Är jag galen

Jag bad min man flytta på långfredagen efter att jag kom på att han träffat en annan.
Jag dök ned i ett svart hål. Det var andra gången. Fast första gången var det inte otrohet.
Vi bodde isär 1 år jag flyttade hem. Han ville det men sa inte rent ut att det är för att jag älskar dig. Vi Har en son med diagnos som mådde värre dåligt då och tror det egentligen var mest bekvämt och tryggt att jag flyttade hem . Har inte kännt att han brytt sig särskilt mycket om mig efter det. Och sista året har han inte ens varit trevlig att umgås med . Han har suttit med sin telefon eller hållit på med sin sport och jag har kännt mig ensam fast vi varit två. Men otroheten kom ändå som en chock . Jag har anpassat mig och försökt hålla ihop vår familj mycket för det är så msn gör och grundkänslsn att det är vi.
Till saken hör nu att jag mot mina egna principer tänkte att jag gick med på en dating sida. Mest för att hålla bort honom ur huvudet genom att kika lite på andra. Var inte tanken med något mer. Barnen alltid först. Men jag har bestämt mig för att jag kan inte om han skulle ångra sig denna gång med ta tillbaka honom. Det han gjorde mot mig är oförlåtligt och kommer inte kunna lita på honom igen .
Måste tänka på mig själv nu. För att må bra.
Ja vad händer… träffar en msn som jag skriver till o h tom träffat 1 gång nu. En skogspromenad och fika. Det var så himla lätt att prata med honom och han lyssnade på Mig o h verkar intresserad. Det har bara gått 2 månader sedan min man fick flytta men nu ja jag inte sluta tänka på honom den nya. Vi smsar och smsar pratar om allt mellan himmel och jord. Vill inte sluta… Och kan inte sluta tänka på honom. Detta är inte jag… kan inte involvera någon ny i barnens liv på bra länge . Vi kommer att skiljas och jag ska ta över huset och jag ska gå vidare. Men hade absolut inte trött eller tänkt att detta skulle hända. Men förstår ju själv nu att vårat förhållande varit dött ett tag o h jag levt på hoppet länge om att hålla ihop familjen. Men det går ju inte om inte båda vill. Så hur ska jag göra nu,??? Kan inte stoppa känslorna för denna nya man som förövrict även han blivit lämnad, har barn men levt själ ett par år precis som jag tänkte att jag måste göra för att landa och hitta mig själv. Men på något sett tror jag att pga att vi redan bott i sär 1 gång redan hittat mig själ igen den gången för 4 år sedan och det är därför jag släppt taget tidigare. Känner att jag bryr mig inte om honom längre. Och så kan jag inte sluta tänka på den nya mannen .
Hur ska jag göra… ska jag gå på magkänslan , men jag vill inte säga något till barnen det är det sista dom behöver . Förvirringen är total…

Förstår inte vad din historia har med galenhet att göra. Du har blivit sviken, valt att lämna förhållandet och därefter fått känslor för någon annan. Om det är att vara galen så finns det 7 miljarder galna människor på jordklotet.

Om du berättar för den nya mannen att du inte vill involvera någon annan person i barnens liv just nu så lär han förstå det. Det är många i din situation som lever varannanveckasliv. Vid delad vårdnad så har man barnen ena veckan och odlar sin nya relation den andra veckan. Man låter det ta tid innan de olika världarna möts.

3 gillningar

:sweat_smile::sweat_smile: ja galen kanske var fel rubrik! Bara att det inte är jag riktigt. Har verkligen kämpat och gjort allt för att hålla i hop familjen . Men detta blev droppen. Och hur stor är sannolikheten att man träffat någon direkt som man synkar med.
Han vet var jag står och är ok med det. Så jag gör väl som sju miljoner andra "galna människor :sweat_smile::grimacing: går på magkänslan och givetvis håller barnen utanför. Det är ju mest som en vän till att börja med .min tur att tänka på mig själv och få må bra.

3 gillningar

Återkoppling:
Träffar fortfarande samme man, är så tacksamm han dök upp vid rätt tidpunkt. Han håller om mig ser mig och får mig att bli glad även när jag dippar.
Har mått skapligt under sommaren, men dippat nu. Nere i det svarta hålet igen. Trassel med exet och sveket gör sig påminnt. Sonen mår dåligt och från att ha varit hos mig 24=7 väljer han nu pappa. Villket jag på ett sätt är glad för men på ett annat sätt känns tungt, då vi stått varit varandra så nära.
Har kontaktat vården för att försöka få en samtalskontakt. Jäkla berg och dalbana…

1 gillning