Är min känsla för deras kontakt orimlig?

Jag har ett förhållande sedan två år. Vi är båda i medelåldern och har så klart båda ett bagage med gamla förhållanden både rent vänskapliga och sexuella.
Vi blev verkligen blixtförälskade från start och har nu en så vacker relation som vi inte ens kände till att man kunde ha. Men de första månaderna blev ändå gumpiga och allt annat är problemfria. Främst beroende på att det tog ett tag innan jag av olika anledningar kunde välja henne fullt ut.
Under den allra första tiden när vi umgicks, helt utan löften mellan varandra, så hälsade hon på hos en vän som hon hade haft i 30 år. De hade varit ett par ett kort tag i tonåren och sedan dess så var han en själsbroder och någon som hon visste alltid skulle finnas för henne när livet krisar.
Vi hördes av varje dag och hon bjöd t o m dit mig en kväll/natt när han var iväg med sin dåvarande partner. Hon beklagade sig över att hans partner var svartsjuk och att hon inte kunde förstå att man faktiskt bara kan vara vänner trots att man sover över hos varandra utan att någon annan är med. Ett par veckor senare åkte han och hälsade på hos henne några dagar. Jag fick förklarat att hans dåvarande partner hade tänkt om och sett hur glad hon gör honom och uppmuntrat honom att åka.
Sedan dess har de inte setts igen men har hållit kontakten per telefon varannan månad typ. Ett år senare berättade hon att de hade haft sex vid båda dessa tillfällen och att de även hade haft det tidigare då de träffats.
Det visade sig också att under de senaste 25 åren har de setts typ nio gånger varav tre gånger i sällskap med andra. Minst hälften av de gånger de har träffats själva har de haft sex.
Jag har försökt förklara att min bild av deras vänskapsförhållande förändrades när jag fick veta detta och att jag inte längre är lika bekväm med deras kontakt. Är det en orimlig känsla?
Jag vill poängtera att jag inte anklagar någon av dem, jag förstår att hon kände sig bortvald när jag inte kunde lova henne allt där i början. Är detta en känsla jag ska ta ansvar för och bearbeta på egen hand? I hennes värld är det osunt att välja bort vänner pga en partner och min grundinställning är väl egentligen också det, men gäller det oavsett vad? Och med det inte sagt att jag absolut tycker att de ska fimpa sin kontakt pga av mig, men jag upplever en frustration över att hon inte alls kan förstå att jag känner som jag gör och till slut funderar jag på om det är jag som reagerar onaturligt starkt.
Tilläggas kan att jag upplever att det är precis det jag har fått göra, då hon aldrig lyckades hantera sin känsla för en kvinnlig vän som jag hade ett kort försöksförhållande med i samband med att vi träffades. Ett förhållande som jag bröt upp då jag insåg att känslorna inte alls var desamma som jag kände för min nuvarande partner. Jag var naiv som trodde att jag kunde behålla den vänskapen och både jag och min nuvarande partner försökte länge att hitta sätt att förhålla oss, men efter ett år så valde jag att bryta även vänskapsrelation.
Hennes försvar är att hon hade fog att känna som jag gjorde, medan min känsla bygger på min egen felaktiga bild av deras relation.
Jag förstår att man ofta får de svar man ber om, så jag har försökt att beskriva det så neutralt som möjligt, men det är inte alltid lätt. Så jag är tacksam för bredare svar än " hon är dum, gör slut".
Tacksam för era reflektioner!
Och sorry för ett massivt långt inlägg…

1 gillning

Hej ekbo.

Är detta om jag förstår det rätt nåt som hänt i börjjan av ert förhållande för mer än 2 år sedan?
Har det varit lugnt eller håller dom fortfarande kontakten?
Bara så jag förstår rätt

1 gillning

Hade hon sex med sin “kompis” under dessa 25 år för att hon inte hade någon annan att ha sex med under de åren, eller hade hon sex med honom för att det var just exakt honom som hon ville ha sex med trots att iaf han redan var i annan relation?

Det svaret hade iaf för mig varit avgörande för hur jag skulle sett på en sådan relation och vad jag hade kallat den. Men huruvida det ens går att få några ärliga svar på det så här i efterhand är väl högst osäkert. Men har de under 25 år repetitivt återkommit till varandra för sex trots andra partners bägge två, då blir iaf jag tveksam för vad skulle skillnaden vara nu jmf med de föregående 25 åren… :woman_shrugging:

1 gillning

Sedan hon och jag lovade varandra trohet och exklusivitet, så har de bara haft telefonkontakt. Långa samtal på 1-2 timmar, men inte ofta. Nån gång varannan månad typ. Och det har hon alltid varit helt öppen med. Inget smussel liksom.
När de träffades fysiskt så så var det i lindan av vårt förhållande och vi hade absolut inte lovat varandra någonting. Jag vill poängtera för ge en så rättvis bild som möjligt, att jag är inte ett offer på det viset. Vi gjorde båda fel mot varandra under våra första månader och det tycker jag att både hon och jag har tagit ansvar för. Och det som hände mellan dem där och då, kan jag egentligen inte se att jag har något att göra med. Kan inte anklaga henne det minsta för det.
Utan här handlar det mer om att min bild av deras relation gick från “ren” vänskap till något med inslag av ett KK-förhållande som gör att deras kontakt inte känns lika bekväm för mig som den gjorde innan jag visste hur den såg ut egentligen.

Som svar på din fråga :slight_smile: Sedan några månader då jag tog upp att det här inte kändes helt ok för mig, så har hon förklarat för honom att de pausar sin kontakt i väntan på att vi reder ut det här. Men vi fastnar i att hon tycker att det skulle vara orättvist och sorgligt om hon skulle behöva offra sin vän för att jag ska må bra, att det där är något jag måste ta hand om själv. Och jag blir frustrerad över att hon tycker att mina känslor är ogrundade och kan inte förstå varför hon inte kan förstå :slight_smile: Dessutom känner jag att det är orättvist att det bara är jag som ska göra den uppoffringen. Samtidigt kan jag i mina starkare stunder känna mig som en tjurig barnunge som inte mäktar med att vara lite storsint i frågan. Men gör jag våld på mig själv? Är jag bara frustrerad över att hon visar noll förståelse för att jag kan känna som jag gör? Jag vet inte…

Jadu… svåra grejjer…men har detta legat och bubblat hos dig så är du ju inte bekväm med situationen.?!
Pratar hon tex i telefon när du är med eller har det "alltid"vart när du inte är hemma?
Egentligen så är det väl här som allt annat här… finns inga rätt eller fel i ditt agerande… förutom det DU käner är rätt för dig.
Är du obekväm med att dom pratar så säg det,
Såg hur DU önskar…
Sen hur hon väljer att agera vet man ju inte.
Men att gå och vara osäker på nån äter upp en inifrån.

Som hon har sagt så var det bara de här senaste gångerna som någon av dem varit i relation när de haft sex. Han har aldrig träffat någon av hennes partners och hon har nästan aldrig träffat någon av hans. Jag tror inte att hon hyser några kärlekskänslor för honom. Att hon sex med honom senaste gångerna berodde enligt henne på att hon kände sig bortvald av mig, så det var väl nån slags tröst av nåt slag.

Hade de båda velat ha varandra så har de haft möjlighet att satsa ordentligt under alla de här åren. Däremot vet jag inte vad han känner. Han har haft knepigt att få relationer att funka och svårt att hitta rätt. Efter deras senaste möten ville han bjuda henne på kryssning i 100 000-kronorsklassen för att fira att han fyllde jämnt. Innan dessa två möten var det ca tio år sedan de sågs senast. Jag förstår att man är olika, men för mig kanske det betyder att man hyser lite andra känslor än ren vänskap.

1 gillning

De har ringt både när jag suttit i samma soffa som hon och när jag varit iväg. Hon har aldrig dolt deras kontakt för mig, utan tvärtom. Ventilerat hans problem med alkohol och kvinnor med mig och ofta beklagat sig för att han bara hör av sig för att gnälla.
Jag uppfattar det inte som att jag är svartsjuk i traditionell betydelse att jag är orolig för att de planerar att träffas i smyg eller att det är honom hon egentligen vill ha. Därav kanske att jag känner mig småaktig för att inte bara svälja det om han nu betyder så mycket för henne. Samtidigt så säger hon att för henne har det här blivit mer av en symbolfråga om hur sunt är det att mina känslor ska få henne att välja bort vänner oavsett vem det gäller.

Hon har sagt att om allt skulle stå och falla med det så skulle hon välja mig och vårt förhållande, men att hon skulle känna sig överkörd och orättvist behandlad. på samma sätt som jag antagligen skulle känna om jag bara gillade läget. I alla fall utan att hon har någon som helst förståelse för varför det känns hos mig. Hon är världens mest empatiska människa i alla andra sammanhang, men just här når jag henne inte. Om det beror på att hon grävt ner sig i försvarsgropen eller inte, vet jag inte.

Jag tycker nog att det är lite småaktigt av dig. Varför inte satsa på ert förhållande ordentligt och bygga det till något starkt istället? Och se tiden an med hur deras umgänge fortsätter i denna nya kontext? I medelåldern har man vissa vänner och relationer som formats över många år, ibland lite märkliga. Men sorgligt att behöva helt bryta med någon sådan för att en ny partner inte kan ha tillit. Så tänker jag.

1 gillning

I min värld är det en väldigt rimlig känsla.

Vi är en grupp som träffas sedan universitetet, vi är sex tjejer och en kille. Det skulle vara helt uteslutet för oss att ha en sexuell relation med denne man. Jag ligger inte med mina vänner. Men så är jag 50+, så det kanske kan se olika ut i olika åldrar, men så funkar det för mig.
Det finns uppenbarligen och har funnits under decennier(?) en sexuell attraktion mellan dem. Oavsett hur sugen jag skulle vara så ligger jag inte med vänner.

Tycker din reaktion är ”normal”.

Edit: Läser nu andras kommentarer och tycker Noomis frågor är relevanta.
Smusslas det inte nu och det inte längre är något sexuellt, fine, men lite observant skulle jag nog vara.
Har sett på nära håll att ett glas vin för mycket eller viss leda i nuvarande relation kan få sådana här gamla ”flirtar” att bli en bekräftelse och vips så har man trillat dit.

Det beror förstås också på om jag känner mig trygg i min relation med personen så spelar det ingen roll, men många är vi väl som trott att vi var den enda och
”min partner skulle aldrig…”
Ta i beaktning vilka erfarenheter vi som skriver här har…. :grinning:

2 gillningar

Oj vad svårt. Självklart är det lätt att förstå att du ser annorlunda på deras relation när du fått veta att någon hon alltså ser som någon sorts själsfrände lite till och från även haft sex med varandra. Å andra sidan kan jag också se att det kan vara mycket begärt att hon ska säga upp kontakten med en pålitlig vän hon har så många år av historia med.

För mig hade det nog handlat om att hon verkligen på djupet och på ett ärligt sätt skulle reflektera över vad denna relation har betytt och betyder nu. Varför hade de sex? Varför är de inte ett par trots att hon kallar honom för själsfrände och har legat med honom lite till och från?

Jag skulle nog kunna acceptera en beskrivning där han verkligen bara är en vän för henne nu men där de kanske några gånger haft sex när de ändå bägge varit singlar, ensamma och tja, kåta helt enkelt. Men där det inte finns något intresse för en sexuell eller romantisk relation med honom nu när hon har dig.

Men då är jag verkligen inte en så svartsjuk person. Å andra sidan har jag desto svårare för dubbelmoral och hade haft väldigt svårt att tugga i mig att du fick säga upp relationen med en kvinnlig vän för att hon blev svartsjuk men hon inte kan tänka sig att göra detsamma.

Går det inte att ha ett riktigt ärligt och djupt samtal om sånt här hade jag nog iaf tyckt att “hon är dum, dumpa” är ett ganska bra råd ändå.

Är det bara jag som ser en skillnad mellan kompis och ligg?

Och då menar jag inte ligg man hade för länge sedan som övergått i en kompisrelation och där har det stannat sedan dess. Jag menar inte det som TS beskriver att man periodvis varit kompis och periodvis kk, för mig är det helt främmande att i perioder ligga med en kompis….

Bara nyfiken.

2 gillningar

Jag tänkte egentligen svara nåt annat…men när jag tänkte efter så… en KOMPIS har man ju inga liggkänslor för egentligen.
Ligger man med en kompis så övergår det ju till nåt annat… eller??
Men är det längesen så kan ju dom ändras till kompis.
Men du ser… hur långt är ett snöre. ??
Å det är ju detta som är så grymt här… man får ju 1000 olika synsätt på allt…åsså kan man plocka det man vill.

När det gäller sex med vänner som man är mån om att behålla livet ut, så känner jag som du. Det är smartast att undvika av så många anledningar. Både för att det kan riskera vänskapen ifall någons känslor skenar iväg men inte den andras. Och även för att förhindra just det här. Att en ny partner kommer att känna sig obekväm med deras fortsatta kontakt.

Nu har jag “turen” att han bor 12 mil ifrån oss, så några spontanträffar med vin känner jag ingen större risk för att det blir. De har ju som sagt inte träffats så mkt innan heller. Jag förstår att det kan vara olika för olika människor, men nio gånger på 25 är i mina ögon väldigt lite när det gäller någon som betyder så mkt., men det kanske främst beror på att de i stort sett aldrig träffats när någon av dem varit i relation. (Bortsett från de senaste gångerna då han bedrog sin dåvarande partner). Att han valde att inte komma på hennes bröllop (hon gick på hans) tycker jag inte heller signalerar själsbrodervänskap. Men det är ju ur min, inte helt neutrala, horisont.

Håller helt med dig @Lisa0987… det finns något outtalat och mer än kompis i det här. Om det är aktuellt i nuet eller inte har jag ingen aning om såklart, omöjligt att säga som utomstående.

Men att det bara varit kompisar genom åren och samtidigt träffats för sex trots respektive på var sitt håll säger ju mycket… men det kan ju också vara som TS beskriver att han upplever att den här “kompisen” verkar ha vissa svårigheter att klara av seriösa/etablerade relationer och kanske har även hon insett att sex/attraktion och lovefeelings emellanåt är max vad hon kan få av honom, men mer än så… som att leva med honom 24/7 i en stadig relation det kommer inte att funka :woman_shrugging:

1 gillning

Själv har jag aldrig haft sex med en kompis, för mig har de helt olika roller/funktion och jag har inga sexuella känslor för en kompis.

Jag har dock en väninna som i tonåren var ihop med en kille och de har tagit upp kontakten igen och är nu ”bara” kompisar sedan många år, dvs det finns ingen sexuell attraktion mellan dem sedan många år. Det kan jag förstå.

Men jag har jättesvårt att förstå det här växlandet mellan kompis och ligg. Men jag kanske är omodern :joy::joy::joy:

2 gillningar

Att hålla reda på antal ligg under åren… för mig ger det också vissa lite konstiga signaler…

EDIT: även begreppet själsfrände skickar för mig också vissa signaler som jag önskar att min partner skulle känna för mig…… eller det är kanske barnsligt av mig att vilja vara det….

3 gillningar

Ja, så exakt oxå. Inte ca fem, tio eller femton… utan exakt nio :smirk:

1 gillning

Jag kan verkligen hålla med dig. Dessutom handlar det inte om bristande tillit i det här fallet. Jag litar helt och fullt på att hon inte skulle vilja ha honom istället eller att hon skulle lockas att åka iväg i smyg för att återuppleva en het stund med honom. Jag tror inte heller att de har särskilt intima samtal om att de saknar eller längtar efter varandra
Det här handlar om något som på så många sätt säkert kan betecknas som ännu “löjligare”. Min fråga är om det faktum att min nya bild av deras vänskapsrelation som gjorde att jag inte längre var helt bekväm med deras kontakt ska få spela någon roll. Eller är det något jag får deala med på egen hand?
Även om jag gjort motsvarade uppoffring för henne.

1 gillning

Exakta antalet nio får ni lägga på mig, inte på henne :slight_smile: Det var något hon uppskattade det till då jag var nyfiken på hur deras relation sett ut under åren.

1 gillning