Hem

Aldrig trodde jag

Trodde aldrig att min man som jag varit tillsammans med i över 30 år skulle vilja skiljas. Även om vi bråkat en hel del under åren och det har gått upp och ner som det gör i ett långt förhållande så är jag fortfarande i en chock. Hela min världsbild har förändrats i loppet av bara några minuter. Under Juni fick jag nyheter serverad och nu ska huset säljas och han har träffat en ny. Vem är jag nu ?

12 gillningar

Hejsan.
Jag sitter i exakt samma sits förutom att det är 26 år för mig. Önskar att jag kunde ge svar. Men ska följa din tråd och se ifall det finns någon som kan ge lite hopp. Det här är en skit situation kan man ju i alla fall konstatera. Famlar just nu mellan att köra över honom eller leta efter trovärdiga woodoramsor😉
Men jag nöjer med med att karma kommer nån dag när han minst anar. All styrka till dig.
Josse.

9 gillningar

Hej InaA.
Beklagar din situation,ja hur man ska hitta en vardag, och sig själv när man hamnat i vad man kan kalla trauma är ju inte det lättaste.
Alla känslor som kommer över en.
En dag i taget… kanske en timme i taget till att börja med.
Har du mycket vänner så är mitt tips att inte isolera sig utan försöka prata och umgås.
All styrka till dig💪

4 gillningar

Tack för pepp! Jag har träffat mycket vänner under sommaren och vi har pratat. Men det känns som att veckorna går och jag stor fortfarande på ruta ett och kan inte förstå hur det här gick till ? Önskar att jag slapp må så dåligt.

1 gillning

Ja, vem är du nu? Det beror på.

Har ni haft ett bra, fast lite för bråkigt äktenskap? Blev han kär i någon annan och valde att begära skilsmässa innan han satsade på sin nya kärlek? Kommer ni hyfsat överens om bodelningen? I så fall är du samma person som du alltid varit. Du kommer ur chocken och sörjer din man och ditt äktenskap. Kanske ni har barn och barnbarn? De kan vara en stor tröst i sorgen. Med tiden blir det lättare. Ingen vidare tröst så här i början, men du överlever och gradvis kommer du att börja leva igen.

Har det varit ett tufft äktenskap? Har hans nya kärlek funnits med i bilden längre än du trodde? Har de haft ett förhållande, som lett till att han inte bara varit otrogen utan också ljugit för dig hundratals gånger? Upptäcker du att ert äktenskap inte riktigt var som du trodde? I så fall tar det längre tid. Då räcker det inte med sorg, utan då måste du ta dig genom en massa andra känslor också.

4 gillningar

Beklagar :pensive::pensive::pensive:
Har han inte alls velat försöka prata ut? Familjerådgivning? Ja vad som utan att slänga 30 år tillsammans??

Långt ifrån så många år tillsammans. Men ja han tappa känslor, gått vidare och har nu flickvän. Så “enkelt” var det för honom. Från en depression o stängt av/tappat känslor till att må bra från ingenstans när han träffa henne… :roll_eyes:

Man vet knappt vem man är, man känner sig vilsen i livet och börjar bokstavligen om. Jag som inte haft ett så pass långt förhållande minns inte ens vem jag var innan. Det är tungt, mörkt o djävligt och mab lever mellan hopp och förtvivlan :sob:

Har gått från ledsen, gråtit nonstop, till ilska, sorg, ilska, sorg och mörker och där är jag nu. Det känns som att det aldrig tar slut men vill tro fast jag inte ser eller tror det annars att det finns ett ljus i mörkret längre fram.

Skickar massor med styrke kramar❤️

3 gillningar

Åhh men tack för att du skrev det. Tänkt många ggr att så fort han ställer sig framför bilen så gasar jag… el bränna ner hans hus… men woodo låter inte fel heller, känner du någon så dela gärna med dig…:see_no_evil:

1 gillning

Någon annan här med över 30 årigt äktenskap bakom sig. :weary:
Det är en oerhört tuff resa… vet inte riktigt hur jag skall trösta. Det enda jag kan säga är att det tar tid… låång tid. Men sedan blir det nog bättre. Lovar.
Det har gått 2,5 år för mig och ännu är det inte helt ok. Men vi har ännu huset att sälja och jag måste hitta nytt boende.
Tror på det alla säger att först sedan då man helt slipper banden till x så går det framåt med måeende.
Vi har haft lite väl mycket här på vägen. …:tired_face:
Men sedan vill jag nog också ge ett råd att inte göra stora beslut då man mår som sämst. Varför har ni så bråttom med att sälja huset?

5 gillningar

samma visa här men endast 22 år…
det var jag som blev lämnad och dagen efter besked hade hon “redan” träffat ny…(men nejdå inget hade hänt)
Jag vill bara skicka massor av styrkekramar!
Du är inte ensam…men ha inte för bråttom med huset (om det inte kostar massor förstås)
jag själv har inte kunnat bestämma mig…sitter själv nu på 180kvm…bra eko härinne…
ibland går stereon så det är tinnitus varning…men hur skulle det kännas i en 3:a?? sitta o inte kunna göra någonting?
just nu idag orkar jag ingenting…men det finns massor av terapigrejjer utanför dörren…i lägenhet…nej…
håller tummarna för dig…

7 gillningar

Mitt hus här i skogen vid havet har varit min räddning. Är glad att det tagit såhär länge förrän vi nu har det till salu.
Här kan jag sparka träd, springa naken, skrika … och det finns alltid nåt att göra ute på gården.
Småningom är jag redo att lämna då jag inser att jag inte klarar mig ensam här i stort hus.
Tror inte vi ännu skulle ha satt det till salu men eftersom karma kom besök och x blev skuldsatt upp till öronen så måste det säljas.
Jag får en liten peng men x del går till skulder…

8 gillningar

Det här är säkert ingen som helst tröst nu.men jag kan tycka mig skönja en viss röd tråd från dom som blivit lämnade…
Och det är att när den värsta chocken lagt sig så är det att dom absolut inte vill ha tillbaka sina x.
Sen om det beror på skadan dom gjort eller om det är andra saker som spelar in vet jag inte.
Men kanske som @Leaf säger, att man kanske ransakar det man hade och ser brister.
Jag vet inte, det kom bara upp en tanke.

4 gillningar

Tack för dina tankar och din historia. Jag förstår att jag inte är ensam i mina känslor och det är både skrämmande och skönt med igenkänningen. Jag har levt med mina tankar kring separation och skilsmässa i snart 7 veckor. Har haft semester men börjar nu gruva för att börja jobba. 7 veckor är bara början. Hur länge orkar må så dåligt ? Är forfarande mest i chock.

2 gillningar

Hej
Tack för det du delar med dig. Ja varför ska vi sälja huset så fort? Jag känner likadant. Ibland kanske inte ränteläget och ekonomi ska få styra. Tror på att inte ta för snabba beslut. Det är mycket att förhålla sig. Det blir så många förluster samtidigt😱

Hej
Vilken igenkänning om huset. Min man har ännu inte flyttat ut men jag har redan förvar föreställa mig hur det kommer att eka och kännas tomt. Tänker som dig kring lägenhet men är också skräckslagen för att jag ska utrivas i huset när det blir tom och tyst. Min tonårsson kommer att vara med mig varannan vecka men vet inte hur jag ska stå ut med mig själv de övriga veckorna

1 gillning

Det är påfrestande. Jobbet gjorde väl att jag tänkte på annat men dem visste om situationen så det underlättade för mig och jag kunde få andrum.
Han släppte bomben för 1 år sen. Så sen förra sommaren har jag vetat att han tappa känslor. Sen försökte jag från augusti förra året framtill slutet december försöka med oss. Men han var aldrig mottaglig.
Nu är han ihop med någon. Sen april maj. Tror sig älska och ska flytta ihop. Betydligt yngre och ja från han var deprimerad till att inte vara det längre, bara sådär poff, magiskt…:roll_eyes:
Håll ut, det kommer gå upp o ner. Skit dagar då man tror man håller på att dö till att vara okej. Kämpa på, skaffa samtalskontakt o prata med alla du litar på, skriv av dig i en bok, här också väldigt tacksamt :heart:
Kram :heart:

4 gillningar

jag kan skriva hur mycket som helst men…
mitt x flyttade 2 veckor sen, och…så sjukt,? (innan) då frågade min dotter, : -pappa du skall väl hjälpa till??
jag tänkte för mig själv…?“vad har hon tutat i barnen”??
iallafall, jag ville självklart inte vara i huset när hon flyttade…sov på hotell i jönköping!..(billigt)
direkt när jag kom hem var det en otäck tystnad?, barnen skulle ju vara med henne…
trasor, skit, möbler, …i en ända röra,…jag fattade ingenting…
det tog några dagar innan jag kunde få ordning på det…
Det är ju ändå 1.flyttstädning, …2…möblera om…3 vart skall man sova?
88. du är själv…sen…
sen kommer semestern som du alltid haft en kompis (fru) att kunna planera.tillsammans med…(men hon är på österlen med nya)…och så där håller det på.
körde omkring i mellansverige,… jag o lill-killen 110 mil hit o dit…lite planer…men ändå själv…(när jag va i mariestad så fick jag sån ångest så jag körde fel hihi) men jag kom hem igen…till småland…
det finns inga genvägar …ikväll känns det mkt bättre men igår …vet inte…vad jag fanns…

2 gillningar

Hej. Jag vet hur det känns. Min man eller nu exman lämnade mig efter 20 år tillsammans och 2 barn. Som en blixt från en klar himmel jag fattade ingenting. Han sa att han skulle hjälp mig igenom det här och stötta mig, vilket han gjorde i början också men blev sämre med det allt eftesom tiden gick. Nu 8månader senare inser jag att han ska inte vara mitt stöd jag har så många fina vänner som varit mitt stöd under den här tiden. Sommaren har varit förjävlig vissa stunder. Många är borta och när jag inte haft barnen har det varit ensamt och tomt. Rent för jävligt . Men nu den här veckan känns det bättre. Vi har nu bara kontakt och pratar när det gäller barnen vilket har varit det jag vill. Han vill ha en kompisrelation, kanske vi kan vara det i framtiden men inte nu. Jag måste läka och hitta mig själv i allt detta. Och jag vet att detta låter som klyscha men det blir bättre med tiden även om man ibland vill slå dom som säger så för jag trodde inte det när det var som mörkast. Men nu börjar jag sakta men säkert se ljuset. Så jag lovar det blir bättre. Håll i och håll ut. Som det står i min tatuering som jag gjorde efter allt detta. The pain you feel today is the strength you feel tomorrow.

7 gillningar

Ja jag gruvar mig så mycket för den dagen han har flyttat ut och jag bara träffar min tonårsson v.a.v. Jag är skräckslagen för att vara ensam med alla tankar. Men ju mer tiden går så känner jag att det är det enda rätta för att jag ska förstå och komma vidare. Så länge han bor hemma hoppas jag att han ska ändra sig och allt blir bra igen. Känner igen det där med kompisrelation. Tror som dig att man måste vänta med den, det gör för ont.
Vilken jobbig sommar du måste ha haft!

Så jobbigt med flytten ! Och vilken bra idé att inte vara där när exet flyttar ut.
Har själv mentalt börjat förbereda mig för när min man ska flytta. Jag vill inte för jag vill att allt ska vara som förut men jag vet att han måste flytta så jag kommer vidare i processen och börjar förstå att mardrömmen är på riktigt.

Första gången x flyttade ut satt jag och skakade på trappan… han bar ut soffor, tv mm… fy fan vad ont det gjorde.
Nu andra gången packade jag snällt ner kökssaker till honom för trodde han skulle bo ensam… nähä, så var det ju inte. Skulle jag då ha vetat så hade jag sparkat väg honom utan nåt överhuvudtaget…

3 gillningar