Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

50 + och skild

Att ge mina barn dåligt samvete och vara en belastning är det sista jag vill. Men hur gör man när det behövs hjälp med nya boet?? Skruva och bära osv… Måste ju ha hjälp, men känner mig
" besvärlig ". :roll_eyes:.

1 Like

@Min, dina barn vill säkert ha hjälp av dig med barnpassning och liknande och då är det ju inte alls orimligt att även de hjälper dig tbx med sådant som du behöver hjälp med. Du får väl klumpa ihop uppgifterna så att du inte ringer i tid och otid, samt anpassa tidsaspekten på åtgärdande så ett det även passar dem.

De är dina barn och du är deras förälder, men de är vuxna och kan ta ansvar för sina egna åsikter om du tar ansvar för att inte överutnyttja dem. Att vara förälder till nästan-vuxna barn är ju inte detsamma som till mindre har jag upptäckt… utom möjligen när de själva behöver och vill ha hjälp för då kan det kännas ungefär lika akut. Men faktiskt så gör man nog inte sina barn någon direkt tjänst att alltid ställa upp direkt och sedan ständigt skämmas för att be dem om hjälp tbx.

I alla relationer så måste vi alla både ge och ta och det är en viktig lärdom även för barn. Sedan så vill man ju så himla gärna få hjälpa dem, men jag tycker inte alls att det är orimligt att de då hjälper tbx nu och då i mån av tid och möjlighet. Man får ingen respekt (från någon) genom att tillåta sig att bli betraktad som en “golvmopp”. En vuxen (eller blivande) och mogen relation kräver ett visst comittment från båda parter, inget konstigt att barn lär sig det. Motsatsen är både konstigare och mer dysfunktionell för dem själva.

Vilket såklart inte innebär att man ska ägna sig åt guilt tripping gentemot sina barn för att de ska känna sig tvingade att komma rusande så fort man piper. Men det är jag säker på att du varken vill, eller gör :+1:

2 Likes

Nej nej det var inte så jag menade, självklart ska man hjälpas åt😊! Jag hade min egen mor i åtanke som har gjort ett aktivt val att leva själv. Utifrån detta val så sitter hon själv alla storhelger om inte jag eller mina barn är hemma. Må vara för jul men andra helger som t.ex midsommar o nyår vill man kanske göra något annat. Alltså inte bara på senare år utan under hela min uppväxt. Det ska jag inte och har aldrig hitintills , utsatt mina barn för, vill man så umgås man självklart men inte -vem ska behöva ta morsan i år?
En väninna till mig skulle inte önska något annat än att hennes vuxna barn och sambons barn med barn, ville göra något annat än komma hem till dem varje storhelg, till dukat bord och allt betalt. Varför de fortsätter serva är en obegriplig fråga, men alla familjer har sitt.

1 Like

Snart 52 och betänketid pågår, personbeviset för avslut ligger på skrivbordet. 18 år som gifta och nästan 21 som par. Fick 3 barn sent, de går i skolan.

I våras ville jag inget hellre än att träffa en ny. Så snart jag mår bättre ska jag hitta någon, tänkte jag.

Nu mår jag bättre och nu har jag alls inte lika bråttom. Jag vill ha kärlek i mitt liv. Så småningom. Men först vill jag ha riktigt bra relationer med mina äldre barn (den minsta kan det nog inte bli bättre med). Och så vill jag ha bättre ekonomi. Och massor med tid för mig själv. Jag vill ha just så vackert och välordnat omkring mig som jag har längtat efter i tjugo år.

Jag var förtvivlad och rasande när min man lämnade mig. Nu välsignar jag det. Jag sörjer fortfarande, det kommer jag att fortsätta med ett tag. Jobb, träning, barn och vänner fyller mitt liv precis lagom. Ja barnen finge gärna vara här mer men jag uppskattar friheten då de inte är här.

Jag har två katter, de hör liksom ihop med huset som jag tog över.

6 Likes

Låter som att du ”hittat hem” i din nya relation och det måste kännas skönt. Kanske är det så att allt som inte var bra är sådant man aktar sig för i framtiden. Hoppas du får fortsätta vara lycklig i det nya :+1:.

1 Like

Verkar leda åldersligan här. 63 år har gått fort som faan. Har dumpat och blivit dumpad samt vimsat runt i livet med ganska brett uttagna svängar. Barn och barnbarn som jag älskar och umgås/gullar lagom med. Nu solo kvist. Pågående projekt: Laga relationer till exisar och avgassystemet på biljäveln. Favoritintressen: Plocka kantareller och att småsupa, röka röda Marlboro och porrsurfa en sunkhelg för mig själv. Dold talang: Duktig på att manipulera korkade chefer. Ogillar: Att vakna 02.30 och sakna doften av livskärlekens hår. Planer: En dag i sänder.

6 Likes

Ja, det känns så. Fast jag har ingen förhoppning om hela livet. Jag tänker att så länge vi älskar varandra och vill vara tillsammans ska vi vara det, men att vi inte ska vänta lika länge med att separera, inte vänta så länge arr separationen blir dålig.

Du har iaf ordets gåva!

1 Like

Tack. Det lite raljerande tonläget är en mix av självterapi och försök att få lite distans/ se saker i sina propotioner. Tror/ hoppas det ökar chanserna att vi gör något bra/ minst dåligt av livet. Trots våra fel och brister.

”OK, jag har blivit dumpad och dumpat och legat insnurrad i svettiga lakan 100 nätter men egentligen - så tokigt är det väl inte?”

Kolla på ”Dokument utifrån” om förföljelserna av Rohingyas i Burma som jämförelse av den egna situationen t.ex. Jaja, jag vet; det är alltid någon som har det värre och det är i den akuta situationen klen/ ingen tröst.

Men jag tror man lättare klarar livets dippar om man orkar tänka: ”Kärringjäveln har dragit men nu står man här på balkongen med en cigg i mungipan, en knäcke-macka med nystekta kantareller i näven (det smältande smöret rinner nedför handleden men kan lätt avslickas). Och i kylen står en 6-pack Norrlands Guld. Och nästa helg fyller äldsta barnbarnet 4”.

Typ.

11 Likes

Rapport fr mej söndag 02.42

Jädrar vilken kul kväll!!! Tjoho vad jag har dansat!

Nackdelar med att va singel:
Rätt packad, hemma jättesent - o det är JAG som måste gå ut med hunden (inga problem egentligen - älskar den rackarn)
Lägenhetsboende = tvättstuga = tvättid = vik lakan på fyllen 02.30

Fördelar:
Se ovan (förutom de jävla lakanen då)
3 makrillmackor i sängen o jag tänker INTE gå upp o borsta tänderna :rofl:

13 Likes

Hahaha - fel tråd - tänkte skriva på Mallans inn…

Sorry

Mer packad än jag trodde :rofl:

12 Likes

Din underbara ironiska humor är det inget fel på :laughing:. Med den kommer du långt. Skål till din kantarellmacka och ölen.

1 Like

55 år här och lever nu ensam med hundarna, det har gått 1 år och jag inser mer o mer att jag kommer ALDRIG mer gå in i en relation, vänner ja absolut men aldrig någonsin att jag skulle ge mig in i ett förhållande igen, aldrig att jag någonsin kommer lita på en man igen. (sorry alla trevliga ärliga män, jag vet att ni finns men kommer aldrig chansa) Men ju längre tiden går ju mer kan jag uppskatta småsaker som att ha sänglampan tänd och läsa tills klockan 02 utan sura kommentarer, kan skippa helt att laga mat om jag inte känner för det, kan bjuda hem vänner och dricka vin en tisdagkväll, prata i telefonen med vänner klockan 23.30 utan att behöva ta minsta hänsyn, alla hundar får plats i sängen och ingen tjurig gubbe som klagar att hundarna tar för mycket plats. Men utan hundarna skulle det varit så mycket värre och jag kan konstatera att “Ju mer jag lärde känna min man ju mer tycker jag om min hund”

7 Likes

Ja det finns inget som en våt hundnos mot kinden och doften av pälsen. Den förbehållslösa kärleken. Jag och exet har ”delnad vårdnad”. Och det fantastiska är att det funkar som en bro mellan oss. Trots allt som varit.

2 Likes

Men åh, vad jag behövde din text i kväll. Tack! Jag vill ändå inte ge upp tanken på tvåsamheten. Är livrädd för att bli ensam och gammal. Sjuk och trasig, utan någon som sitter vid sjuksängen. Vill inte lasta mina barn ännu. Vill ha någon som är " min"… Förstår ni? Hur känner ni?

3 Likes

Jag tycker du ska tänka vidare än tvåsamhet. Det kommer att finnas fler än en som står vid din eländiga sjuksäng. Ungarna kommer att fatta, känna och förstå. Kanske t.o.m. ett gammalt ex som du dumpat eller blivit dumpad av står där med en Alladinask i näven. Och din älskade vovve har nån förhoppningsvis smugglat in på sjukhuset i en sån där blå IKEA-kasse så ni får gosa lite.

1 Like

Våt hundnos och mjuk knorrande varm kropp som vill trängas i ryggslutet. Oslagbart! :slight_smile: och städa när man vill, eller inte städa, spela MINA låtar på Spotify högt. Ingen snor fjärrkontrollen, och bara mina agentserier på Netflix rullar, ibland i timmar :slight_smile: Snickrar ibland och målar, ibland blir det lite fult, ingen kommenterar. Det finns ju fördelar med o vara ensam mänska hemma! Och japp, pratar en hel del med vovve, han håller alltid med :wink: Och älskade ungarna! Kommer finnas för mig, de är underbara fantastiska unga vuxna, inte lite stolt över dem och hur fina de är. Men @Min jag förstår hur du känner, även jag vill ha någon som jag är viärmeränvänner med. Kanske det händer igen :slight_smile:

3 Likes

Jag satsar på vänner istället, gamla vänner, nya vänner, gärna nya manliga vänner men ens tanken på att flytta ihop med någon eller ha ett “seriöst förhållande” näääääää (Bränt barn skyr elden) just nu så hyr jag ut ett rum i MITT (ja numera MITT hus) till en äldre dam som pluggar på universitetet, så ekonomin blev genast bättre och vi har lite lagom sällskap av varandra om vi känner för det. Så det blir bättre och bättre, om ett par år så vill jag resa…helst vara borta hela vintrarna i långresor, jag spar till det, ska bara hitta någon trevlig resekompis som också gillar sol och värme på vintern, sen kan det sura x-et sitta i kylan och ha ett tråkigt liv :wink:

1 Like

Usch, idag är en dålig dag. Vet inte hur jag ska hantera denna ångest och känsla av misslyckad, ful och överbliven kvinna. Jag håller masken mot alla och låtsas att jag är stark, men gråten finns alltid i halsen. Fy fan…
Nu fick jag skriva av mig lite. Nu ska jag sätta mig masken och åka till jobbet.
Kram

6 Likes

Jag känner precis likadant. Har precis haft kalas för min nyss fyllda 18-åring, där mitt X (?)också var med. Försökte visa mig glad utåt för sonens skull, men inombords är det fullständigt kaos😔.