46år o träffa en ny livspartner

Allmänna diskussioner
1

Bara 5månader efter separationen (gift i 25år) blev jag kär i en ny man. Vi blev ihop nästan direkt och jag bodde hos honom när inte min dotter var hos mig. Vi trivdes ihop och hade mysigt. Han bodde inte här så mycket för min dotter vägrade.
6månader senare gjorde han slut. Jag var för intensiv hette det.
Det var jag! Helt desperat efter kärlek och vuxet sällskap. Och jag är en person som engagerar mig och har mkt energi.

Han hörde av sig 3månader efter att han gjort slut och ångrade sig. Han ville ha mig tillbaka.
Jag hade nu hunnit landa lite och såg vissa nackdelar med honom (eller mer med hans mamma) så jag sa nej tack.
Han erbjöd sig att hjälpa mig med däck, husvagn osv. Jag tog tacksamt emot hjälp och vi ses lite nu o då, ofta med flera veckor emellan.
Han har väckt känslorna till liv igen inom mig.
Han bor typ 10 mil bort.
Nu har det blivit så att jag åker aldrig till honom för jag vill inte. Hans mamma bor typ där och jag ogillar henne tyvärr. Jag tror hon ser mig som ett hot om sin sons uppmärksamhet och tid så hon är inte så trevlig mot mig.

Nu var jag ensam hela denna helgen och ville ha sällskap. Han hade inget särskilt så jag hoppades att han skulle dyka upp. Men nej han kom inte.

Tankarna börjar snurra: Vill han inte ses?
Det är oftast jag som vill ses, jag frågar, jag skickar kärleksmeddelanden. Inte han.
Jag upplever honom som nonchalant när vi är ifrån varann. Han har sällan tid att ses. Är det bara sex han vill ha? Han är så på när vi ses och så av när vi är ifrån varann.
Det tär på mig. Jag känner mig förvirrad. Vill han el inte?
Frågar jag så säger han att vi har det så bra, så bra.

Nu till mitt dilemma:
Jag borde avsluta och leta efter nån annan.
Men jag gillar ju honom. Han attraherar mig och är snäll o kärleksfull när vi ses men däremellan är han så tråkig.
Jag tycker om honom för mycket för att “göra slut”, vi är inte ihop officiellt men oss emellan är vi ett par (som ses väldigt sällan.)

Ofta tänker jag att jag borde avsluta och leta efter nån som har mer driv och som vill ses ofta o mycket som jag.
Men fy vad svårt det är.

När han gjorde slut var jag på 10 dejter. Det sa inte klick med nån. Ingen hade ens hälften av det jag söker. Han jag träffar har de mesta jag söker förutom drivet att ses o hitta på saker tillsammans och han vill inte prata framtid.
Han kan heller inte säga orden att han älskar mig vilket känns konstigt när han är så kärleksfull och hjälpsam när vi ses. Han prioriterar inte mig heller. Hans mamma syskon barn och vänner går före mig.

Det är konstigt när vänner frågar: är ni ihop? Nja, vi ses bara ibland o han hjälper mig med grejer.
Mina ungdomar säger att " mamma har en kk" hm
Jag gillar inte det uttrycket men det är nog så det är.
Känns så konstigt.

Jag vill ha nån som kan prata framtid, att flytta ihop på sikt. En man som har klippt navelsträngen till mamma osv. Som älskar och respekterar mig och som prioriterar och vill spendera tid med mig.

Men jag har svårt att vara intim och vill inte vara det med flera olika. Och om jag avslutar han jag har och ger mig ut efter en ny. Då behöver jag gå över den där höga tröskeln igen. Det tar emot.

Och så snurrar frågorna: kommer jag träffa nån som är bättre? Alla har ju sina brister. Tänk om jag inte hittar nån o han blir upptagen med nån annan?

Det är verkligen svårt att hitta en ny livspartner som har allt man söker. Det är så mkt som ska funka. Inte bara med mig utan barn släkt o vänner.

Jag har ganska höga krav och är kräsen så många faller bort direkt.
Tänk om man blir ensam?
Då är det bättre att behålla den jag redan har.

Hur hade ni gjort??

3 gillningar
2

Hade antagligen gjort som du. Trånat mera då han backar. Det verkar ju vara så vi människor funkar.

Men när jag läser det du skriver. Låter det som att antingen får du ta det för vad det är, en kk att träffa lite då och då. Kanske utvecklas det med tiden men just nu är det vad ni har.
Eller så får du avsluta. Du vill ha mer än han kan ge för tillfället.

Försök att inte tänka framåt! Lev i nuet. En dag i taget.

2 gillningar
3

Hm… Tänker att du bara haft 5 månader på dig att sörja och bearbeta ett 25 år långt förhållande. Du dök ner i en ny himlastormande förälskelse som gav energi till ditt driv. Nu upptäcker du att du fortfarande är den som tar initiativ och funderar på vad som händer om du bryter, låter honom visa intresse och vara aktiv i att fördjupa relationen. Jag tänker att det finns en massa sorg och frustration här att bearbeta. Uppbrott är ju ingen garanti för att hitta något bättre i framtiden. Att partnern har en nära etablerad relation med barn/syskon/förälder kanske man behöver vara beredd på oavsett. Däremot gäller det ju att känna att partnern vill satsa på en fördjupad relation med dig. Ni har ju inte banden och historien, de behöver skapas genom att ni upplever behagliga stunder med varandra. Och där är det ju viktigt så klart att båda tar initiativ till det…

4 gillningar
4

Om jag läser mellan raderna så upplever jag det som att du nöjer dig med honom eftersom han ger dig en del av det du vill ha, men inte allt. Och att han är bättre än inget.

Jag vet att det är lätt att tänka eller känna att då finns det inget kvar om man avslutar med någon men om man vänder på myntet, vad säger man nej till när man nöjer sig?
Någon som man kommer vara lyckligare med kanske, något bättre?

Brukar tänka så för att få reda på hur jag egentligen känner för någon när jag dejtat och inte känt att det har vart så som jag önskat, längtat efter velat ha.

Typ, är jag redo att stänga alla dörrar till andra möjliga framtida potentiella partners för den här personen? Om svaret är nej så tycker inte jag att man ska stanna kvar. Och det känns fel för mig att stanna kvar med någon om jag inte känner mig nöjd, för det kommer pysa ut i relationen tror jag. Utifrån tidigare erfarenheter.

3 gillningar
5

Tack för kloka ord!
Jag vet ju att vi behöver tid att skapa nya bra minnen tillsammans.

Samtidigt som mitt gamla spöke dyker upp hela tiden. Jag bearbetar en jättestor sorg besvikelse och misslyckande mitt i byggandet av en ny relation.
Jag behöver ligga lite lågt. Men usch vad jobbigt.
Men jag försöker låta han ta initiativ. Jag jobbar på det.
Och det är svårt att läka, det är som en ständig kniv i sidan. Jag har svårt att acceptera att såhär ser mitt liv ut nu. Men jag vet att jag behöver det med tiden.
Kärlek är verkligen det bästa men också det värsta…

3 gillningar
6

Kan ju helt enkelt var så att han liksom mig inte vill fördjupa men framför allt inte öka gemensam tid i relationen samt prata jämt. Han har kanske behov av egen tid. Detta kanske är lagom för honom. Alla har inte mål eller behov att gå hela vägen. Det behöver inte betyda att du inte är viktig för honom, att han inte älskar/gillar dig :man_shrugging:t2:

2 gillningar
7

Ja du har kanske rätt.
Men för att ge dig en bättre bild så pratar vi inte i telefon. Vi skriver till varann varje dag.
Och vi ses ca 1gång per månad.
Alla är ju olika och önskar olika mycket tid tillsammans. För mig är det här för lite.

1 gillning
8

Alltså man vill inte riktigt erkänna att det är så men det ligger mycket i det du skriver.
Det är svårt att bryta upp. Det gör så ont. Man har ju nyss brutit upp ett äktenskap.
Börjar man tänka på det som är bra och det som är mindre bra så väger det ju lika.

Efter ett raserat äktenskap i bagaget är det svårt att veta också hur en bra och sund relation fungerar/ska fungera.

4 gillningar
9

Hade varit lagom för mig :man_shrugging:t2:. Men lika barn leker ju bäst så klart. Ville bara förmedla att alla inte ser en full relation som det ultimata målet.

2 gillningar
10

Måste det vara 100%? När man gjort barnåren finna det ju så många olika aternativ för en relation.

4 gillningar
11

Blev du lämnad efter 25 år och snabbt hittat en ny? Det känns som om du inte vill vara ensam??

Jag blev lämnad efter 20 år, bor själv med myndig ungdom. Jag är inte alls beredd på att leta efter en ny. Är fortfarande deppig, chocken är mindre för Var dag som går, kämpar mig fram. Dipparna kommer o går. Jag måste hitta mig själv , landa ordentligt och må bra.

5 gillningar
12

Det där är ju inte en relation för den som önskar en relation. Eller ja, som Johan40 skriver, vi har alla olika syn på det så klart men det där är vad jag haft med mina KK. Fast inte messat så ofta iofs men däremot träffats kanske oftare än du träffar denna man. Då ska jag dock påpeka att det varit väldigt tydligt med att jag inte önskat en relation där man träffas oftare och inte haft behov av att prata om vardagliga ting heller, dvs jag har varit tydligt med att det är en fysisk relation och inget annat.

Känns som om denna man du träffat inte vill ha mer än så här och då får du ju sätta ner foten helt enkelt. Vill du ha mer får du kommunicera det och avståndet är inte mer än tio mil så så svårt kan det inte vara. Är han inte redo för det (behöver ju inte vara flytta ihop osv men träffas oftare och prata mera) får du helt enkelt vänta eller gå.

Jag är 44 och har sullat runt i tre år efter min skilsmässa utan att vilja ge mig in i något mer allvarligt. Nu har jag dock hamnat i något seriöst med en person jag i dagsläget verkligen kan se mig se spendera resten av livet med. Så nog finns möjligheten oavsett ålder, känn inte den paniken. Stanna inte om du vill ha mer och inte får det för att du tror att det inte är möjligt att finna det du söker.

7 gillningar
14

Jag vet, tro mig, jag vet att det gör skit jävlaont. Det gör så ont så att man tror att man ska dö. Men det gör man inte. Och man tror att man aldrig kommer bli lycklig igen, och att man kommer vara ensam hela livet. Så känns det. Så man tar det där, som inte är allt man vill ha men lite.

När man har fyllt sitt liv och sig själv med tillräckligt bra saker så nöjer man sig inte lika mycket för man vet hur det känns när det är bra. Det är en sak jag lärt mig genom livet. Du är den viktigaste personen i ditt liv, allt du vill ha av honom kan du ge till dig själv. Ge det till dig själv först, allt du önskar, sen kan du se om han är lika intressant:-)

4 gillningar
16

@Madde80 Har du testat egen samtalsterapi?

Får en känsla av att mycket av det du beskriver i grunden inte alls handlar om saknad efter en “relation” till någon som inte alls vill detsamma som du, i den mån du egentligen själv är på det klara över vad du faktiskt vill och behöver och varför. Utan att alltsammans, både relationer och reaktioner efter uppbrott, mer kan ses som symptom på något hos dig själv som du kanske skulle må väl av att gå till botten med?!

Bara min tanke iof.

3 gillningar
17

Du kände att du fått nog. Då har du gjort rätt, du var inte lycklig. Har ni pratat med varandra om problemet o det kanske inte hjälpte. Så var det dags att dra sig ur …

Kanske du känner att du saknar sällskap trots allt att du känner en saknad.

Jag gör det trots att jag blev lämnad. Men ny Karl får vänta….

Nu måste vi alla som mår dåligt, hitta oss själv i egen takt. Göra saker en dag i taget.

3 gillningar
18

Känner igen mig så väl i detta. Avslutade ett sådant förhållande nu för lite mer än en månad sedan. Där jag kände att jag inte fick det jag sökte helt och hållet. Jag sökte en partner som jag kunde leva med resten av livet och få dela allt med, som visa lika mycket närhet och ömhet som jag gör. Dock så märkte jag att för varje dag som gick i detta “förhållande” så bröts jag ner. Då jag inte fick det som jag ville ha och tillslut började ifrågasätta mig själv. Jag klarade inte av det längre så vi gick skilda vägar. Javisst det har bara gått en månad men det känns fortfarande riktigt förjävligt. Även fastän jag vet varför det tog slut och alla negativa saker som sagts och gjorts så sitter man här och funderar på om man gjort ett stort misstag. Men jag har märkt att ju längre tiden går desto lättare blir det att stanna vid tanken och sedan förklara för sig själv att detta var det rätta för mig.
Jag förtjänar samma som jag ger!! Jag förtjänar samma kärlek tillbaka som jag ger. Jag ska inte nöja mig med en svältkost av närhet och ömhet för jag är orolig för att vara ensam. Jag kommer INTE vara singel resten av livet! Jag ska ha den där familjen jag alltid drömt om, jag SKA hitta den rätta för mig! Jag måste bara sluta vara stressad och och låta tiden ha sin gång. Allt arbete jag lägger på mig själv, all träning alla nya vänner som kommit in i mitt liv på sån här kort tid för mig bara gott. Vi ska ta oss ur detta helvete! Vi förtjänar bättre!

7 gillningar
21

Bättre att göra sådan avslut med varandra innan man hittar nån annan. Och lättare att landa o gå vidare på nåt sätt när man inser och kommer överens om det .

Det gör livet lättare och kan vara ”vänner” än ovänner o klippa av banden.

2 gillningar
24

Nu gjorde jag en användare enkom för att dels skriva av mig men samtidigt berätta att du inte är ensam, sitter i samma identiska båt Avslutade ett 10 år långt förhållande i somras och startade nästan direkt en ny relation av en slump som bara dök upp från bar himmel.

I veckan gjorde vi gemensamt slut. Jag kunde inte ge henne det hon behövde och jag var inte redo att påskynda vart jag behövde vara i livet för att vi skulle ge denna relation en ärlig chans.

Det var inte ilsket utan bara sorgsamt att det blev som det blev och med facit i hand så skulle vi inte startat något så snabbt. Men hon hade fina egenskaper och jag föll väldigt fort för henne.

Nu sitter jag här och är så otroligt hjärtekrossad. Vilket är knepigt för vi umgicks ett tiotal ggr och endast under en två månaders tid. Jag vet att jag har känt såhär förut över andra och det är känslor man måste bearbeta och hantera. Men gud vad ledsen jag är, sorgen och saknaden bara dränker mig.

Är det någonsin tiden inte går fort så är det i dessa situationer för jag vet att tiden kommer läka dessa sår.

Var inte mening och kapa din tråd. Men du kommer absolut komma ut starkare ur detta. Vi är även fler som delar samma öde i exakt denna stund. Jag kan tycka det är lite förtröstan och veta det :slight_smile:

6 gillningar
26

Frågor med svar man antagligen blir besviken på. Man får bara bita ihop och låta det göra ont, hiskeligt ont till och med.

Men jag får slå in i mig att det kommer gå över, hon kommer bli ett svagt minne till slut. Tyvärr tar det sin tid

4 gillningar
27

Med risk för att vara lite burdus! Nej, han är inget för dig om det är en sund och vettig relation du vill bygga upp.
Det blir på hans villkor och du tror du kan få honom att komma närmare dig.
Jag träffade en man som var som ”din”. Ville vara med mig, men kunde inte hitta känslan att bli ”kär i mig”, men ville inte heller vara utan mig.
Det var hela tiden på hans villkor och jag som blev kär i honom lät honom göra så.

Efter ett bröllop, när det hade gått ett halvår, som jag var på och han inte var bjuden. Då insåg han hur ”snygg” jag var där och uppvaktad. Då ville han att vi skulle vara ett par, bara för att dumpa mig en månad efter, efter ett gräl.
Han ville inte ses mer, bara för att veckan senare då längtade han efter mig.

Vi träffades dock med våra barn, vi var nästan ett par. Reste iväg då- och då. Lagade middagar ihop, gjorde par-saker.
Men till fester o middagar han var bjuden till, jag fick aldrig hänga med.

Efter några månader (jag dejtade i smyg) så träffade jag den underbara man som faktiskt numera är min make.
Jäklar vad nr 1 plötsligt älskade mig och jag var trots allt den han sökte i sitt liv och en massa blablabla. Men jag hade tappat förtroendet för honom och insåg där att han bara var desperat, typ när kossan är ute ur båset-tänk.
Det hade då gått ett år med nr 1 och psykiskt hade han urholkat mig, på både trygghet o värde. Det var ju mest synd om honom.

Men jag var tvungen att välja.
Såklart valde jag nr 2, den man som värdesatte mig mest i världen, den man jag fann trygghet o styrka, att vi kunde prata om framtiden, planera ett vi-tänk, en man som skulle hålla sina löften, en man jag kunde verkligen vara mig själv. Kunna prata om allt o ingenting.

Detta är nu tre år sedan. Jag har aldrig träffat nr 1 igen och jag är gift med nr 2 sen en månad tillbaka.

Värdesätt dig själv, du kommer träffa någon där du/ni är i centrum. Ni är viktiga för varandra och framför allt, ni vill bygga upp en framtid.
Jag var 47 då. Så tänk att någonstans därute finns en sådan man till dig.

11 gillningar