Ambivalent / ångest Non stop

Min historia
1

Hej alla , är en man på 46.
Ursäkta om detta ör lite osammanhängande.

Hur vet man att man gör rätt i skilja sig?

Gift, samboförhållande sedan 20år och har 3 barn.
Är desperat och hittar så mycket liknande trådar i ämnet.
Funderat på separation i många år och egentligen sedan barnen kom för 12år sedan.
Vi har liksom många andra här det bra utåt sätt , bra jobb, bor i bra område, fint hus. Fina semester osv. Sambons familj är fantastisk.

Men men - eftersom jag tröttnat på ge allt och vara den romantiska och ta initiativ (som också blivit nekad …) har jag naturligtvis tappat känslorna. Inte sovit ihop på många år då mina barn vill sova med frun, sex max par ggr om året. Och också mycket småtjafs och när det är bra är vi vänner …

Detta har gjort jag funderat på skilsmässa varje vecka i många år. En del tjejer flirtar osv med mig och är rätt charmig och ser väl ok ut.

Men sedan hände det som inte får hända. Blev så jäkla förälskad (och kommer bli dömd av en del säkert) men fick allt jag vill ha. Dock lämnade jag inte då jag var för feg min fru, så andra kvinnan dumpade mig hårt. Trodde aldrig jag skulle lämna och ok.Detta pågick 8mån.

Blev totalt förkrossad då andra tjejen uteslöt mig (ev finns hon kvar men vill inte ha kontakt innan jag skiljt mig helt. -gick 10kg, kräkte på jobbet osv. Tror jag älskade henne. Men livskris och vad ska man vara nöjd med.

Status nu - är kvar i familjen.
Så nu sitter jag här efter parterapi x 10. frun gör mycket men kan aldrig matcha. Så är nöjd om kommer det kunna hittas någon lösning mellanting.

Enklaste hade varit fixat detta och få tillbaka känslor men hur kan man glömma mest fantastiska tjejen, sex , samtal osv. Vet passion är kortsiktigt och ville därför inte släppa allt med frun. Var feg med.
Intellektuellt säger glöm henne men mina känslor , tankar , kroppen saknar kemin.

Är så rädd och dödsångest göra fel val separera med frun med andra kvinnan i tankarna och förnuftet säger att det är inte alls säkert det blir långsiktigt. Men är fortfarande förälskad efter många månader från varandra.

Tror inte jag klarar leva ett liv utan mycket närhet och sex. För min fru är det sekundärt.

Men tycker om min fru och vi har det bra som vänner.

Vet inte om jag klarar flytta till lägenhet och överge en bra familj.

Känns som jag offrar en del av mig själv och drömmer om andra kvinnor konstant.

Orkar inte längre snart utan håller på bli galen.

Kan inte någon högre makt ta ett beslut och är snart rädd min fru lämnar istället,

/ Johan

1 gillning
3

Feghet är väldigt dåligt. Jag tycker att du ska berätta för din fru om otroheten. Hon kanske vill lämna dig då, eller inte. Men varför ska du sitta på makten över ert förhållande genom att dölja en stor passion för henne?
Det är otroligt oattraktivt att vara så feg som du är. Tala ur skägget och stå ut med konsekvenserna. Vad är det som är så farligt med en skilsmässa om det blir resultatet?

10 gillningar
4

Hej Tailor, det är det precis det min hjärna processar 24/7. Kan man hitta tillbaka vilket jag egentligen skulle vilja men blir man nöjd. Eller bitter om 5-10år jag inte tog steget.
Ja första sidan om. Det var inte alls bara liggandet utan ren passion långa djupa samtal.
Men man vet också man är förblindad i början.
Där bromsade jag det och vill genuint se om det skulle gå lösa så jag kan lämna och gjort yttersta …

1 gillning
5

Tack för svaret …
Väldigt fegt, oattraktivt osv. Var en flirt och tänkte inget mer men blev mer …
Total ångest över allt och skulle verkligen vilja lämnat innan jag gjorde detta.

Nu vet jag som sagt inte var den andra kvinnan står, var ju inte världens bästa start.

Min fru är bra på många sätt och vis men vi har tappat känslor och vi är vänner. Och jag drömmer om andra och vill ha passionen jag fått smak på igen.

1 gillning
6

Hade varit mycket enklare med ett mer destruktivt äktenskap än halvt kärlekslöst att lämna.

8

Fantastiskt strongt gjort av älskarinnan att dumpa dig. Ja, du är en grym person och du påstår di älska denna kvinna men fixade ändå inte att lämna din fru. Själviskt och grymt mot två kvinnor i ditt liv. Man kan inte både äta och spara kakan vet du.
Berätta nu för frun vad du pysslar med (det kommer ändå komma fram en dag) och sluta upp omedelbart med att vara en självisk grym person som skyller på dina känslor för vad du gör. Vill du uppleva passion, gör det men lämna din fru först! Och sluta utsätt andra kvinnor för din otrohet när du är vek och inte klarar att lämna din fru.

6 gillningar
9

Men SKILJ DIG!!

Du torterar dig själv, du torterar din fru och nu torterar du en kvinna till.

Din fru borde faktiskt lämna dig, du har behandlat henne som skit.

I 12 år har du funderat på separation - hur det än blir mellan dig och din fru så får du ALDRIG berätta för henne att du har gått och funderat på detta en gång i veckan i 12 år!

För fyfan vad det kommer att såra henne.

Nu visar du respekt mot dig själv och din fru och skiljer dig.

Flytta till eget boende. Om du sen fortsätter med den andra kvinnan eller inte är totalt egalt.

Du är inte ett svin men ditt beteende är mycket svinigt. Det verkar du redan vara medveten om så försök nu göra det bästa av den här soppan.

10 gillningar
10

Naturligtvis vill kvinnor veta om deras partner är otrogen. Herregud @Tailor, där är ett forum på Flashback som heter “feminism”. Där kan du diskutera alla dina antaganden och teorier om manligt/kvinnligt.

Jag tror dock inte att frun i det här fallet kommer att må så bra av att få reda på att hennes partner gått och funderat på separation en gång i veckan i 12 år.

Det är lååång tid att leva i lögn. Hon har slösat 12 år av sitt liv på någon som inte vill ha henne. Under dessa 12 år hade hon kunnat hitta någon som verkligen uppskattade henne och ville vara med henne till 100%.

1 gillning
11

Broder.
Du lever på en lögn.
Som jag gjorde i drygt 15 år.
“Jag - en svikare” heter den tråden.

Dysfunktionellt äktenskap, ville få till en ömsesidig skilsmässa, otrohet från min sida.
Det är du som är i förarsätet på ditt liv.

En av orsakerna till att jag lämnade var att jag drömde om andra kvinnor medan jag låg vid sidan av min fru. Jag såg mig själv utifrån, frågade mig vad jag hade blivit och om jag ville ha det så här. Jag hade behandlat min fru illa med förhoppningen att hon skulle komma fram till samma slutsats som jag, d v s att det var bäst att skiljas.

Uppenbarligen kan inte din fru ge dig det du behöver. Kan du ge henne det hon behöver? Du är inte nöjd som det är utan vill ha ut mer av er relation.

Känner du att du inte kan få ut det vill av relationen och inte kan ge tillbaks det din fru behöver är det inte rätt av dig att låta henne gå och hoppas, försöka, kämpa om du inte känner att det fungerar.

Det är du som måste bestämma dig för vad du vill, hur du vill ha det och agera utifrån det. Du kan inte vänta dig att en som slår knut på sig själv för att föröka hålla ihop det ska fatta beslut om separation åt dig. Du kan som jag gjorde, bete dig som ett svin, hoppas att någon ska komma på dig eller att frun ledsnar och lämnar för att jag behandlade henne som skit men snyggt är det inte, det är fegt och ryggradslöst - nu talar jag om mig själv - eller du kan vara karl för din hatt, visa lite ryggrad och ta din Mats ur skolan - eller satsa helhjärtat på relationen med din fru.

Du står vid ett vägskäl, det har du gjort länge och på ett sätt har du redan svikit och lämnat din fru. Stå för det då, ta ut skilsmässa och lämna - eller satsa helhjärtat. Det är bara du som kan avgöra vad du vill, förmår, orkar och vilket val som är mest sant mot både dig och din fru. Men var en karl, gör ditt val och stå för det.

4 gillningar
12

Bara kollat in detta forumet par veckor och ser du är med i många trådar. Tycker du har bra åsikter och är lätt dömma personer bara annars.

Problemet är som du skriver kommer det fram och jag erkänner är det mest för mitt samvete lättas.
Vår relation kommer aldrig bli det samma igen och är 90% säker på hon separerar.

Vill egentligen satsa helhjärtat men kommer aldrig få den kemin jag hade med andra (men kanske on)Man ändras efter 20+ år ihop.

Men bor kommunikation har bättrats och vi båda förstår varandra bättre.

Problemet kvarstår den andra finns på näthinnan även om jag inte alls är söker långsiktigt på henne utan vill inte bryta hela familjen pga kanske en passion.

Funderar på testa särbo men inte sagt något till barnen än.

13

Håller väl med om allt :man_shrugging:

2 gillningar
14

Nej det är fan inte snyggt!
Men tror man finner det man saknar och ser bara det hos den andra.

Men jag har behandlat min fru bra som vän och vi har ett ok familjeliv men man vill ha mer.

15

Sedan klart man funderar om gräset är mycket grönare eller kommer men sitta där själv istället och ska tilläggas vi har det bra som vänner som jag skrivit. Många hade säkert varit nöjda med snygg hustru och ok materialistiskt.
Men om man har mer behov ska man trycka undan dem…

16

Jag har inga barn så jag borde kanske inte yttra mig men har en del erfarenhet av längre relationer.

Det är inte värt att vara kvar i nått man tvivlar på och har man dessutom redan gått vidare till någon annan hur ska man kunna laga nått sådant,relationen man har till sin är ju en lögn och något som alltid kommer att vara där.

Jag har varit med en gift kvinna som inte lämnade och kom i en rejäl rävsax då det pågick länge,gör inte så här mot din fru.
Det är så ovärdigt och hemskt grymt.

6 gillningar
18

Jag är utsatt för otrohet. Det är så hemskt. Jag vet att jag aldrig blir densamma människa jag var innan. Man förlorar sig själv. Sin självkänsla, identitet, trygghet, tillit. Glädje, ALLT!

Det gör man inte mot någon om den personen någonsin betytt nåt.

Jag skulle inte vilja vara den som tog mitt liv. Och inte nån annans heller.

SÅ SLUTA VARA OTROGEN!!!

6 gillningar
19

Om din älskarinna inte hade dumpat dig, hade du fortsatt vara otrogen då?

Om du inte känner att du får dina behov tillräckligt tillfredställda i din nuvarande relation och din fru inte kan möta dem, ta konsekvenserna och lämna.

Du avslutade första inlägget med en fråga om inte något/någon annan kunde ta beslutet om separation åt dig.

1 gillning
20

Låter verkligen som du inte kan reparera något med din fru. Inte på ett hållbart sätt i alla fall, snart gör du något liknande igen.
Och om du fortfarande tänker på den andra så kan du räkna med att det också är dödfött.
Det tenderar bli så när man tänker oklokt.

Jag önskar dig lycka till i alla fall, loppet är kanske inte kört, men du får steppa upp lite.

1 gillning
21

Hej Tailor, jag har tänkt på det nästan veckovis (tragiskt) men senare åren levt mer parallella liv. Och är inte bara på grund av närhet. Har försökt förklara och sagt rakt ut många ggr vad jag behöver och har en fru som mest klagat genom åren och verkligen är upp och ner. Tillkommer också att hon är rätt elak när hon har sina svackor i humöret.

Igen - vi har det ok men ofta sitter jag som en åskådare vid middagar osv och bara tänker på andra relationer där man noterar samspelet / kärleken mellan par.

Den andra har hört av sig alltså men håller mig kort och tills vi separerat inkl sålt hus osv,

Vill varannan dag definitivt avsluta detta och varannan dag känner jag sorgen av förlora kärnfamiljen , bli gamla ihop.

Är verkligen ingen kille som är otrogen egentligen men blev så bekräftad.

Är hemskt vara otrogen , fegt osv men ärligt så ångrar jag inte det på ett sätt utan kände knappt jag var det då min fru och jag inte rört varandra på 1år.

Kommer ge det ngn månad med min fru till.

23

Tänker alldeles för mycket och blir galen av tankarna.
Vill inte vara otrogen igen och är hemskt så måste verkligen ta ett beslut.

24

Tack Tailor! Är mest så rädd det ska bli likadant igen om säg 6mån när man kommer in i sina roller.
Då har jag slängt bort 6mån till och definitivt den andra.