Grusom følelse å føle at alle ser og vet at man er gammel, stygg, mislykket, kommer ikke videre og det er for sent nå X’en gjorde det slutt i år, 1. januar, og i år fylte jeg 50. Gratulerer med dagen!
Føler at det står skrevet i panna på meg at der går hun som samboeren gikk fra, hun klarte ikke å holde på ham. Føler at det lyser av hele meg at han ikke ville ha meg. Og selvsagt er alle andre par eller har kjæreste
Har 2 katter jeg tvangskoser, og elsker å ha dem i senga med meg Er jo ikke helt som en mannekropp, savner nærhet.
Kan sette ting i perspektiv, og tenker noen ganger at det alltids kunne ha vært verre. Jeg er jo ganske frisk, og har 2 vidunderlige gutter, jobb og noen venner som bryr seg.
50+ men fick barnen sent (skolålder nu). Jag finns i Stockholm. Jag känner verkligen inte för att träffa någon ny man nu dock. Utmärkt nöjd med att vara singel för ögonblicket…
Hellre ensam själv än ensam i tvåsamhet, om någon förstår vad jag menar.
Hej
Känner så väl igen mig i mkt som du skriver och står själv mitt uppe i en skilsmässa . Barnen är vuxna och vi har inga gemensamma .Sitter ofta och tänker hur ska livet bli när jag flyttar till min lägenhet 1/12 och får ibland ångestkänslor utav det. Vi har levt ihop i nästan 15 år och ensamheten känns skrämmande nu. Vissa dagar mår man ju bättre än andra i den här processen och de är främst de dåliga dagarna som tankarna far runt i huvudet på mig. Hur har du klarat dig i din process berätta gärna så kan man stötta varandra🙂
Snart 3 måneder alene. Dagene går på et vis, er i full jobb, og prøver å trene 2-3 ganger i uken. Det er vel nettene som er verst, synes jeg. Noen netter er bedre enn andre, ofte veldig urolige netter med urolig søvn jeg ikke får innhentet energi av. Våkner tidlig og er ikke uthvilt, er sliten av å sove så urolig. Våkner flere ganger. Det er ikke ok å ligge i senga alene,selv om katta holder meg med selskap innimellom.
Og sånn er det, 50 år og føler toget er gått. Hvordan gå inn i en ny relasjon nå? Vi hadde 11 år sammen. Joda, spenning og sommerfugler i magen og å være forelsket, ja takk. Å blottlegge seg, vise sitt innerste og være sårbar igjen, ikke så sikker på det… Kommer ihvertfall ikke til å tro at “denne gangen er det for resten av livet”, skjer ikke en gang til. Sier som 50-taggare, heller ensom alene enn ensom i tosomhet.
Jag är 58 och min exman lämnade mig efter 34 år och tre vuxna barn. Han flyttade ut i januari i år och i juni blev vi formellt skilda. Vi hade det inte så kul, men jag hade ändå hoppats att vi skulle hitta tillbaka till varandra. Har aldrig någonsin mått så dåligt som det senaste året. Ensamheten har tillhört det värsta och sorgen över allt som inte blev, att åldras tillsammans till exempel. Dessutom visade det sig i somras att han varit otrogen ett bra tag innan han sa att han ville skiljas. Nu lever han i ett lyckorus med kvinna nummer två. Känner väl igen känslan av att vara gammal och ful och misslyckad. Och så stressen över att inte vara ung längre. Men jag börjar ändå må bättre och den senaste veckan har jag börjat nätdejta och jag måste erkänna att det känns väldigt upplyftande att bara prata med en man i samma situation, även om det inte leder någon vart och även om jag inte är redo att kasta mig in ett förhållande. Man kan ju ses över en fika och bara prata lite. Gott så.
Hej Hildur
Nu är det exakt 1år sedan vår skillsmässa. Känns fortfarande hemskt. Ensamheten är värst. Har också börjat nätdejta men hittills bara män som vill bli omhändertagna, fula gubbar eller alkoholister.
Blä, vad gör man
Jag håller med dig om att ensamheten är värst @Min. Inser att jag är en tvåsam person. Vill dela min vardag med någon. Visst, jag har vänner och barnen, men hur viktiga de än är, så är det inte samma sak. Ibland är jag rädd för att jag aldrig kommer att uppleva kärleken igen och det känns så j_a orättvist att min ex-man får det, trots att han betett sig så illa. Jag fattar ju att det inte finns någon högre rättvisa, men ändå…I mina svarta stunder hoppas jag att han också ska bli lämnad, som jag blev.
Försöker att leva här och nu, inte tänka på det som var eller på framtiden. Den vet jag ju ingenting om. Ibland lyckas det, ibland inte…
Var har du nätdejtat? Ska man träffa såna män kan det ju lika gärna va…Jag råkade först ut för nån typ av mytoman som hade en 14-årig son han tyckte att jag kunde bli mamma till:roll_eyes:, men vi hann ju aldrig ses som tur var. Igår pratade jag lite med en man som verkar fullt normal. Vi pratade lite löst om att ses över en fika. Vi får se…Just nu känns det iaf skönt att fokusera på något annat än min exman och hans nya.
Hej !
Håller med er att ensamheten och det att ha någon att prata med om det hänt någon. Och att sakna kroppskontakt att någon håller om en. Ja jag är fortfarande väldigt besviken ledsen över det stora sveket efter 37 år. Att dessutom bli utbytt mot en 23 år yngre frisk tjej gör att man känner sig gammal och värdelös.
Det är ju jobbigt nog ändå att skiljas. Att den man litat på till hundra procent dessutom väljer att vara otrogen, gör det inte lättare @gittan6308. Jag känner mig bestulen på den sista tiden. Hade jag vetat det jag vet nu, hade ju det förkortat processen avsevärt. Inte sjutton hade jag släpat med honom till en terapeut om jag vetat…
Vi är givetvis inte gamla och värdelösa på något sätt, men faktum kvarstår att det verkar vara väldigt mycket lättare för män att träffa någon ny och givetvis yngre.
Ja visst är det så ! Och nu tycker jag att hela vårat liv tillsammans är " nedlortat". Jag märkte i ungefär ett halvår att något var fel men nej då vi kämpar på. Samma känsla hade jag haft för 10 år sedan men inget erkännande då men kom då för 2 år sedan få en 30 år yngre tjej. Det var isamband jag gick på undersökningar om min sjukdom. Den gången ändra han sig och det blev väldigt bra ett tag mellan oss. Men när jag blev sämre att gå så dög jag inte längre känns det som
Så himla sorgligt @gittan6308 . Jag tycker också att det känns som att alla de där åren plötsligt inte v ar något värda och att han väntade tills alla barn var vuxna och utflugna. Då hade han ingen användning av mig längre. Ok, jag fattar att kärleken kan ta slut, men att det mpste ske på det här ovärdiga sättet känns ju så onödigt. Men vi är värda någon bättre!! Och vi slipper iaf plägas av dåligt samvete, något jag vet att mitt ex gör.
Känner precis som du. Hatar verkligen ensamheten. Blev väldigt påtaglig när jag fick besöka akuten nyss.
" Närmast anhörig?". Och mitt ex stöd kvar i systemet. Jobbigt att behöva förklara och uppge sin son i stället.
Jag har provat happy pancace och match.
Hej! Jag vill redan nu be om ursäkt om jag är okänslig och påträngande.
Jag heter Adam Larsson och är journalist på SVT Rapport. Jag håller just nu på med ett jobb om att äldre (55-90) skiljer sig allt mer. Jag har intervjuat forskare som gör djupintervjuer med äldre som skilt sig för att få ökad kunskap om varför.
Men för att få ett mer jordnära reportage skulle jag vilja komma i kontakt med någon som har skilt sig på äldre dagar och prata om det i ganska generella termer. Gärna med vinkeln att det var en ‘‘lycklig skilsmässa’’ där utgången blev bra. Men är intresserad av alla typer av historier.
X’en gjorde det slutt i år, 1. januar, og i år fylte jeg 50. Gratulerer med dagen! 
Er jo ikke helt som en mannekropp, savner nærhet.
Skulle noen av dere forville dere hit, gi meg beskjed 
. Jag tycker också att det känns som att alla de där åren plötsligt inte v ar något värda och att han väntade tills alla barn var vuxna och utflugna. Då hade han ingen användning av mig längre. Ok, jag fattar att kärleken kan ta slut, men att det mpste ske på det här ovärdiga sättet känns ju så onödigt. Men vi är värda någon bättre!! Och vi slipper iaf plägas av dåligt samvete, något jag vet att mitt ex gör.
Tur att jag ”bara” blir 54 i år!