Hon finns kvar och de har köpt hus tillsammans. Barnen träffar henne när de är där varannan helg. Det har vart jobbigt men det går bättre. Utan henne är han helt handfallen, han vet inte hur man hittar på saker eller tar hand om barn så på sätt och vis är det väl tur hon är där annars skulle inte barnen göra nått kul med pappa. Men nu har ju stora tjejen såklart börjat säga till mig att hon vill göra saker bara med pappa men det är inget hon vill prata med honom om.
Vi har vart hos familjerätten och jag har flyttat till min hemort där jag har mina föräldrar och syskon till hjälp.
Han kunde inte ens bete sig inför de på familjerätten och de kunde inte se nått hinder att jag flyttade med barnen.
Han har noll förmåga att samarbeta kring barnen och har ju gjort allt han kunnat för att trycka ner mig och smutskasta mig men de såg igenom honom och nu mår både barnen och jag bra. Nu tycker barnen det är roligt att åka till pappa tillskickad mot förut när de grät och va ledsna innan de skulle dit och all oro de hade när de kom tillbaka.
Det gjorde fruktansvärt ont då och det gnager än men det går bättre. Men hade vi bott kvar och han hade fortsatt köra över barnens känslor hade vi nog inte mått särskilt bra nån av oss.