Jag håller inte med dig. Vet man att någon är gift/sambo/upptagen och ger sig i lag med den personen ändå så är man lika skyldig.
Alla tycker olika och det är MIN åsikt i den frågan
3 gillningar
Skyldig till vad? Moraliskt förfall? Inte tänker på sin nästa?
Japp, fel.
Men det finns bara en person som är otrogen och det är den som har ett förhållande där den andra parten är ovetande om att hans/hennes partner just för stunden satt sin (sexuella) njutning främst. Den som är otrogen är inte ett offer utan egen vilja eller möjlighet att säga nej.
6 gillningar
Jag har aldrig sagt att den otrogna är ett offer eller oskyldig. Det ena utesluter inte det andra!
Allt är inte svart eller vitt!
Jag anser att båda två är lika skyldiga och det är MIN åsikt!
3 gillningar
Håller helt med dig, för det är exakt som @Nimpom skrev i sitt första stycke i inlägget högre upp i tråden.
Det fenomenet är antagligen bara ytterligare en av alla våra mänskliga (försvars)mekanismer, som inte så lätt låter sig varken diskuteras eller förklaras mha logik 
7 gillningar
Ja ytterligare en anledning till att förbli singel…
Den som är otrogen är inget offer, det är inte tredje part heller som också har ett val.
Ett egoistisk val som innebär och att man bidrar till att skada och får en annan person att må fruktanvärt. För mig är det lika illa som att stå och heja på när någon blir slagen.
Exakt så menar jag!!
1 gillning
Sensmoral: den som är otrogen ska inte skapa en egen tråd att bikta sig i detta forum om den inte vill bli gjord tilll syndabock och för att få höra vilken omoralisk, ond, självisk slyna/ horbock den är utan anständighet, ära och moral.
Jag hoppas Orkarintemer10 känner sig hjärtligt och varmt välkommen med sitt första inlägg och känner att här finns välvilliga människor som lyssnar och bryr sig om även om de inte gillar allt men som kan skapa förtroende och en vilja att dela mer.
Som jag skrivit förut borde finnas en avdelning för oss som sviker, bedrar och är femte hjulet under vagnen.
Naturligtvis ingår det i alla människors utrustning att omedelbart igenkänna den lögnaktige, manipulativa och egocentrerade psykopaten och narcissisten.
6 gillningar
Ah, nog för att tonen blev lite hård kanske gällande skuld så får man ju räkna med på öppna forum att få höra ett och annat och bara för att det är ett allmänt forum kanske man inte får stöttning för det man vill. TS inlägg var raderat så jag hann inte läsa men det framgår att TS varit älskarinna i två år. Visst kan man vara naiv, nykär och totalt förälskad. Men när en person inte lämnat sin äkta hälft efter två år då kan man ju inte gå runt och tro att det ska ske?
Och oavsett så innehåller majoritet av trådar här den svikna partnern. Då om man inte vill bli påhoppad så ska man nog formulera sig väldigt försiktigt för majoritet här inne är ju den bedragna parten och tycker nog det är skönt att vräka ur sig sina känslor för tredje part vad de anser om dessa (även om det inte specifikt var just den personen).
1 gillning
Ja, faktiskt så tänker även jag så iaf i nuet 
Från början kände jag sån avund mot henne som mitt ex smög iväg till. Den känslan varade länge och jag tänkte oxå att hon måste ha allt och att nu skulle de två leva lyckliga i alla sina dagar och hon skulle få skörda allt jag sått. Ingen logik bet på mig oavsett vad mina närstående sa, dvs att han var den han var och alltid skulle fortsätta att vara sådan. Utan jag lastade isolerat mig själv för att jag inte varit bra nog.
Nu är jag sedan flera år tillbaka i den lyckliga positionen att jag på avstånd kunnat följa hur den första har avlösts av den andra, som avlösts av den tredje osv. Och nu är det ingen, igen… han återkom tom. till mig efter åratals total ignorans och jag fick faktiskt förmånen att ge honom den verbala käftsmäll han borde fått för läääänge sedan. Han är och kommer förbli samma dysfunktionella varelse och jag har sedan länge insett att det var JAG som drog vinstlotten, som blev av med honom 
Det har varit alldeles j-t jobbiga år, men till alla er här med lika eller än värre dysfunktionella partners, eller expartners… lägg all skuld isolerat hos honom där den hör hemma, det är iaf mitt tips…
Först då blir ni fri från alla de där rosa sentimentala slöjorna och alla förskönande minneskonstruktioner på den man som lämnat/bedragit er och där de egna drömbilderna fortsätter att fördunkla både syn och fortsatt liv 
Det finns ett spanskt ordspråk som jag lärde mig för länge, länge sedan… och det har sällan passat bättre än här;
“Aunque la mona se vista de seda, mona se queda” 
9 gillningar
Yep. Väl hård och raljant. Känner det själv. Och i vissa trådar har jag skrivit hårda svar själv. Har inte alltid varit så snäll själv. Men i de första inläggen ts skriver anser jag att man ska vara lite försiktig Vi är olika och tar saker på olika sätt. Först fgörsöka få igång en dialog om man nu inte via tidigare inlägg vet lite om den som skriver Och allt är inte alltid svart och vitt. Verkar som det finns en del här som gärna skulle kastat första stenen på äktenskapsbryterskan. Hon togs på bar gärning men mannen står det inget om. Alltid kvinnans fel.
6 gillningar
Förmågan att skrolla och låta bli att kommentera borde vara högre hos vissa. Att känna in att någon mår dåligt borde var och en kunna göra och sedan låta bli att vara dömande. Ingenting blir bättre av att döma, mer än att möjligen den som skäller tar ut sin ilska och frustration på en ställföreträdande.
Bland de som blivit lämnade kan man också se väl mycket offerkoftor och att lägga skulden på den andre parten helt och hållet som inte heller blir rätt, men det är inte läge där och då att påpeka det.
8 gillningar
Jo. Det kan ta på och kännas kymigt att blotta sin situation och sina känslor första gången i ett forum. Det går att svara på olika sätt och sätta den första tonen för diskussionen. Det kan avgöra hur hågad förstahångsskribenten blir att fortsätta skriva.
Jag undrar om ts tittar in ibland för att se vad som skrivs i tråden. Det lär inte göra henne trygg att våga skriva mer om tankar, känslor, händelser.
3 gillningar
Jag är inne i samma tankebanor.
Skuld och dömande har jag funderat mycket på. Insåg någonstans under livets gång att jag var väldigt hård mot mig själv, föraktade svaghet. Dömde och såg ner på andra lika hårt som på mig själv…
Tills jag började förlåta mig själv och jobba med acceptans.
TS satsade/investerade i en gift man. Hon hoppades nog väldigt mycket. Jag känner medlidande med henne.
När man till sist kunnat lägga sista pusselbiten är det lätt att vara efterklok.
9 gillningar
Alltså jag tycker inte vi ska svartmåla hela forumet för den här trådens skull, för den ger både ris och ros och det är ju själva livet i ett nötskal.
Hela det här forumet, som med sina bestående deltagare är själva forumets existens, är som livet självt. Upp och ner, svart och vitt, på och av osv. osv.
På något sätt så vill jag ändå tro att de människor som hittar hit ändå vanligtvis är normala fungerande och tänkande varelser som inser att alla i deras omgivning är olika, fungerar olika, har olika erfarenheter, uttrycker sig olika, agerar olika osv. på samma sätt som alla de människor gör som de är omgivna av IRL.
Jag tänker att lite tilltro till alla (nya som gamla) människors sunda förnuft och inneboende goda vilja är gott och behjälpligt, på samma sätt som att vi alla bara är människor, på gott och ont
2 gillningar
Men herreguuud… “s n ä l l” måste vara det mest dubiösa och tvivelaktiga omdöme man kan ge någon, inklusive sig själv.
Det där “snäll” är ju så devalverat att det lika gärna kan likställas med kossorna i reklamen från Bregottfabriken.
Jag uppmanar alla som ser som den yttersta dygden att vara “snälla” att läsa Stefan Einhorns bok “Konsten att vara snäll”… då kanske begreppet snäll äntligen skulle få ett vettigt och verklighetsanknutet ansikte!
Du ÄR faktiskt snäll @Rulle, like it or not 
4 gillningar
Jo. Vilket intryck en sprillans ny användare får beror mycket på de första svaren. Och svaren kan i sin tur bero på tonen i trådstarten. Det är därför jag tycker det är synd att jag inte hann läsa den.
Nu har jag bara den efterföljande diskussionen att gå efter samt att ts verkar ha övergett den här tråden vilket gör det svårt att ställa följdfrågor till och få svar från ts.
Sedan kom resten av diskussionen att handla om hur förkastligt, omoraliskt och föraktansvärt det är av den som inleder ett förhållande med en gift person.
Själv uppvaktade jag som gift en singelkvinna som i början försökte värja sig men jag var envis och hittade hennes svaga punkter. Som skild kom en gift kvinna jag haft ett gott öga till och lade an på mig.
Det finns de som är väldigt bra på att ljuga och manipulera så att kategoriskt säga att både den som är otrogen mot sin partner och den som inleder en relation med en som i en befintlig relation är lika skyldiga tycker jag är att göra det för lätt för sig.
Det är en sak. En annan sak är att människor kan ha olika syn på etik och moral. Det finns de som anser att det är fullt legitimt att inleda relationer med gifta personer och bryr sig inte ett skvatt om hur den bedragna känner sig. Snarare kan de tycka vara lustigt att se den så upprörd och fröjdar sig över den sviknes utbrott och äkskar att se den i att i deras ögon förnedra sig genom att utgjuta sin sorg och vrede.
Det går inte att förutsätta att alla har samma syn på etik och moral. Även om man har det kan man bli förd bakom ljuset och hamna i ett känslomässigt beroende som det är svårt att ta sig ur när sanningen går upp för en.
Personligen tycker jag det är bättre att vara snäll än elak, raljant, cynisk, överlägsen, högmodig och trycka ner folk i skoskaften genom att tala om hur usla, dumma, fåniga, taffliga de är och att allt de gör och tänker är uppåt väggarna fel och att jag vet bäst hur de ska vara, göra tycka och känna. Men jag kan ha fel.
7 gillningar
Mitt intryck av första inlägget var en person som upptäckte att hon var gravid med en man som nu är iskall mot henne. Om jag minns rätt hade frun fått reda på allting, och det var mitt i allt det som hon vände sig till forumet bl.a. med frågan om hon bara blivit utnyttjad hela tiden av denna man.
Bakgrunden tror jag inte att vi fick så mycket info om. Mer än att han var väsentligt äldre och att han varit den pådrivande.
Det krävs nog inte så mycket fantasi för att förstå hennes situation också. Naturligtvis går det att vara efterklok på många plan, och tveklöst får hon betala sitt pris nu. Men att projicera sina egna erfarenheter som bedragen (kvinna) på henne gynnar inte någon.
Jag tror att @Nimpom var helt rätt ute.
Att bli bedragen är en fruktansvärd upplevelse och skapar fruktansvärda känslor, och det är kanske nödvändigt att lägga över allt detta på någon. Och ska man fortsätta med sin otrogna partner i ett försök att bygga upp förhållandet på nytt går det inte att lägga allting på den personen. För då skulle man ju aldrig kunna se på han eller hon igen - än mindre leva med dem!
Och då måste någon få skulden…
Jag har till och med sett exempel där den otrogna mannen och hans fru gjorde gemensam sak mot älskarinnan. Dvs, de hatade henne tillsammans och skyllde på henne tillsammans. Och skapade på det sättet ett starkare band till varandra.
I min värld är det helt förkastligt, ärligt talat, men jag kan förstå de mekanismer som ligger bakom.
Men i detta fall tror jag inte att det gynnar någon att vara för hård mot ts. Jag tror att hon behöver förstå att hon de facto har blivit utnyttjad av ett svin. Men annars tror jag att hon lider så mycket själv att det nog räcker rätt bra så
11 gillningar
Alla människor har olika syn på etik och moral. Det är något man får ha med i åtanke oavsett vad man gör i livet. För ditt egna agerande kan bita dig i röven när din etik och moral inte direkt “klaffar” med någon annans. Ganska simeplt.
Och varför skulle jag bry mig om det?
Om vad andra tycker och tänker om mitt agerande?
Du kanske tycker att det biter mig i baken och där står jag och garvar åt dig för dina upprörda känslor och ditt agerande? Inte för att jag skulle göra det men det finns sådana.
Nu delar jag uppfattningen att man inte ska ha ihop det med någon som är gift men jag har varit där själv - på båda sidor - och vackert var det inte.
Därför kan och vill jag inte döma andra men en sak vet jag. En av de äkta männen skulle jag skämts inför. Den andra skulle jag inte brytt mig om ett skvatt vad han tyckte. Jag skulle behandlat honom överlägset och nedlåtande och sagt “skyll dig själv som inte kan tillgodose din hustrus behov.”
Det finns de som inte bryr sig om vad andra tycker, tänker, känner och säger. De kör sitt eget race. Andra förfasar sig men själva bryr de sig inte och inget biter på dem. Det är som att hälla vatten på en gås. Du kan bli hur syrak du vill men så är det.
Sedan tycker jag det är lågt att slå på någon som redan ligger, som vänder sig till och blottar sina bekymmer i en egen tråd här och blir gjord till slagpåse utan att vi har hela bakgrunden till det.
Tack vare Onedaymore anar jag en yngre kvinna som kommit under inflytande av en äldre man och av tidigare inlägg under falska förespeglingar och lögner. I så fall är hon ett offer som blivit utnyttjad och då är det hennes eget fel och har lika stor skuld som honom för att hon trott på hans lögner…nej jag håller inte med om det. Det är den som är i en relation som har det yttersta ansvaret att inte hoppa över skaklarna, ljuga och bedra oavsett om den är pådrivande eller inte. Så tycker jag men det kan vara surt att inse om den svikne vill fortsätta som par som Noomi och Onemore day så klokt skriver
6 gillningar
Jag är 30 och han är 40+… har det otroligt jobbigt just nu och bryter ihop mest hela tiden. Hade min första panikattack någonsin idag. Ringde men han klickade mig… hade inte tid och skulle ringa senare men har inte gjort det.
Önskar så att jag kunde vara stark och hålla huvudet högt men det går bara inte.
Han förväntar sig att jag ska finnas och vänta tålmodigt tills den värsta stormen lagt sig… inte en chans. Han behandlar mig som luft och han förstår inte varför jag är ledsen för ingenting har ju förändrats mellan oss - för mig har allt förändrats… kan inte se honom på samma vis längre.
3 gillningar