så kan man inte begära. Jag har också verkligen visat att jag är beredd att jobba på vår relation. Men han ville inte försöka. Ibland undrar jag om jag försökte för mycket och för länge, medan han ”kände efter” och varken ville satsa eller bryta. Det tär ju något oerhört på en. Men jag är ändå mest stolt över att jag kämpade in i det sista. Vår separation ligger nu verkligen bara på honom. Och det är skönt att veta att jag inte kunnat göra mer än jag gjorde. Jag hoppas att du kan känna likadant.
Vissa dagar känns bättre än andra. Men jag jobbar fortfarande på att försöka acceptera läget. Träffar nära och kära som tycker om mig och stärker mig. För några dagar sen var jag verkligen på botten igen, men nu känns det någorlunda igen. Antar att det kommer att vara så ett tag framöver.
Önskar dig allt gott. Hoppas allt blir bättre för dig, och att vi kan följas åt mot ljusare och lättare tider!
Ja du ska vara stolt, du orkade stå upp för något som verkligen betyder något, trots att det måste ha varit oerhört tufft för dig. Man bryter inte en familj hur som helst, det är obegripligt att din man kommer med en sådan “överraskning” utan att ha involverat dig. Men man förstår genom det här forumet att många som gör slut processar allt själv och sedan “släpper bomben”. I min mening är det att leka gud i andras liv (undantaget riktigt destruktiva relationer så klart, få man så klart behöver rädda både sig själv och ev barn från något som skadar) Man vet aldrig vad den andra kan förändra om man inte berättat att man saknar något som känns nödvändigt i förhållandet.
Fint att du har nära och kära som drar upp dig ur sliten (och kanske hjälper med reality check om du blir självkritisk, för det är lätt att bli när man blivit lämnad, trots att det ofta borde bara lämnaren som skäms och rannsakar sig själv) Har ni barn? Jag försöker att minimera kontakten, men det är svårt i och med barn.
2 gillningar
@Neily Tack för fina ord!
Ja, vi har också barn ihop. De går i skolan, så nollkontakt går tyvärr inte för oss heller. Jag försöker också minimera kontakten, blir bara ledsen av att ses/höras/påminnas. Jag kämpar verkligen för att kunna bete mig som en vuxen när det gäller föräldraskapet. Mig veterligen finns ingen annan med i bilden, vilket förstås underlättar. Jag inser att det kunde varit ännu svårare.
Hur går det för dig med allt?
1 gillning
I slutet av september tog mitt ex upp att han vill skiljas. Det kom inte som en nyhet. I april -17 tog han också upp det men då rann det ut i sanden. Jag levde på som vanligt medan han bearbetade en kommande separation. Nu har han flyttat och några dagar innan flytten berättade han att han träffat en ny. Separationen kändes helt ok fram tills dess. Nu är mitt liv som e berg- och dalbana. Jag maler och maler, vad jag gjorde för fel, hur kan han redan älska någon annan, är jag inte mer värd… Jag kan hålla på i evigheter. Jag har bra stunder, jag har dåliga. Vi pratar med varandra, jag söker bekräftelse - TYCK OM MIG! Och det är så fel. Jag ska inte behöva tigga och be om att bli omtyckt men det är just det jag gör. Vi har tre barn tillsammans, när de är hos honom känner jag mig ensam för jag är just ensam. Har jag barnen känner jag mig ensam för han är med henne. Jag måste lära mig att leva utan honom även att det gör ont. Det gör förbannat ont. Men jag ska ta mig igenom det och jag ska bli starkare. Och vi kan bli starkare tillsammans!
5 gillningar