Helt rätt i det du säger. Men jag väljer verkligen att dra det på detta vis genom barnen. Tror oxå bubblan kommer spricka inom kort och har en känsla av att verkligheten kommer komma ifatt honom. INGEN ANING om hur jag kommer reagera om den dagen kommer, om jag överhuvudtaget vill ha honom tillbaka då. Men blir så fallet vill jag inte att barnen ska behöva leta tecken och vara oroliga att han lämnar igen. Nej, jag kommer köra på detta. Blir det något seriöst mellan dem inom kort lär sanningen komma fram. Men just nu väljer jag att ludda in barnen i detta då de nu har accepterat att vuxna människor kan komma ifrån varandra o mer kännas som kompisar. Min 15-åriga son sa_ O herregud va skönt det är att det inte är en av er som lämnar utan att ni är överrens om detta. Hade inte klarat av att veta att en av er var olyckligt kär.
Du känner dina barn bäst och vet vad som blir bra för dem!
Mitt X ljög ju hur mycket som helst, även för barnen, det genomskådade till och med de så det fanns inget att välja på än att ge en barnvänlig version av sanningen.
Min blivande exman ljög ju också hur mycket som helst och jag känner att själva otroheten, att han har varit attraherad eller tom förälskad i en annan kvinna och dessutom valt att agera på det, skrivit vackra ord och snuskiga ord, skickat och tagit emot vidriga bilder, träffats i smyg och ja inte vet jag eller vill veta exakt vad de har gjort, är en sak och det skulle jag kunna förlåta om han uppriktigt kom och sa att han inte visste vad han gjorde, var helt förhäxad av förälskelse men nu kommit fram till att han älskar mig och att det är mer värt och att han vill ha tillbaka mig. Men, jag skulle ha mycket svårare att förlåta ljugandet, för mig och för andra i hans närhet, och dessutom lögner om mig för att få hans agerande att se bättre ut. Den biten skulle han behöva be om ursäkt för och visa flera gånger om att han förstått hur illa det var och hur sårad jag blev. Han skulle behöva gottgöra det på fler än ett sätt. Men nu är jag ju inte i den positionen för Kräket har ju inte andats om att han vill ha mig.
Men jag undrar hur ser du på själva ljugandet mot dig och barnen?
Ljugandet, eller att undanhålla vad han känner har tagit hårt o är det han behöver bevisa mest om det någon gång skulle va så att vi börjar hitta tillbaka. Precis som du säger skulle jag förmodligen fundera en extra gång om ha verkligen erkände sitt misstag, blev förälskad o inte kunde se klart. Dock så har de ju pausat nu men det är uppenbart att de kommer ses när han flyttat så ”de får reda ut deras känslor”
Mitt hopp nu är att han blir BRÄND av henne, att hon inte alls har lika starka känslor för honom utan mest sett det som en flirt. Kvinnan är 32 år, 3 barn varav 2 små. Hon lär inte va ute efter ett av o på förhållande utan vill ju förmodligen ha en man som tar hand om henne o hennes barn i slutändan. Svårt att se honom genom seriöst i det då jag vet hur bekväm han är och hur mycket han längtar efter att våra barn blir mer självständiga osv.
Jag tror tyvärr som du…man måste försöka vara klarsynt fast man är så sårad…visst är det för att få fri tillgång till att dejta den andra kvinnan…“pröva henne”. De flesta män jag vet som gjort så vill ju lämna…
Jag har läst lite i din tråd. Kan inte låta bli att tänka att det snart är din exman som står där utan varken fru, trygghet eller ny ung kvinna och flirt. Hon är ju mycket yngre, har dessutom tre(!!) småbarn (gissar att de då är under 8 eller något). Det finns ingen chans i världen att han tänkt igenom detta på något sätt. Vad ska han tillföra i hennes liv? Han har väl inte tänkt börja om med småbarnslivet? Om inte, så har de två säkert kul med varandra max någon månad sen inser de att det inte var så mycket mer. Hjälp vad han kommer se dum ut sen. Han kommer nog krypa tillbaka om ett par månader, stå på dig då.
Tror precis samma. Han är ydlig med att de inte ska inleda någon relation det första de gör men att de förmodligen kommer träffas o fika. Hennes barn är 3,6 och 12. 12-åringen är bara hos son pappa varannan helg så hon är knappast barnfri. Nästan övertugad om att det kommer va lite kul de få ggr de kan träffas-sen känner de ju egentligen inte varandra privat. Bara via jobbet-o det vet ju alla att där är man en annan person, oftast mer uppåt, social och pigg. Hon lär väl oxå ha PMS o vardagsbekymmer. Jag gottar mig lite i att det är dödsdömt, och även om det skulle bli dem officiellt så vet jag att detta är LÅNGT ifrån det liv han målat upp när han längtat efter att våra barn ska bli stora. Att man kan bli så blind av förälskelse. Han flyttar nu på Tisdag, sista helgen ihop. Exctremt blandade känslor!!
O det är klart att hon inte är ute efter ett av o på förhållande. Hon har varit singel o dejtat runt i 2 år. Hon lär ju vilja ha en man som går upp i henne o hennes barn. Någon att dela vardagen och se Bonde söker fru med typ. Ingen flirt. AA herregud säger jag bara…
Hur har det gått Emi1? Hoppas du har det bra och kanske har verkligheten hunnit ikapp exet?
Det har gått bra!!! Mao, jag har träffat en annan och gått vidare. Exet har gett antydningar på att han gjort sitt livs misstag men det är för sent för min del. Känslorna över vad han fick mig att gå igenom går inte att förlåta. Hans förlust i slutändan =). Han “kämpar” på med den nya som ett andrahandsval nu då han inte kan få tillbaka mig. Livet leker och jag har träffat en man sedan 6 mån tillbaka som får mig att må så bra och som är på samma nivå i livet =)=)