Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Ännu ett resultat av 40-årskris

Skönt, det låter som att du fått bra distans. Men förstår att det känns jobbigt ändå. Hoppas att jag en dag varken är förbannad eller ledsen över det exet gjort. Det tar så mycket energi.

Jag förstår att du är orolig för er relation, och det är så fult av ditt ex att försöka vinna över dottern på sin sida och så split mellan er. Ännu värre med tanke på det han gjort. Och kanske är det just därför. Någonstans känner han väl att han inte skött detta snyggt, och försöker därför lura både sig själv och dottern med sin vinklade version. Men er dotter behöver ju båda sina föräldrar! Jag har läst många av dina inlägg och uppfattat dig som en klok, varm och fin människa. Är helt övertygad om att din dotter också vet och känner det. Men ilska och frustration vänds väl ofta mot dem man känner sig mest trygg med? Hoppas det vänder snart och att du har tålamod och inte blir för ledsen under tiden. Förstår att det är sårande och svårt!

Ja, hade jag verkligen velat vara med på träffen! Men det krockar med min barnvecka också, annars hade jag nog försökt få till det. Så fin grej med IRL-träff!

1 gillning

2 år sen han flyttade. 2.5 år sen han meddelade att vi skulle separera. För ett halvår sedan så kände jag att jag kommit vidare. Gjorde inte ont längre. Jag kan fortfarande ha dippar, men då handlar det snarare om timmar, än om dagar/veckor.

Jag har landat i att det är bara jag och exet som vet vad som hände. Min magkänsla visade sig vara rätt. I 1 år tvivlade jag på mig själv, att jag kanske var paranoid mm. Men jag hade ju rätt. Det var inte fantasier. Jag litar på att min magkänsla var rätt. Folk får tro vad de vill. De har inte sett hur exet betedde sig. Det har jag gjort.

När vardagen kommer ikapp, och det blir slentrian med den nya också, så tror jag att exet kommer att tänka ”gjorde jag rätt?”. Jag hoppas fortfarande på att det ska ta slut med henne, det hade känts bättre för mig. Men än så länge håller de ihop.

Check på den. Saknar också den familj vi var, men det gör inte lika ont längre. Innan uppbrottet så försökte jag få exet att se det fina med familjen, men han var inte mottaglig. Jag försökte jämföra med vänner i vår omgivning som väljer att fortsätta leva ihop, men han menade att de alla levde i lögn (???), att ingen av de hade en bra relation (??). Han gjorde rätt som lyssnade till sin känslor, alla andra gjorde fel. Du hör ju själv - han blev knäpp i huvudet. Ålderskris så det skriker om det. Men han kunde inte se det själv.

Du kommer komma dit också! Det tror man inte när man är mitt uppe i det. För egen del är exet mig likgiltig numer. Jag känner nästan ingenting för honom längre. Trodde aldrig jag skulle komma dit, men det gjorde jag! Tycker fortfarande att han gjorde fel. Men Ödslar väldigt lite energi på honom nuförtiden.

3 gillningar

Och han kommer göra det igen! Nästa gång han känner sig gammal. Han kommer inte begripa det då heller. Det tar nog inte 20 år…

Klokt och skönt att du inte ödslar energi på honom längre. :muscle:

3 gillningar

Åh, vilken resa du gjort. Så fint att du tagit dig så långt, och att du är här och stöttar oss andra som är i ett tidigare skede :heart:

Initialt sa exet att han ville försöka hitta tillbaka, men min känsla hela tiden var att redan gett upp. Att det bara var spel för gallerierna. Jag försökte också få honom att inse att alla par runt oss också har sina svackor men att man kan jobba sig ur dem. Men nej, det tog han ju inte in. Inte vi. Helt omöjlig att nå fram till. Så stor igenkänning!

Ja, alla par når ju vardag, slentrian, krav och förväntningar och då kommer även mindre trevliga sidor ju att visa sig. Trist att de inte inser det i tid. Hoppas också att de ibland känner tvivel, och att de upptäcker att deras nya är riktiga stolpskott!

Så starkt av dig att ha tagit dig dit! Det är verkligen en tröst att höra! Tack!!! :heart:

1 gillning

@Besviken. Vi har hängt här lika länge…2 år mitt ex flytta ut. Kan också sakna själva familjeenheten men vill inte ha honom tillbaka. Ser annorlunda på det nu när det gått en tid även att det ibland gör ont. Han hänger fortf m tjejen han fick kontakt med och det är ju bra och min son mår bra hos dom, vilket är viktigast❤, även att dom har distansförhållande . Tiden läker så e det.
Svårt m dejting dock o hitta rätt…känns som om hjärtat inte är riktigt mottaglig!
Stor kram @Besviken.

3 gillningar

Det känns fortfarande som att jag bara är med i en jävligt dålig film. Helt overkligt. Men mailade exet och påminde om att vi i familjerådgivningen innan jul lovade varandra att inte ta hem några ligg (vi bor ju fortfarande vv i huset), och att inte introducera några nya för barnen på ett bra tag. Får se om det kommer någon respons. Sängen kommer oavsett inte följa med mig i flytten, för litar inte ett skit på hans löften längre. USCH!

Jag lämnar kvar min säng just av den anledningen… särskilt sedan grannfrun bevittnade hemsläp förra sommaren. X förnekar ju att någon annan sovit i min lilla säng, men det tror jag inte på. :roll_eyes:

Åh fy!!! Hemsläp kan en ju befara, men att få det bevittnat/bekräftat är ändå något helt annat… Fasen vad du är stark som hanterat allt så bra och kommit dit du är nu! Är så imponerad och inspirerad av dig! Hoppas du hittat en bra och skön NY säng! (Tips mottages tacksamt :blush:)

1 gillning

Jag har beställt ett stort möbellass från den småländska möbeljätten… inklusive sängar. Hoppas min blir bra, har naturligtvis varit på varuhuset och provat ut den men det var inte jätteenkelt att hitta igen grejerna på nätet sedan. Lasset kommer nästa vecka!

Inga hemsläp eller spöken har varit i den åtminstone, just nu känns det viktigast. Katten och jag kommer sova bekvämt.

4 gillningar

:face_vomiting: nej, fy! Skönt att du är på väg nu!.:muscle:

Är så förbannad nu. Exet svarade att han inte har eller kommer dra hem kvinnligt sällskap.

Däremot tycker han att det är helt upp till oss föräldrar att bedöma när det är dags att introducera någon ny. ”Det finns ingen tidsgräns”. Inte alls vad vi sa på familjerådgivningen innan jul, då vi var överens om att vänta minst ett år för barnens skull. Så avslutar han med att skriva att han litar på mitt omdöme. Undrar om han tigger om att få höra att jag inte litar på hans?

Kan tillägga att vi inte ens flyttat ut ur huset ännu, så kan tycka att barnen borde få landa i flytten först. Men ju tror inte han tänker på barnens bästa. Så jag lär ju kunna höra vilken dag som helst att de träffat ”pappas nya kompis” eller nåt.

Tror han är lättad över att jag konfronterade honom, så slapp han ta initiativet till att berätta upp henne.

Smidigt att slippa ta upp det själv!

Det är väl klart att barnen måste få landa i flytten först…det är ju helt galet av honom om han tänker presentera den nya innan dess. Han gör ju egentligen sig själv en rejäl otjänst om han går för fort fram med barnen…hur välvilligt inställda kommer de att vara till den nya?
Och det där med “pappas kompis”…barn är inte dumma!

@Buttan Ja, samtidigt hade jag aldrig kunnat låta bli att konfrontera när jag väl snubblat över informationen som han inte kunde avfärda (även om han försökte svara svävande).

Nej, hoppas han har något vett kvar. Vet inte hur han tänkt sig, men precis, barn fattar oavsett hur man försöker lägga upp det. Tycker det är så respektlöst av honom att bara köra sitt eget race. Utan en tanke på vare sig mig eller barnen. Hoppas det handlar mer om statement än att han verkligen tänkt att de ska ses. Men det verkar finnas noll intresse av att ens försöka sköta saker och ting snyggt och respektfullt. Känner mig så totalt maktlös!

Neeej… lider med dig. Jag har INGET bra råd att ge! Självklart ska du sätta all press du kan på honom att om inte avvakta ett år så i alla fall flytt och att landa lite. Igen så är våra berättelser alltför lika… Det vi pratade om före skilsmässan - att säga till den andre innan en ny introduceras - bröts med en gång. Alla överenskommelser funkar på samma sätt, han håller dem så länge det är bekvämt för honom. Därav fick jag rådet att inte söka fler samförstånd, överenskommelser etc.

Men så lätt att ens barn tar avstånd från pappas nya, nej det är inte min erfarenhet. Min 18-åring har nog genomskådat både hur relationen startade och hur de beter sig nu, men 14-åringen har inte alls landat i samma slutsatser. Det är mysigt och underbart och hon älskar att vara med dem. :face_vomiting: Jag övar mitt tålamod och bidar min tid. En vacker dag spricker bubblan.

Det jobbiga är att man har faktiskt inte längre något som helst inflytande över den andres val, värderingar osv. Visst är det dumt att introducera nya partners omedelbart. Men det finns inte något att göra åt det. ”Jag litar på ditt omdöme” betyder väl snarare att ”jag skiter i vad du gör - skit du i mitt liv och mina val”. Väldigt fokuserat på sig själv - som om barnens perspektiv inte räknas. Och det var en tuff del att ta in, nästan lika tuff som otroheten.

2 gillningar

Det där har du tyvärr alldeles rätt i. Däremot kanske inte han vet det?

Ja fy fan. Ännu en käftsmäll. Ja, väldigt lika erfarenheter! Nej det är ju helt fruktlöst att ens försöka samarbeta när den andre så tydligt markerar att det inte finns något intresse eller någonsomhelst respekt kvar.

Det måste ju vara en tidsfråga innan din dotter också genomskådar hur det började. Men det är en helt fruktansvärd situation du hamnat i.

1 gillning

Blä för X som inte har god smak och stil att avvakta lite med att introducera ny partner… Barn i alla åldrar är smarta och jag har aldrig begripit mig på föräldrar som tror att de ska “komma undan” med gränslöst/smaklöst beteende. Kanske att de gör det i stunden, men barn blir stora, glömmer aldrig och förr eller senare kommer det fram! Och den förälder som betett sig illa får betala.

4 gillningar

@Caro Nej, det går ju inte att hävda att ”det är för barnens skull” precis. Bara rent egoistiskt.

Träffade en god vän ikväll. Picnic med rosé i en park. Pratade en del. Funderar faktiskt på att ändå föreslå familjerådgivning som en sista fredspipa. Bara om föräldraskapet, och bara för barnens skull. Men vet inte om det är värt, om han ändå skiter i vad som sagts. Men känner att jag på något vis måste försöka nå fram. Och det gör jag inte själv. Gissar att hon på något vid är med i spelet här med. Han är väl mån om att visa henne att jag inget är värd längre. Blir inte klok på allt detta, eller hur jag ska reagera på all galenskap.

2 gillningar

Fundera vidare på det!
När jag och mina barns pappa bröt upp, var det både viktig och självklart för mig att vända på alla stenar angående föräldraskapet…att försöka allt vad jag kunde. Sen att han inte var på samma våglängd där…det är en annan femma. Jag fick gå iväg själv till Familjerådgivningen för han vägrade att följa med.

Du kan nog inte ens försöka bli klok i den här situationen…logik, sunt förnuft och hänsyn verkar ju inte vara ditt ex paradgren.

1 gillning