Hej, ja, vi träffas fortfarande, han kommer till mig i helgen och monterar ett förråd.
Jag tänker att jag har inte så många manliga vänner och ibland behöver jag verkligen hjälp med huset, husvagnen osv.
Han jag träffar är händig och vill gärna hjälpa mig.
Och så gillar jag hans kramar och beröring, det får mig att må bra. Även om det är sällan och inte så länge så behöver min mentala hälsa honom.
Det är så mysigt att dricka kaffe ihop, laga mat ihop, hålla hans hand på promenader.
Jag behöver ge mig själv stunder då jag mår bra.
Sen tvivlar jag och ser allt dåligt tiden som är emellan vi ses. Så är det fortfarande. Jag mår dåligt av hans torra och känslolösa meddelanden. Och hans nonchalans.
På nåt sätt är det värt det priset för de goa stunderna.
Det är lite sjukt resonerat kanske men jag lever i nuet. Idag är det så här vår konstiga relation är.
Framöver kommer den säkert förändras. Ingen vet hur och åt vilket håll.
Men för stunden ser jag honom som medicin i min depressionsaktiga tillvaro.
Mitt mål är nåt annat än det jag har, men han betyder för mycket för mig för att kapa banden just nu. Jag tror att ett avslut hade gjort ondare än det gör nu.
Jag misstänker att om jag gjort slut hade han varit som ditt ex, bara klippt alla band och gått vidare. Bara ryckt på axlarna och dragit.
Jag hade däremot sörjt och tyckt det varit jobbigt att börja om från början med en ny partner.
Det tar så mycket energi. Jag orkar verkligen inte det. Och jag vill inte sitta själv hela tiden.
Han får duga så länge och jag tror det är ömsesidigt.
Tex så frågade jag sist han var här om han ville följa med på en solresa i feb-mars.
Nej, blev svaret, jag kan inte ta ledigt…
hm, vilken engagerad man!! Not!!
Nej, han är ingen för mig i framtiden. Jag vill ju ha nån som vill resa med mig!
men just nu nöjer jag mig med hans sällskap hemma hos mig. Det är positiv medicin.
Jag vill uppmana dig att gå vidare… Men jag vet exakt hur det känns då jag är i lite samma situation , jag är också såld på min nya men alla träffar i princip sker på mitt initiativ el när han har tid över efter jobb,vänner,hobbys osv. Han kan inte ens gilla mina inlägg på sociala medier (en liten grej men ändå) Känner mig inte alls så uppskattad som jag trodde han hade förmåga till.
Jag tror att din avhållsamhet attraherar honom men vem vill spela spel och hålla igen på värme och kärlek när man är 40+? Man vill ju kunna slappna av och njuta och må med sin nyförälskelse för bövelen.
Du kan ju ge det tid och se. El ställa ultimatum. Hoppas han kommer till insikt för din skull då jag vet hur svårt det är när man blint fäst sig vid en enda karl
Så starkt gjort även om det gör ont så stod du fast gentemot honom
Jag känner att jag snart inte pallar och då är det bonusbarn inblandade som hör av sig och vill att vi ska komma, jobbigt och ledsamt när han själv spelar varm & kall.
Precis så va det även för mig. Han va så extremt uppvaktande och fin. Började motsträvigt falla för honom. Nu står det still, mindre intresse och kontakt osv.
När du tog avstånd så sätter maskineriet igång för honom igen… Så klassiskt, svinigt och egoistiskt. En evighetskarusell man inte vill åka med i. Det han borde gjort va att vara öppen och ärlig
Glädjer mig att du vet ditt värde men det gör inte mindre ont för det
Kapa på du! Det gör inget. Vi har alla behov av att skriva av oss och få bra respons. Det får vi här!
Tråden spelar mindre roll.
Och det du skriver om handlar ju om att försöka träffa en ny. Så tråden bara växer och breddas med dina texter.
Jag är inne i en mellanperiod. Vi har inte setts på några veckor nu. Jag får alltid lite obehagskänslor, tänker att han kanske trånar efter någon annan. Han är kanske på date med nån gammal flamma.
Vi skriver lite varje dag men han skriver bara ytligt. Jag skriver mer sällan att jag saknar honom och sånt. För han skriver inte sånt. Varför ska jag då göra det? Obesvarad kärlek känns det som.
Nu går det mot jul och det knyter sig i magen. Hur blir det?
Förra julen var min särbo hos mig mitt i natten o lämnade en blomma men ringde inte på. Han ville överraska…
Jo, jag blev överraskad men tyckte det var synd att vi inte kunde ses. Jag blir verkligen inte klok på den mannen.
Jag tänker helt kallt såhär om männen ni träffat. Det är ett spel. Så länge sexet är bra och de får sex lite då och då så fortsätter de spela spelet. Samtidigt vill de inte såra er för de gillar ju ändå att hänga med er lite då och då - hence de hjälper er med praktiska saker och är kärleksfulla när ni ses. Jag tror inte detta är medvetet, men det är skitsamma för konsekvensen blir densamma. Orka hantera män som inte kan prata ur skägget…
Dessutom gillar de flesta män INTE när de märker att kvinnan blir klängig och osjälvständig. Jag tror den gränsen går tidigare för vissa. Så skit i dem, behandla dem lika nonchalant som de behandlar er, behandla dem som en i kompisgänget. OM ni vill ha dem kvar, eller skit i dem totalt. Var inte alltid tillgängliga, svara inte på sms direkt. Hör av er dagen efter eller två dagar senare. Osv.
En man som är förälskad beter sig HEEELT annorlunda.
Beter sig helt annorlunda! Andra tankar speciellt var gränsen går ang otrohet o respekt. Känner inte igen honom efter 20 åren ävensom han vill byta livstil… förstår hans byte men……
Känslorna kan man inte rå för -men beteendet kan man styra ett tag innan under och ett tag efter skilsmässan. Speciellt när man har barn.
Då det kommer in en ny tredje part så påverkar det ju också hurdan x blir.
Mycket som min x sagt vet jag att inte är hans åsikt eller beslut , där finns någon annan som påverkar hans ord och handlingar.
Förstår ju att det är så och blir så, men kanske det är en orsak att våra x plötsligt blir något vi inte känner igen…
ja visst är det så att är en man kär så är han mer på och tillgänglig?
Det är många gånger jag funderat på om en man visar sin kärlek på det här nonchalanta sättet.
Jag tror att du saknar sällskapet, kramarna, gemenskapen, närheten, en vuxen mans sällskap, småpratet osv.
Inte själva just den mannen.
Dina känslor tar inte hänsyn till att det är fel man vad det verkar.
Jag hade säkert reagerat på precis samma sätt som du.
En man som beter sig nonchalant och inte vill träffas så ofta redan i förälskelsefasen - är inte förälskad.
En man som är förälskad vill ta på dig hela tiden och vilja va med dig oftare än en gång i månaden. Iallfall under förälskelsefasen. Sen efter ca ett år(?) normaliseras det och man kanske ses mer sällan, men ändå regelbundet.
Vi kvinnor håller på med sådant bs, sitter och hittar på ursäkter för varför han inte vill träffas oftare osv. Visst kan han vara introvert och/eller inte ha behov av att träffas lika ofta men om han älskar dig så berättar han det isåfall eftersom han inte vill förlora dig/inte vill att du går runt och mår dåligt pga honom. Det viktigaste för en man som älskar dig är att du ska (kunna) lita på honom.
Jag tänker att det alls inte är ett spel. Det jag läser så har männen (i det här fallet) varit tydliga med hur ofta de vill ses och hur de känner för den andre.
Och då får ju den andre välja helt själv om man vill nöja sig med det, eller inte. Så länge det finns tydlighet och ärlighet är det ju två vuxna människor på lika villkor. I en dialog är det ju upp till båda parterna att HÖRA vad den andra känner, inte tro att de kan förändras med tiden. Här tycker jag att både ord och handling går hand i hand med informationen som utdelats. Som sig bör alltså.
Så uppfattade inte jag det när jag läste trådstarten. Hon skriver bland annat: “Frågar jag så säger han att vi har det så bra, så bra.”
Hade han varit ärlig hade han sagt ganska omgående att han inte var intresserad av ett förhållande med henne utan enbart en kk-relation. Så som han har agerat, medvetet eller inte, har slösat hennes tid och undanhållit information som hon skulle behöva för att kunna ta ett välgrundat beslut.
Han skickar inte kärleksmeddelanden via sms. Han vill inte ses särskilt ofta. Han hjälper till ibland och de ligger. Och det tycker han är så bra, så bra, för han är nöjd, han får ut vad han vill av den relationen.
När den avslutades första ggn talade han om att hon var för på i hans tycke.
För mig är det tydligt. Inte ett spel.
Sedan kan jag hålla med om att han med ord hade kunnat sagt att han enbart vill ha en kk-relation redan från början. Men som alltid i alla relationer är det handling som betyder något, inte ord.
Vi har alla behov av att skriva av oss och få bra respons. Det får vi här!