Akut hjälp

Umgås hon i en nära, privat, intim relation med en kille som både är en fd klient till henne från soc, är en aktiv missbrukare och dessutom dömd för någon typ av våldsamt beteende i närtid… då är ju hennes omdöme så grumlat att jag lutar åt ett råd… vilket anar du nog. För en orosanmälan är trots allt inte en polisanmälan. Orosanmälan är ju till för att varna och förhoppningsvis kunna förhindra presumtiv skada. Det andra blir ju aktuellt när skadan redan är skedd och man vill ju inte vänta till dess man är helt ur askan i elden. Vore det mina barn skulle jag nog anse att det finns skäl för oro… tror jag. Svårt att vara tvärsäker i sådana här fall, i synnerhet som utomstående utan närmare kännedom.

Men som du beskriver det så låter det som att det finns solklara risker genom de val hon aktivt gör. Kanske kan en orosanmälan vara vad som krävs för att skaka om henne tillräckligt så att hon börjar ta sig samman.

Men den brännande frågan närmar sig ju alltmer… så; är ditt ex verkligen psykiskt frisk själv? Är hon att betrakta som en stabil vuxenperson/förälder?

Jag tycker att du ska be om ett samtal med hennes gamla kollegor om du funderar över en anmälan.
Om han är skadlig för era barn så hinner han kanske skada barnen fysiskt/psykiskt innan du/de agerar om man väntar.

Vad han gör med/mot ditt ex är inte något du kan göra något åt men prata med ”soc” om din oro över barnen.
Och kanske kan ett eventuellt beslut om ändrat umgänge med barnen få henne att ta tag i sig själv?

Jag skulle inte bli förvånad om du om en vecka skriver att du misstänker ett drogmissbruk. De är många som velat testa vad det är för rus som den de är kära i älskar att befinna sig i… :heart:

Du har även ett PM från mig.

Jag håller verkligen med Noomi. Hennes val av relation och hennes beteende mot dig, barnen och andra inblandade känns inte vidare stabilt. Jag skulle skriva ned alla struliga/tveksamma händelser som sker men datum och klockslag. Bra att ha både i framtida diskussioner med henne, socialen och som terapi för dig sjäv

2 gillningar

Jättebra förslag av @EnormSaknad. Gjort på det sätter så ger det mycket mer tyngd än en massa svepande återberättelser där man inte kan minnas exakt när och hur det riktigt var.

Skriv ner allt, direkt som det händer och gör det i så sakliga ordalag som möjligt :thumbsup:

1 gillning

Ett tips innan du gör en orosanmälan. Jag har ringt bris Föräldrartelefon för att får råd flera gånger. Känns alltid bra att någon som står på barnens sida som lyssnar och ger tips.

1 gillning

Tyvärr är min erfarenhet av orosanmälningar att de är totalt overksamma. Det enda positiva som skulle kunna komma ur det här är att ditt x aldrig kommer att få jobb på den socialförvaltningen mer iaf. Men det verkar ju som om det fanns andra för henne.

Önskar dig all styrka!

Tack för alla råd. Jag har redan skrivit ner mycket under dom två månaderna som gått, det funkar även lite som terapi.
Jag forsätter att vela lite fram och tillbaka. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Är genuint orolig, framförallt för mitt x, som jag tror behöver all hjälp och stöd hon kan få nu. För jag tänker som @Noomi antytt tidigare, mitt x mår inte bra psykiskt och jag är inte säker på att hon orkar/klarar av att vara en bra förälder för stunden. Där kommer även en oro för barnen in, dom behöver bägge sina föräldrar, vid gott skick. Även oro för hur barnen på sikt kan komma att påverkas av killen hon träffar.
Jättebra tips med bris föräldrartelefon, synd bara på deras öppettider. 9-12 vardagar. Svårt att ringa ett sådant samtal från jobbet, kan ta tid och det finns dåligt med privata utrymmen att ringa från.

1 gillning

Hej @Orlov,
När det gäller en eventuell orosanmälan bör du också tänka på vad du vill uppnå med den. Om socialtjänsten agerar på din anmälan har de befogenhet att utreda fritt. Det kan ju vara bra och ditt x erbjuds den hjälp hon kan behöva. Men det kan också innebära utredningsåtgärder som är ganska besvärliga även för dig.
Om du vill få till ett fungerande samspel i familjen så kan du också kontakta familjerätten för samarbetssamtal. Då kan ni få hjälp att reda ut hur det bör fungera mellan er båda och barnen framöver. Ditt ex kan också få information om vad hon kan få för hjälp. Fast det antar jag att hon redan vet om. De som jobbar på familjerätten har skyldighet att göra orosanmälan om de bedömer att det finns risk för att era barn far illa. Skillnaden mellan deras eventuella anmälan och din är att det finns större risk att en anmälan från dig försvårar ert framtida samarbete.
Hur det än går framstår det som en utmärkt idé att skriva ner allt som händer. Särskilt om det hjälper dig att reda ut tankar och känslor. Skulle det bli en anmälan eller ett samtal vid familjerätten längre fram kan dina anteckningar också vara till stor hjälp. Jag tänker på dig och hoppas att alltsammans lugnar ner sig för dig och barnen.

1 gillning

Så det är bara kvinnan fel då dock inte i mitt fall utan det var jag som var den lata av oss alla bara satte mig vid dukat bord till frukost middag om jag kom hem ens i tid för mellan jobb och bostad tog jag mig en runda hälsade på en flamma jag lärt känna i en chatt. Givetvis var jag singel när jag träffade henne ville bara känna mig för för ett tag häll på så sedan lillen var 1 år tills 9 år men olika kvinnor alltid.
Nu är det jag som anser min fru är psykiskt sjuk för att hon är paranoid när jag ska handla då ska hon med eller ringa eller ringer när jag åker hem från jobbet. I dag har hon givit upp lämnat mig så är ensam kvar utan barn som dyrkande mig och en vacker klok fru hade jag men inte längre utan är på kött marknaden singel som 54 åring en aning dystert att se mitt ex skratta bara glad och skämta som vi två gjorde innan jag sabbade allt.
Så otrohet är i ens hjärna inte i bådas!!
Sen när tänker vi åt andra?
Jag lär få leva med detta och ångrar mig och flammorna är inte intressanta längre heller ej allt nätfiske det står mig upp i halsen.
Så ni som är otrogna våga stå för era handlingar tänk på vad det kan kosta er kvinnor och män!
Funderat på att ta hem en kvinna från Thailand eller Ryssland Schweiz Singapore Spanien Sri Lanka Storbritannien Sydafrika Tanzania Tjeckien Turkiet Ungern usa osv men alla dem vill ha barn få ett liv som ett substitut för det jag hade och ville ha och inte vad andra vill ha.
Har förlorat allt samtidigt som min fru drog iväg och allt är mitt fel och jag nog den som behöver stöd och är sjuk numer. Jag har en son som varken min dotter eller fru vet om det hände medans min dotter var 8 år.
Allt kommer komma fram dagen jag kastar in handduken.

Så tänk om det ni gör är rätt