Jag har varit på detta forum i många år. Minns hur dåligt jag mådde och hur detta forum stöttade mig. Jag tyckte om att man fick vara arg, hata, må dåligt för mina vänner som inte gått igenom samma sak. kunde inte förstå. Ni på forumet blev mina vänner,
Min historia var lik många andras och jag skrev så mycket. Sen mötte jag min man igen, han som var mitt livs kärlek, och allt började återgå till sitt bästa. Han ångrade allt och han ville se oss igen som det par vi alltid varit.
Jag vile samma sak men nu börjar jag fundera. Jag är så dålig på att säga vad JAG vill och nu anpassade jag mig återigen, Han åtrår mig, vilket jag inte tvivlar på, men han vill inte se mig varje dag. som han tidigare gjorde.
Så min sammanfattning är:
är han kär i mig? Ska jag bara gå vidare eller ska jag prata med honom?
Jag vet inte riktigt men han tycker det känns bra att vara singel, att inte ha några krav på sig. Han har sagt att han är orolig att såra mig än en gång.
Han säger att han behöver tid och det har jag gett honom. Men jag är redo att börja leva i en tvåsamhet, skapa drömmar tillsammans och träffas mer regelbundet, det är inte han redo för.
Jag funderar på om jag ändå är nöjd med det vi har just nu och om jag bara ska låta det vara för att lite längre fram se var vi står. Vill inte bryta med honom nu.
Man kan ju fundera på vad han behöver mer tid till? Med dig som han känt i 25 år, har två barn med, hunnit bedra och lämna för att leva “ensam”, men istället flytta ihop med en ny som det uppenbart inte heller höll med…
Men då återkommer han till dig och allt är som “förr”, men nu har den initiala viljan svalnat, han vill inte träffas så ofta längre och “behöver tid” till att fundera på någonting, oklart vad… och det här låter kanske hårt, men när jag läser det du skriver så är jag beredd att tro att du absolut har rätt och att allting faktiskt är precis som förr… återigen
Jag hållen med Noomi och Jenna. Han vill ha kvar tryggheten du ger men samtidigt ha kvar lite spänning i vad som kan ske, han kanske träffar nån, skönt att bara göra som man vill när man vill. Väldigt slappt beteende. För din skull tror jag du ska släppa honom, han är inte redo eller mogen nog verkar det som. Känns som du skulle kunna bli sårad igen. Ta hand om dig.
Förlåt, men jag tycker det känns som att det finns varningsflaggor här. Han ångrade sig, men ändå vill han vara singel, ha dig på sina villkor och slippa krav. Är du okej med det ? Eller utplånar du dig själv för det lilla hoppet att det ska bli bättre, seriöst, med tiden ?
Jag vet att man kan vara beredd att offra oändligt för kärlek, men det är inte alltid värt det. Var rädd om DIG och våga tala om vad du vill, vad som kännns okej och inte, är mina råd.
Att åtrå någon är inte samma som kärlek för mig
Så frågan är vad han vill…men den viktigare frågan är väl kanske vad DU vill??!
Är ni särbos, anses ni som singlar och fritt fram att träffa andra??..jag tycker du ska känna efter hur du vill ha det?
Det är inte en som bestämmer i ett förhållande…så om ni nu ska fortsätta så är det nog läge att få det som ni vill ha det.
