Är det över nu

I januari släppte maken att han hade en livskris och ville gå på rådgivning med mig. Han har under våren kämpat med att få tillbaka sina känslor och jag har mått skit, han med. Det har vart som en karusell. I maj flyttade jag ut i två veckor och när jag kom hem så var han övertygad om att han hittat tillbaka till känslorna igen, han ringde och grät när jag inte bodde hemma. Men i förrgår säger han att det nog var känslan över att jag hade övertaget att han förlorat mig. Nu när han ser att jag är hemma igen tappar han intresset. Ja han säger det inte så hårt rakt ut, men kontentan är så. Nu säger han att han inte är kär i mig, men vill inte separera än, kanske i höst, han vet inte om han orkar. Han vill att vi tar en dag i taget. Det har vi gjort hela våren så det är nog inget jag orkar längre. Samtidigt så vill jag inget hellre än att vi ska bo ihop och vara familj så jag vill inte vara den som bryter upp. Men han sårar mig så otroligt med att jag vet att han inte älskar mig som jag älskar honom. Rädslan att bryta upp för honom handlar mer om att han inte vill vara skurken, han vill inte vara ifrån barnen varannan vecka, mer än att han vill leva med mig. Så jag vet ju att jag blir nedbruten av detta, men ändå orkar jag inte. Ska sägas att han dessutom är så kärleksfull, fysisk hela tiden mot mig. Det gör det ännu svårare, men han klarar inte heller av att inte vara det. Han är den som torkar mina tårar, och han som orsakar dom. Vi bråkar inte, vi har sedan i förgår suttit ihop, haft semester ihop idag och bara suttit och pratat minnen, skrattat och gråtit. Han säger att inte litar på sina känslor och vad han vill med livet. Därför är han rädd för att fatta ett beslut
Känner mig så trött, förvirrad och livrädd. Tror inte jag är ensam om den känslan och att fler här på forumet har liknande erfarenheter, ös på med pepp tack.

Vill bara ge dig en kram och säga att jag förstår att det är tungt. Jag förstår både dig och din man - att bryta upp från det man har är jättetungt. Man blir av med halva tiden av ens barns uppväxt, sämre ekonomi och allt sånt. Och att skiljas är ingen dans på rosor, så jag förstår vad han menar när han säger att han kanske inte orkar. Men frågan är om det inte är enormt själviskt av honom att låta dig leva såhär i ett limbo. Inte singel, inte i ett riktigt förhållande. Eller tänker han kanske att ni inte alls ska skilja er, att ni kanske ska leva ihop som vänner?

Vad känner DU? Vill du leva i ett förhållande där du vet att den andre parten inte älskar dig på samma sätt?
Har man annonserat att man vill skiljas och att kärleken inte finns där så tycker jag nog att man har ett visst ansvar att styra det hela också. Inte bara dumpa allt beslutsfattande i sin partners knä.

Lycka till med allt. Tänk på att DU är värd kärlek och lycka.

2 gillningar

Tack så mycket :two_hearts: att få känna lite stöttning i allt detta är fint. Det är själviskt av honom och ingen av oss kommer nog klara av att bara leva som vänner utan att bli bitter på varandra. Jag går nu och väntar på att han ska ta beslutet så jag slipper. Ja jag vill vara värd kärlek och lycka, men den innebär just nu att vara med honom. Vet inte vem jag är utan honom, kanske kommer jag komma fram. Till det bara vi släpper taget. Vi har bott ihop sen vi var 18 år blev ihop ännu tidigare, på gymnasiet nu är vi 35 år. 17år ihop och hela vuxentiden tillsammans. Jag var 16,5 när jag dejtade sist, det går nog inte till som då haha. Det är väl också det som komplicerar detta ytterligare, vilka är vi som vuxna utan varandra.

Låter väldigt likt oss. Har ni separerat helt nu, hur funkar det? Är ni vänner och kan ses? Jag vet inte hur vi ska göra med det. Jag vill ha kontakt så mycket som möjligt känner jag men kanske är det bara att förlänga plågan. Jag vet inte än om jag kan leva med att han inte älskar mig tillbaka på samma sätt
Just nu är nog svaret ja, men med tiden nej. Kanske behöver en del tid till gå för att jag ska tvinga fram separationen, han kommer nog aldrig orka drivs fram den.

Har just inga råd att komma med då jag kämpar otroligt själv men vill skicka en Kram till dig!

Tack och kram tillbaka :cherry_blossom:

1 gillning