46år o träffa en ny livspartner

Bättre att göra sådan avslut med varandra innan man hittar nån annan. Och lättare att landa o gå vidare på nåt sätt när man inser och kommer överens om det .

Det gör livet lättare och kan vara ”vänner” än ovänner o klippa av banden.

2 gillningar

Precis, nu avslutade jag det i tid innan han hann såra mig rejält.
Hade vi fortsatt hade det varit olycklig kärlek för mig och han hade säkert lämnat mig för nån annan tids nog.
Det gjorde båda mina tidigare ex och det skadade mig för resten av livet. Jag har nog med såna ärr.

Kommunicera är nog nyckeln för alla relationer. Trots att det är jobbigt att prata om känslor, skulle nog mkt otrohet kunna undvikas om vi pratade med varandra istället.
Vi tog tag i det nu när vi kände att relationen började barka och tog ett beslut som gjorde ont. Men som skulle göra ännu ondare om vi blandat in en tredje part.

3 gillningar

Jag vill förvisso inte ha en relation längre, då jag inte klarar uppbrott.
Men jag har lärt mig mycket genom åren. I detta fall var vi så lika och hade ett perfekt upplägg. Jag krävde aldrig nåt, för jag visste vad jag ville och inget behövdes förändras för min del.
Däremot började jag ju förstå att jag inte var så prio i hans liv. Såg inte det först, för jag ville inte ses för ofta då jag ville ha ett liv som innehöll lite av varje, vänner/jobb/familj/träning etc.

Men när jag efter två helger insåg att jag satt ensam hemma, förstod jag att han inte ville umgås med mig lika mkt längre. Från att ha umgåtts varje barnfri helg i ett år.
Insåg att jag även prioriterat honom framför alla vänner och familj på helgerna också.

Då kröp det ju fram att han inte hade superstarka känslor för mig. I mina öron har han då inga känslor för mig.
Jag rannsakade mig själv och insåg att jag har känslor för honom.
Ska vi då vara kk, där den ena har känslor för den andre? Nej tack. Been there, done that.

4 gillningar

Nu gjorde jag en användare enkom för att dels skriva av mig men samtidigt berätta att du inte är ensam, sitter i samma identiska båt Avslutade ett 10 år långt förhållande i somras och startade nästan direkt en ny relation av en slump som bara dök upp från bar himmel.

I veckan gjorde vi gemensamt slut. Jag kunde inte ge henne det hon behövde och jag var inte redo att påskynda vart jag behövde vara i livet för att vi skulle ge denna relation en ärlig chans.

Det var inte ilsket utan bara sorgsamt att det blev som det blev och med facit i hand så skulle vi inte startat något så snabbt. Men hon hade fina egenskaper och jag föll väldigt fort för henne.

Nu sitter jag här och är så otroligt hjärtekrossad. Vilket är knepigt för vi umgicks ett tiotal ggr och endast under en två månaders tid. Jag vet att jag har känt såhär förut över andra och det är känslor man måste bearbeta och hantera. Men gud vad ledsen jag är, sorgen och saknaden bara dränker mig.

Är det någonsin tiden inte går fort så är det i dessa situationer för jag vet att tiden kommer läka dessa sår.

Var inte mening och kapa din tråd. Men du kommer absolut komma ut starkare ur detta. Vi är även fler som delar samma öde i exakt denna stund. Jag kan tycka det är lite förtröstan och veta det :slight_smile:

7 gillningar

Jag har också kapat denna tråd, ber om ursäkt.

Vi är nog fina personer allihop som väljer att avsluta innan någon av oss blir sårad.

Vad som gör ont just nu är att jag inte vet hur han mår. Mår han bra? Är han glad eller ledsen? Ligger han runt? Saknar han mig ens litegrann? Tänker han ens på mig? Skrattar han på en fest just nu och flirtar? Känner han ens nåt? Har han redan kommit över mig?

Ovissheten gör ont och jag skulle ju bli så ledsen om han redan gått vidare utan att ägna mig en tanke. Så då är det ju bättre att inte veta. Att håll noll kontakt tills jag är helt över honom.
Jag har gråtit hela dagen och pratat med både vänner och familj. Orkar inte ut och roa mig idag, är totalt nedbruten.

5 gillningar

Frågor med svar man antagligen blir besviken på. Man får bara bita ihop och låta det göra ont, hiskeligt ont till och med.

Men jag får slå in i mig att det kommer gå över, hon kommer bli ett svagt minne till slut. Tyvärr tar det sin tid

4 gillningar

Med risk för att vara lite burdus! Nej, han är inget för dig om det är en sund och vettig relation du vill bygga upp.
Det blir på hans villkor och du tror du kan få honom att komma närmare dig.
Jag träffade en man som var som ”din”. Ville vara med mig, men kunde inte hitta känslan att bli ”kär i mig”, men ville inte heller vara utan mig.
Det var hela tiden på hans villkor och jag som blev kär i honom lät honom göra så.

Efter ett bröllop, när det hade gått ett halvår, som jag var på och han inte var bjuden. Då insåg han hur ”snygg” jag var där och uppvaktad. Då ville han att vi skulle vara ett par, bara för att dumpa mig en månad efter, efter ett gräl.
Han ville inte ses mer, bara för att veckan senare då längtade han efter mig.

Vi träffades dock med våra barn, vi var nästan ett par. Reste iväg då- och då. Lagade middagar ihop, gjorde par-saker.
Men till fester o middagar han var bjuden till, jag fick aldrig hänga med.

Efter några månader (jag dejtade i smyg) så träffade jag den underbara man som faktiskt numera är min make.
Jäklar vad nr 1 plötsligt älskade mig och jag var trots allt den han sökte i sitt liv och en massa blablabla. Men jag hade tappat förtroendet för honom och insåg där att han bara var desperat, typ när kossan är ute ur båset-tänk.
Det hade då gått ett år med nr 1 och psykiskt hade han urholkat mig, på både trygghet o värde. Det var ju mest synd om honom.

Men jag var tvungen att välja.
Såklart valde jag nr 2, den man som värdesatte mig mest i världen, den man jag fann trygghet o styrka, att vi kunde prata om framtiden, planera ett vi-tänk, en man som skulle hålla sina löften, en man jag kunde verkligen vara mig själv. Kunna prata om allt o ingenting.

Detta är nu tre år sedan. Jag har aldrig träffat nr 1 igen och jag är gift med nr 2 sen en månad tillbaka.

Värdesätt dig själv, du kommer träffa någon där du/ni är i centrum. Ni är viktiga för varandra och framför allt, ni vill bygga upp en framtid.
Jag var 47 då. Så tänk att någonstans därute finns en sådan man till dig.

11 gillningar

Hur går det @FyraBarn? Träffas ni fortfarande?

Jag gick ju i samma tankar och valde att bryta. Trodde på hans ord att han brydde sig om mig, att han alltid finns här för mig och att han vill att jag ska må bra.
Ändå är det tyst som i graven från honom…

Själv mår jag jättedåligt och gråter fortfarande varje dag över honom.
Hans tystnad bekräftar ju att jag gjorde rätt beslut, fanns ju egentligen inget att ha gått runt och tvekat över att vara eller inte vara tillsammans. Han bryr sig ju inte.

Hade jag vetat att vårt uppbrott berört honom på nåt sätt, hade det varit lättare att gå vidare.
Men hans tystnad tolkar jag som att han gått vidare och inte ägnar mig eller våra minnen en enda tanke.
Det gör så oerhört ont.

2 gillningar

Hej, ja, vi träffas fortfarande, han kommer till mig i helgen och monterar ett förråd.
Jag tänker att jag har inte så många manliga vänner och ibland behöver jag verkligen hjälp med huset, husvagnen osv.
Han jag träffar är händig och vill gärna hjälpa mig.
Och så gillar jag hans kramar och beröring, det får mig att må bra. Även om det är sällan och inte så länge så behöver min mentala hälsa honom.
Det är så mysigt att dricka kaffe ihop, laga mat ihop, hålla hans hand på promenader.
Jag behöver ge mig själv stunder då jag mår bra.

Sen tvivlar jag och ser allt dåligt tiden som är emellan vi ses. Så är det fortfarande. Jag mår dåligt av hans torra och känslolösa meddelanden. Och hans nonchalans.

På nåt sätt är det värt det priset för de goa stunderna.
Det är lite sjukt resonerat kanske men jag lever i nuet. Idag är det så här vår konstiga relation är.
Framöver kommer den säkert förändras. Ingen vet hur och åt vilket håll.
Men för stunden ser jag honom som medicin i min depressionsaktiga tillvaro.

Mitt mål är nåt annat än det jag har, men han betyder för mycket för mig för att kapa banden just nu. Jag tror att ett avslut hade gjort ondare än det gör nu.
Jag misstänker att om jag gjort slut hade han varit som ditt ex, bara klippt alla band och gått vidare. Bara ryckt på axlarna och dragit.
Jag hade däremot sörjt och tyckt det varit jobbigt att börja om från början med en ny partner.
Det tar så mycket energi. Jag orkar verkligen inte det. Och jag vill inte sitta själv hela tiden.
Han får duga så länge och jag tror det är ömsesidigt.
Tex så frågade jag sist han var här om han ville följa med på en solresa i feb-mars.
Nej, blev svaret, jag kan inte ta ledigt…
hm, vilken engagerad man!! Not!!
Nej, han är ingen för mig i framtiden. Jag vill ju ha nån som vill resa med mig!
men just nu nöjer jag mig med hans sällskap hemma hos mig. Det är positiv medicin.

3 gillningar

Jag förstår precis hur du resonerar.
Anledningen till varför jag valde att bryta var för att jag trodde smärtan skulle bli lindrigare om jag avslutade i tid.
Var rädd att han längre fram skulle blanda in en tredje part, eftersom vi ändå tydligen bara var kk.
Det hade varit mer smärtsamt, för det har jag också upplevt en gång.
Smärtan är ändå olidlig idag…

Vad jag inte förstår är hans tystnad, när han vet från många håll att jag är både ledsen och nedbruten?
Han sa flera gånger hur mkt jag betydde för honom och att han alltid finns här för mig. Ändå vaknar jag ensam och med en mobil som är helt blank.
Fast vad ska han säga? Han har ju inga känslor och kan inte göra mig glad. Absolut.
Men jag trodde faktiskt inte han ville hamna i svin-facket. Man gör väl vad man kan för den man bryr sig om….men han gör inget…

Så nog har jag gjort rätt beslut, men att bygga upp min självkänsla igen kommer ta många år.
Därför räcker det med karlar.
Varför vilja bli överkörd av tåget igen…?

5 gillningar

Din tid kommer @Madde80 , var lugn.

Det är precis som i fruktdisken, man måste flytta på lite dålig frukt innan man träffar på dom fina sakerna.
:heart::heart::heart:

5 gillningar

Jag vill uppmana dig att gå vidare… Men jag vet exakt hur det känns då jag är i lite samma situation , jag är också såld på min nya men alla träffar i princip sker på mitt initiativ el när han har tid över efter jobb,vänner,hobbys osv. Han kan inte ens gilla mina inlägg på sociala medier (en liten grej men ändå) Känner mig inte alls så uppskattad som jag trodde han hade förmåga till.

Jag tror att din avhållsamhet attraherar honom men vem vill spela spel och hålla igen på värme och kärlek när man är 40+? Man vill ju kunna slappna av och njuta och må med sin nyförälskelse för bövelen.

Du kan ju ge det tid och se. El ställa ultimatum. Hoppas han kommer till insikt för din skull då jag vet hur svårt det är när man blint fäst sig vid en enda karl :two_hearts:

4 gillningar

I mitt fall var det han som alltid hörde av sig och bokade upp oss.
Kanske gillade han att jaga och sen när jag började visa känslor och var mer ”på”, så fick han panik. Han ville att jag skulle sitta kvar på bänken och hoppa in i matchen när han visslade.

Jag lämnade för jag fick inte det jag gav.
En mogen särborelation är vad jag vill ha, han vill ha en kk-relation. Funkar liksom inte då.

Han hör av sig ständigt till mig nuförtiden, men sist blev jag så ledsen att jag förbjöd honom att nånsin kontakta mig igen.

Sorgen och smärtan sitter fortfarande i och idag är en riktig gråtdag.
Jag förtjänar det bästa, det vet jag ju. Men jag behöver omfamna dessa gråtdagar lika mkt som de bra dagarna.

6 gillningar

Så starkt gjort även om det gör ont så stod du fast gentemot honom :two_hearts:

Jag känner att jag snart inte pallar och då är det bonusbarn inblandade som hör av sig och vill att vi ska komma, jobbigt och ledsamt när han själv spelar varm & kall.

Precis så va det även för mig. Han va så extremt uppvaktande och fin. Började motsträvigt falla för honom. Nu står det still, mindre intresse och kontakt osv.

När du tog avstånd så sätter maskineriet igång för honom igen… Så klassiskt, svinigt och egoistiskt. En evighetskarusell man inte vill åka med i. Det han borde gjort va att vara öppen och ärlig

Glädjer mig att du vet ditt värde men det gör inte mindre ont för det

Kram :cherry_blossom:

4 gillningar

Varför sörjer jag nån som krossat mitt hjärta?
Varför sörjer jag nån som får mig att känna mig värdelös, lurad och utnyttjad?
Varför sörjer jag nån jag inte vill ha tillbaka?
Varför sörjer jag nån som fick min självkänsla raserad?
Varför rinner tårarna dagligen?

Förlåt att jag kapat din tråd @FyraBarn :heart:

8 gillningar

Kapa på du! Det gör inget.:blush: Vi har alla behov av att skriva av oss och få bra respons. Det får vi här!
Tråden spelar mindre roll.
Och det du skriver om handlar ju om att försöka träffa en ny. Så tråden bara växer och breddas med dina texter. :blush:
Jag är inne i en mellanperiod. Vi har inte setts på några veckor nu. Jag får alltid lite obehagskänslor, tänker att han kanske trånar efter någon annan. Han är kanske på date med nån gammal flamma.
Vi skriver lite varje dag men han skriver bara ytligt. Jag skriver mer sällan att jag saknar honom och sånt. För han skriver inte sånt. Varför ska jag då göra det? Obesvarad kärlek känns det som.
Nu går det mot jul och det knyter sig i magen. Hur blir det?
Förra julen var min särbo hos mig mitt i natten o lämnade en blomma men ringde inte på. Han ville överraska…
Jo, jag blev överraskad men tyckte det var synd att vi inte kunde ses. Jag blir verkligen inte klok på den mannen.

4 gillningar

Jag tänker helt kallt såhär om männen ni träffat. Det är ett spel. Så länge sexet är bra och de får sex lite då och då så fortsätter de spela spelet. Samtidigt vill de inte såra er för de gillar ju ändå att hänga med er lite då och då - hence de hjälper er med praktiska saker och är kärleksfulla när ni ses. Jag tror inte detta är medvetet, men det är skitsamma för konsekvensen blir densamma. Orka hantera män som inte kan prata ur skägget…

Dessutom gillar de flesta män INTE när de märker att kvinnan blir klängig och osjälvständig. Jag tror den gränsen går tidigare för vissa. Så skit i dem, behandla dem lika nonchalant som de behandlar er, behandla dem som en i kompisgänget. OM ni vill ha dem kvar, eller skit i dem totalt. Var inte alltid tillgängliga, svara inte på sms direkt. Hör av er dagen efter eller två dagar senare. Osv.

En man som är förälskad beter sig HEEELT annorlunda.

7 gillningar

@Largo WORD :v:

2 gillningar

Jaa. Det där känner jag igen med X!!

Beter sig helt annorlunda! Andra tankar speciellt var gränsen går ang otrohet o respekt. Känner inte igen honom efter 20 åren ävensom han vill byta livstil… förstår hans byte men……

Känslorna kan man inte rå för -men beteendet kan man styra ett tag innan under och ett tag efter skilsmässan. Speciellt när man har barn.

2 gillningar

Då det kommer in en ny tredje part så påverkar det ju också hurdan x blir.
Mycket som min x sagt vet jag att inte är hans åsikt eller beslut , där finns någon annan som påverkar hans ord och handlingar.
Förstår ju att det är så och blir så, men kanske det är en orsak att våra x plötsligt blir något vi inte känner igen…

2 gillningar