Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Älskarinnan blir bonusmamma

Min man har vart otrogen under ett halvår och har nu valt att lämna mig och barnen för henne. Jag vill absolut inte att den kvinnan ska ha med våra barn att göra!
Nu bor hon ju fortfarande med sin man och sina barn men tanken på att hon skulle va bonusmamma åt mina barn känns så motbjudande.
Hur har ni andra känt och gjort i liknande situation?

Jag hade sådan tur att min yngsta var 10 år och inte så lätt att påverka. Dessutom var den nya inte så intresserad av att ha barn på besök. Jag gjorde ingenting. 10-åringen kom själv på att den nya inte var något mamma-ämne.

Mina barn är mindre 2 & 5år. Usch tanken på att den människan skulle natta eller ta hand om mina barn, nä jag vägrar det.
När är ens rimligt att han presentera barnen för henne?
Jag kan ju tycka att de borde ha ett ärligt och riktigt förhållande ett tag innan. Barnen har de jobbigt som det är med det nya livet. De vill träffa pappa men de vill inte va hemma hos honom. Och den minsta klarar inte riktigt att va ifrån mig hon vaknar om nätterna hos mig och här om natten upprepa hon
Mamma sakna dig mamma sakna dig manna sakna dig i två timmar.

Känner med dig. Har varit med om i princip samma scenario. Min yngste var då 3 och min äldsta 8. De blev presenterade för den nya tre månader efter att jag flyttat ut.

Jag kände och tänkte då precis som du beskriver att du gör nu. Men jag insåg längre fram att jag inte hade något annat val än att acceptera situationen, eftersom barnen de facto skulle vara med sin pappa varannan vecka - oavsett den nyas närvaro eller ej.

Men som sagt, jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Och hoppas att dina barns pappa väntar längre med att presentera barnen för den nya än vad mitt ex gjorde.

Jag kommer från en annan vinkel, jag var den som lämnade. Dock utan otrohet i bilden. Men det var mitt x som först flyttade ihop men en ny. Jag kände migdock aldrig hotad avdet. Jag kände att det är ju till barnens fördel om de tycker om henne och i bästa fall kan vi ju komplettera varandra. Hon och jag är verkligen totalt olika så det sista stämmer väl. Barn klarar av att tyckaom flera men föräldrarna har alltid en särställning.

Mitt råd är att vara glada om barnen tycker om den nya för det kunde ha varit mycket värre… Att försöka påvetka den andre föräldern om att inte låta barnen träffa den nya kommer bara att leda till bråk och bör därför undvikas.

4 gillningar

Att bara tanken känns vidrig har jag full förståelse för! Kände likadant, även om barnen var äldre! Otroheten tror jag förvärrar känslan markant! Och givetvis åldern på barnen! Man får ångest och vill bara kräkas av äckel av tanken på att slajmet ska närma sig sina barn. Barnen vill man försvara med näbbar och klor ifrån den makt som har raserat livet! Inte alla konstigt att instinkten gör så med oss.

Jag hoppas att ditt ex har vett nog att vänta! Dess värre kan man inte göra något för att förhindra ett möte. Det gör allt värre! Men förhoppningsvis fattar han att pressar han på med allt för tidig interaktion så gör han dig extremt illa, vilket tyvärr lätt även drabbar barnen på ett eller annat sätt när du givetvis börjar må ännu sämre.

Till tröst kan jag säga att denna känsla kommer dämpas och till och med gå över. Även om det är svårt att sätta sig in i idag så kommer din känsla för henne så småningom utvecklas till känslan man har för vem som helst. Och barnen kommer acklimatisera sig och börja må bra snabbare än dig. Där gäller det i framtiden att försöka undvika att barnen tvingas bära din ångest som de troligen inte kommer ha. Men för allt i världen, just nu är det viktigt att du inte lägger skuld på dig själv för att du känner och reagerar på ett högst naturligt sätt.

Kramar!

3 gillningar

Det är en helt annan sak och känsla när otrohet är inblandat.

1 gillning

Ja hade vi skilt oss och han sen träffa ny eller om det nu inte skulle bli nått med denna kvinnan och han träffade nån annan skulle jag inte ha några större problem med detta. Det är just den här kvinnan jag inte vill ska ha med mina barn att göra.

Kan du prata med barnens pappa? Ärligt berätta att du oroar dig för att han ska sammanföra dem för tidigt. Och försöka komma till en vuxen överenskommelse om när det ska ske, och om han ska berätta för dej eller inte innan. Själv tyckte jag att det var skönt att vara förberedd så att jag kunde möta barnen på ett bra sätt efteråt.

Man är ju ofta riktigt förbannad på sitt x, och man får se en massa sidor av dem som man inte alls var beredd på. Men de är ju fortfarande förälder till sina barn, och kanske kan de ändå vara öppna för en vettig diskussion, föräldrar emellan? Du kan ju inte bestämma hur han ska göra, men du kan i alla fall försöka prata och påverka. Det gäller bara att hålla sig vuxen och vettig själv under samtalet…:smiling_imp:

Sist jag försökte prata om detta va i augusti innan vi skrivit på skilsmässopapprena.
Då sa han jätteargt att i samma sekund jag skriver på papperna har jag inte med att göra vem han presenterar barnen för.
Som att han hota mig att inte skriva på papperna. Han har betett sig så konstigt under hela den här processen.

Ja du…att de blir konstiga och säger saker som man aldrig hade kunnat tro att de skulle säga verkar vara mer en regel än ett undantag. Tyvärr.

Du kan försöka prata med honom igen, nu när dammet har lagt sig lite.

Men om det inte går tycker jag att du ska fokusera på hur du kan underlätta för barnen och göra deras liv så bra som möjligt i den oroliga tid som väntas. Var beredd på att lyssna och prata med dem. Försök att inte säga nedvärderande eller dåliga saker om den nya, även om du verkligen vill. Tillåt dem att bilda sig en egen uppfattning och möt dem i deras känslor- som kommer att vara allt ifrån att de gillar henne jättemycket till att de hatar henne. Men försök stå stadigt och fortsätt försäkra dem om att hos dig är det alltid tryggt och man får säga och känna vad man vill.

Det är tyvärr det enda du kan göra. För du kan inte tvinga honom att låta bli att presentera dem för henne. Sjukt jobbigt!

1 gillning

Fattar om du har panik inför tanken! En av de värsta saker som skulle kunna hända tycker jag. Du har fått flera svar men vet inte om de som svarat verkligen har varit med om att ÄLSKARINNAN blivit bonusmamma… en helt annan sak om ens ex träffar en ny. Att tvingas vara kvar i det infekterade med relationen som spräckte ens familj på ett förnedrande sätt och dessutom dra in barnen i det hela… Jag förstår att du mår mycket dåligt av det. Hoppas på att du ska få några bra svar av de som varit med om samma och tagit sig igenom det.

1 gillning

Jodå! Så är det! Och det är också därför jag svarar som jag gör!
I början hade dessutom mitt ex mage att ”hota” mig med att min barn skulle få bo hos henne hans vecka om inte jag gick med på diverse krav. Det jag ville var att skrika nej i panik. Det jag gjorde var att erbjuda honom att låna luftmadrasser eftersom hon bodde trängre. Det innebar tack och lov att jag snarare synade bluffen än att hoten blev verklighet, för jag vet inte om jag hade överlevt utan att hamna på psykakuten.

Jag tror att det är viktigt mitt i den kräkframkallande sorgen och paniken att få lite perspektiv. Att förstå att känslorna kommer ändras och dämpas!

Tyvärr verkar trådstartarens ex inte förstå vad han utsätter sitt ex för. Än mindre vad det gör med barnen när de tvingas uppleva den slitning det innebär. Men det enda man kan göra är att försöka lugna sig själv och överleva, för det gör man. Det är till och med så att det kommer kännas annorlunda när älskarinnan/det nya förhållandet kommer på tal efter en tid. Bara man ger det tid!

2 gillningar

Ja än så långe vet jag ju inte som sagt mer än att hon fortfarande inte har lämnat sin man men min man är tydligen så kär så kär i henne.
Vår lilla tjej på 2år tycker inte jag verkar må bra av växelvis boende heller. Hon har börjat vakna på nätterna säger sakna dig mamma sakna dig mamma i flera timmar. Skriker efter mig helt okontaktbar, som nattskräck men han tycker absolut att de ska sova hos honom för han har rätt till sina barn. Jag har aldrig nekat honom att träffa dem men jag tycker de kan va hos honom dagtid men sover hos mig. Jag jobbar lite kvällar så han kan ju även få kvällstid med middag med dem. Men nej de ska sova hos honom.

Han verkar vara inne i sitt eget så att han inte ser hur det påverkar andra. Fortsätt hålla fast vid att vara en bra mamma så kan du vara stolt över det. Håller tummarna för att han ska bli dumpad av tjejen…

Tack håller tummarna för samma sak

1 gillning

Hur har det gått för dig som startade tråden? Är i samma sits…

Jag undrar oxå - hur har det gått?

Mitt ex. bor inte med någon men han har ett omdöme som är lika med noll… De han dejtat kommer ALDRIG att få komma i närheten av mina barn.

Mest för att de är typ dumma i huvudet.

OBS! Jag lämnade mitt ex. :wink:

Jag må vara knäpp men jag accepterar inte vilken dynga som helst i mina barns liv. Får återkommande neka exets släktingar “tillgång” till barnen då de är smått störda de oxå.

Min mardröm är nog bonusmorsan som tar på sig ansvaret för barnen. Har träffat några i BUP-sammanhang som fullständigt överskrider sina befogenheter.

Sad to say men för mig framstår många s.k. bonusmammor som patetiska människor med ett behov av att vara SÅ bra mammor (misslyckats med sina egna barn?) att barnen själva är sekundära.

Skulle jag träffa en ny man med barn kommer min roll att vara “pappas nya”/mitt namn. Jag kommer att vara snäll, trevlig, stöttande och intresserad om barnen själva vill det men för mig finns bara två intressen: mina egna barn.

Hur ska du göra för att förhindra att ditt x för in nya personer i barnets liv? Har du enskild vårdnad?

1 gillning

Undrar faktiskt jag också. Barnen har rätt till båda sina föräldrar så jag kan inte se att någon kan hindra sitt x från att träffa och introducera barnen för en ny.