8 års helvete är över?

Tack för att ni peppar och orkar med mig. Det betyder så mycket. Jag har som sagt ingen familj och inga vänner kvar. Känns som att jag är extremt beroende av honom. Jag känner mig inte glad utan honom men jag är inte glad med honom heller. Han är min drog. Så det får bli avgiftning nu. Tur min älskade fina son kommer på söndag kväll.

Mitt ex sa världens sjukaste sak förra veckan by the way. Han tyckte att han skämtade:

  • Folk på stan tycker att jag är utvecklingsstörd som är tillsammans med dig.

Alltså. Han är ju inte frisk…

7 gillningar

Börja fundera på vad du kan hitta på nu när du slipper honom. Du kan få nya vänner och nya intressen. Finns det ingenting i ditt närområde du kan hänga på, kanske något lite lättsamt som inte ställer så mycket krav? På facebookgrupper för området man bor i brukar det ofta göras reklam för olika aktiviteter och events. En del kostar förstås en liten slant att vara med på, men det kan det väl vara värt för att komma ut och tänka på något annat, träffa lite andra människor på ett lättsamt sätt?

2 gillningar

Jag önskar bara att du är stark nog att inte ta kontakt eller svara, skriv här istället. :heart: Visa hela världen att du förtjänar bättre för du vet att du är bra, om du gräver djupt i ditt skadade självförtroende. Ta revansch, han förtjänar inte dig. Försvara inte hans beteende, läs hans elaka kommentarer, det är sådan han är. Glöm inte det.

Ta kontakt med gamla vänner, de blir säkert glada att höra av dig, annars sök forum, föreningar, kurser, håll dig sysselsatt. Någon här promenaden sig igenom krisen, andra bakar, tränar osv. Alla sätt är bra…. Sök också samtalsstöd.

Finns en app för att hitta kvinnliga kompisar Go frendly. Kolla på den.

2 gillningar

Kollade direkt på GoFrendly. Tack! Är dock kanske lite för skör nu ännu för att knyta helt nya bekantskaper. Gråter mest och vill vara själv. Vill ju vara lite mer positiv och glad.

Vet dock inte hur jag ska överleva helgen. Har bokat online psykolog ikväll så får vi se om det hjälper.

7 gillningar

På forumtråden Mallans pub 2.0 hänger det alltid några på helgkvällarna! Missa inte det!
Missa inte heller tråden “SMS vi inte ska skicka - skriv dem här istället”. :yellow_heart:

5 gillningar

Ja, det är dags för dig att träffa snälla människor. Jag lovar, de finns därute! Du behöver ett nätverk.

Har du möjlighet till samtalsterapi? Man kan ringa till kyrkan och prata med någon där. Eller kanske vända dig till en kvinnojour för stöd?

Jag har några vänner som bor längre bort . Vi har Whats upp grupp tillsammans där vi stöttar o pratar om allt möjligt.

Tack vare det så hjälper det lite för stunden om man inte har något annat för sig.

1 gillning

Det låter utmärkt, och precis som @Caro skrev finns det alltid aktivitet på här på forumet också. Det känns kanske jobbigt att börja söka nya bekantskaper just nu. Tills du orkar det finns nätpsykologer, jourhavande präster mm, samt detta förträffliga forum.

Det hjälper otroligt bra att skriva av sig här när ångesten kryper på, och ofta får man svar dessutom.

Nej, det är något seriöst fel på honom och ju fortare du kan bryta dig loss från hans giftiga tentakler desto bättre. Men det är en väldigt jobbig process, det kan många här vittna om. Och förståelsen från omgivningen kan variera. Somliga kommer kanske tvivla och tänka “men kan det stämma, han som är så trevlig?”

Och andra kommer kanske tycka att det borde vara jättelätt för dig att släppa taget om någon som är så svinig. “Det är ju bara att ignorera honom och hitta nån bättre istället!”

Men de som hänger här vet bättre och kan stötta på riktigt. Hoppas du snart kan hitta någon IRL som har samma insikt också.

3 gillningar

Jag har kollat runt lite här och ska läsa lite trådar om destruktiva relationer. Så gulligt att ni svarar trots att samma ämne säkert har avhandlats 100 gånger.

Ju mer timmarna går desto mer saknar jag honom. Känns sekundärt att försöka skaffa vänner när det bara är min drog jag vill vara med. Men alla vet ju hur farliga droger är.

Han har sagt så mycket elakt till mig. Antingen när han är arg eller när han “skämtar”. Och där emellan är han jättegullig och bedyrar hur mycket han älskar mig.
Så kan man ju inte ha det. Allt är på hans villkor och det är inget han hymlar med. Nä, han och jag passar inte alls ihop. Jag är mjuk och han är hård. Han har skrikit och bråkat hela sitt liv. Han har dock slutat skrika på alla andra nu när han blivit äldre men mig skriker han på hela tiden.

Kram

2 gillningar

Du verkar vara väldigt medveten om det destruktiva nätet du fastnat i. Skulle du klara av att blocka honom på telefon? Så att du slipper läsa?

Finns det saker du kan planera in för digsjälv i helgen? Badhus/bastu? Spa/massage/manikyr? Något trevligt som inte isolerar dig? Jättebra att du tar tag i att boka psykolog! Har du funderat på att kontakta en kvinnojour? Där kan det också finnas möjlighet att få stödsamtal. Du behöver människor runt dig som ger dig fortsatt styrka att bryta och laga spåren efter år av skällsord. Det tar tid, är jobbigt men helt klart görbart!!! Det svåraste steget har du redan tagit! Nu kan du börja skapa plats för digsjälv och en sund relation med ditt barn. Kämpa på!!! Läs, skriv och fortsätt säga stopp och bryta med honom!!!

4 gillningar

Ja, jag är nog ganska medveten om det destruktiva. Dock är jag en väldigt känslig person så hjärtat har prio före hjärnan… :grimacing:

Jag kan trots detta känna att vårt mönster har upprepat sig under så många år. Hur elak han har varit, hur jag alltid varit sist på hans lista så jag känner mig ändå ganska stark periodvis. Jag klarar inte hans berg-och dalbana längre. Jag vill ha ett lugnt och harmoniskt liv nu. Har ett väldigt krävande men roligt arbete, trevliga kollegor, underbart barn som jag är väldigt nära och en fin hund. Jag orkar inte med hans jädra skrikande längre. Och hans duttande med sin familj, Han gör allt för dem och det är jättefint men om han någon gång känner att han måste hjälpa mig med något får han tuppjuck och skriker och gormar. Och tro mig, han slutar inte skrika. Då lägger jag på luren i örat på honom för att jag får panik. Då menar han att han har rätt att skrika på mig hur mycket han vill. Det menar inte jag. Då gör han slut. Han har gjort slut 100 ggr på åtta år. Alltid jag som bett om ursäkt fastän det inte alltid är jag som gjort fel. Nu senast var det han som började bråka och skrika men han vägrar att be om ursäkt. Jag tar väldigt illa vid mig när han skriker för han blir väldigt elak och svart i ögonen. Jag är en väldigt lugn person och gillar inte hetsiga, skrikiga människor. För mig är det inte kärlek!

Ska pyssla lite i trädgården imorgon och gulla med vovven. Ska kontakta en kvinnojour på måndag. Avbokade faktiskt psykologen ikväll för att jag är för trött men att skriva här med er hjälper SUPERMYCKET! :heart_eyes:

Kram

6 gillningar

Åh vännen, du är så välkommen hit, vad du än gör eller tänker, skriv här först! Vi finns och kommer att svara och stötta dig var så säker :cherry_blossom:

Du har fått bra råd, och jag ber dig lägga särskild vikt vid @Trassel och @onedaymore mfl;s varningar.

Jag kan sätta allt jag äger på att gossen snart kommer vända på steken och ”gulla tillbaka” dig igen om det inte funkar med rena befallningar?
Och du kan tacka din lyckliga stjärna för att ni varken bor ihop eller har barn tillsammans! Det finns såå mycket mer ute i det riktiga livet för dig, det lovar jag!!

3 gillningar

Bra!! Gulla med vovven!!! Gosa, klappa, sök tröst och skriv här. Du är inte ensam. Svara inte på hans SMS, ge dig inte in i någon som helst dialog, varken positiv eller negativ. Släpp grejjer ni ev har hos varandra, vill han ha något tillbaka, posta det. Skaffa distans och agera inte på någon impuls att ta eller besvara kontakt. Håll ut, en timme och dag i taget. Fortsätt så. Ge inte efter för dåligt samvete heller. Allt fokus på att ta hand om DIG nu, så att du kan bygga upp digsjälv och finnas för din son. :two_hearts: Fortsätt framåt mot ditt trygga mål i harmoni med digsjälv och människor du gillar. Du kommer fixa detta!!!

3 gillningar

Och… om du kommer på digsjälv att älta för mycket… lyssna på poddar som beskriver den sorts uppbrott du nu går igenom. Kan vara skönt att höra om andras historier och att det finns väl beprövade sätt att klättra ur trasslet du hamnat i! Du är Houdini! Du håller på att bryta förtrollningen! Det är stort och värt att fira!!! Modigt!!!

4 gillningar

Det här är som att du skrivit om mig. De gånger jag frågade om hjälp så fungerade det aldrig för honom, jag gick väl ta hjälp av min familj eller vänner tyckte han. Men när han vinkade med lillfingret till mig så förväntades det att jag skulle infinna mig direkt och förstå att det var viktigare än vad jag höll på med då (även när jag jobbade).
Kram till dej och KÄMPA :heart:

2 gillningar

Fan. Jag ringde honom två gånger. Han svarade inte. Jag orkar inte mer. Han hatar mig. Han tycker att allt är mitt fel. Jag får panik över att det är slut. Jag är så svag. :disappointed_relieved:

Läs i länken nedan så kommer du med all sannolikhet att få en hel del aha-upplevelser som förklarar varför du känner som du känner och reagerar som du gör.

Läs speciellt stycket om Traumatisk bindning… för det här ÄR så svårt och du har det jättejobbigt och genomlider helvetets alla kval. Här får du lite förklaringar till varför, så att du förhoppningsvis kan minska på ditt eget självklander. Ditt sätt att reagera är varken konstigt eller ovanligt efter så destruktiva relationer som du beskriver den du varit i :revolving_hearts:

Försök få tillgång till en kompetent (psykodynamisk)samtalskontakt som kan hjälpa dig ut ur/genom detta. Det är svårt på egen hand, men med professionell hjälp finns alla möjligheter att du ska komma ur och genom detta helskinnad :muscle: :v:

http://www.varningstecken.n.nu/offret

5 gillningar

Du är inte svag, styrkan finns där inom dig💪.

Men du är värd något bättre!

Har du någon du kan ringa när du plötsligt vill ta kontakt honom, som du kan bolla med och som kan får dig på rätta tankar igen? Eller om du skriver här så fort du vill lyfta luren och ringa honom? Eller på något annat sätt bryta frestelsen, göra något annat för att hejda dig. Ett förslag är att du på ngt ställe skriver ner allt illa och ont han sagt och gjort mot dig i ert förhållande, så när du blir frestad att ringa/kontakta honom, så tar du varje gång först upp denna lista och läser igenom, reflekterar för dig själv, vill jag på något sätt ha en relation med den här personen mer i mitt liv? Nej, du kommer sannolikt komma fram till att det vill du inte, att du är värd att bli behandlad med kärlek och respekt, och det får du inte från denne man. Men du behöver träna på att bryta frestelsen att höra av dig till honom. Och du kommer klara det, det krävs bara träning. :pray::heart::pray:

5 gillningar

Är bara så ensam utan honom. Vet att det han gör är fel men nu hatar han mig! Trots att det är han som beter sig som skit. Han vet innerst inne att jag är en bra person men han lägger allt på mig. Han tycker ju att jag är psykiskt sjuk och han tycker att det är skönt att slippa mig. Jag vill ju bara att han ska älska mig så som jag älskar honom.

2 gillningar