Instämmer med flera andra; prioritera din dotter och att ta hand om dig själv och ge dig själv tid att växa och bli starkare av krisen. Du kommer att tacka dig själv för det jobbet forever!
Du låter ovanligt grundad och klok för din ålder så om du bara orkar hålla ut så kommer det att bli bättre.
Styrka!
2 gillningar
Tack så jätte mycket för dom fina orden och att du ville dela med dig av din historia, det uppskattas. Efter att läst så många uppmuntrande kommentarer så känns det mycket bättre nu jämfört med vad det kändes tidigare imorse när jag vakna. Det är nog det som är det värsta när man är med om något sånt här det är nog att låsa in sig själv i sitt rum eller lägenhet för det är nog inte så sunt då tankarna börjar snurra extremt mycket då. Jag ska försöka hitta på så mycket saker som möjligt när jag är själv för att sysselsätta mig och inte hamna i allt tänkande. Tack för kommentaren och dom fina orden 
1 gillning
Tack så jätte mycket 
1 gillning
Du är verkligen mogen för din ålder, redan där har du försprång. Tänk på att nu när du mår dåligt så är alla små saker (som att plocka undan lite skräp eller lägga kläder i tvättkorgen) stora bedrifter! Ibland blir man närmast apatisk och orkar inte med att göra de mest enkla grejerna, men just nu är alla sysslor verkligen en vinst!
Det är bra att ni kan kommunicera när det gäller er dotter. Det är en viktig grund. I och med det kommer ni ha en relation till varandra. Vem vet, i framtiden när ni vuxit båda två kanske ni hittar varandra igen. För ni kommer ha kontakt i och med dottern. Oddsen är oftast väldigt låga, och det kan vara dumt att sätta sin tillit till det. Koncentrera dig på att stärka dig själv först. Bli en bättre man och en bättre pappa. Allt annat kommer sen!
Ledsen att regna på paraden, men de oddsen tror iaf jag är så låga att de är obefintliga. Med andra ord absolut inget att gå och vänta på.
Nu gäller det att satsa allt krut på att bygga sig själv och den egna framtiden med utbildning och yrke som en självständig vuxen man och pappa 
1 gillning
Självklart är oddsen låga. Jag själv är i den sitsen att jag fortfarande hoppas. Det är det enda som får mig att inte gå rakt ner i avgrunden. För min del känns det inte orealistiskt. Men jag tänker ju inte gå och vänta. Jag bygger mig själv på alla sätt jag kan. Bort med det dåliga och mer av det bra. Till slut hoppas jag komma ut på andra sidan som en bättre man. Jag och X har god kontakt och ses ibland. Allting är inte helt dött, det märks. Vi kan skämta, busa, ha kroppskontakt. Det är det enda jag behöver, den lilla motivationen som driver mig, som gör att jag fungerar. Något att kunna bygga på.
Jag är medveten om att jag kanske bara är naiv, men om det finns bara en liten gnutta chans så kommer jag att ta den. Annars kommer jag hata mig för resten av livet om jag inte gjorde något när chansen fortfarande fanns där.
1 gillning
Instämmer i kören: det här kommer bli bra! Vilken tur din dotter har som har en pappa som tänker!
2 gillningar
Nej… du är äldre, längre relation, giftemål, flera barn osv. Oddsen är nog lite bättre i det läget än när det gäller TS på 21 och exflickvännen på 26.
Men det är såklart bara min tro, kan vara tvärtom oxå men i TS fall så tror jag att det bästa är att inte alls tänka i de banorna utan satsa på sig själv, sin vuxenroll och sitt föräldraskap helt och fullt och egentligen, krasst sagt, asap strypa allt eventuellt hopp om att den avslutade relation ska återuppstå.
Han är bara 21 så det kommer naturligtvis att bli en ny relation så småningom och med all sannolikhet oxå familj 
3 gillningar
Jag håller helt med dig faktiskt. Prio ett är han själv nu, och barnet. Relationen till mamman är också viktig, men det räcker att den fungerar. Allt krut på sig själv för att sedan orka hjälpa barnet. När det värsta är över kan man fokusera mycket mer på barnet.
1 gillning