4 november 2022

Fredagen den 4 november kom jag hem från jobbet, precis som vanligt, bara för att finna 6 fulla sopsäckar och två stora resväskor i hallen, och min sambo sedan 10 år gråtandes vid köksbordet.
Mindre än 10 minuter senare var han och all packning borta, och med det hela vår framtid.

Han berättade att han blivit kär i en annan kvinna och nu tänkte flytta in hos henne och hennes två barn (vi har inga gemensamma barn, det här är min andra långa relation i livet, jag var gift förr och har två barn som flyttat hemifrån).
Kvällen före (torsdagen) hade vi bokat säsongens skidsemester och jag uppfattade att allt var som vanligt.
Antingen är ju jag blind eller så är han en fantastisk skådespelare. Jag inser ju att denna relation såklart pågått ett tag redan bakom min rygg. Men mycket mer än så vet jag inte.

Jag har inte hört ett ljud sedan den fredagen. Hans post kommer hit, han är skriven här, vi äger hemmet tillsammans.
Jag har ringt honom två ggr och skickat ett sms där jag bett honom ringa upp. Ingen respons.
Jag inser att jag inte kan göra så mycket mer än att vänta ut honom. Självklart kan man bli kär i någon annan och självklart har man all rätt i världen att lämna det man är i om det är vad man vill, även om man lämnar sårade människor efter vägen. Men det gick så fort. Jag hann inte med. Jag är fortfarande inte ikapp.

9 gillningar

Nej, det är ju svårt som sagt. Ingen ska ju behöva vara med någon man inte vill vara med. Men lite mer information hade jag ju gärna fått. Eller ännu hellre ett samtal. Jag tycker också att det är ett fegt sätt att ta sig ur en relation på, även om det väsentliga är att han vill leva med någon annan.

1 gillning

Vad är det för fel på människor? Så fruktansvärt ovärdigt, kan bara beklaga sorgen men kanske kan han sätt nu också hjälpa dig att se honom i ett annat ljus. Lider med dig…

2 gillningar

De 10 år vi har bott ihop förändras ju inte för att en människa blivit kär i någon annan. Men visst, jag är inte imponerad över hur han sköter det här avslutet. Jag är mest förvirrad tror jag. Och utöver sorgen att förlora min kärlek så tillkommer det en del praktiska frågor som jag inte vet hur jag ska sköta nu.

Nä givetvis är det så tror faktiskt du är i chockfasen nu och inte riktigt hunnit greppa detta trauma än vilket är fullt förståeligt. Ta hand om dig.

2 gillningar

Tack, så kan det vara, chockfasen.
Annars jobbar jag mycket, både privat och professionellt, med acceptans. Att inse att jag aldrig kan kontrollera andras ord och handling, bara min egen respons. Att inte skuldbelägga människor som vill annat eller att försöka påverka människor med mina ord eller råd. Det genererar bara besvikelse och frustration till mig själv. Acceptans. Så här är faktum. Hur agerar jag nu?

Med det sagt ursäktar jag inte människor som beter sig illa. Skammen och skiten är deras. Men jag inser att jag inte kan påverka det och lägger min tid och energi på det jag kan påverka.
Sedan flödar naturligtvis känslorna hos mig också, i form av tårar och ilska.

3 gillningar

Det bästa råd jag kan ge dig som jag tyvärr inte klara själv är, var kall låt hjärnan och inte hjärtat styra du kommer tacka dig själv sen tro mig.

5 gillningar

Jag känner inte dig och inte honom, så jag kan se mer objektivt på situationen.
Han flyttar in hos henne, vilket visar att de varit tillsammans ganska länge. Ingen flyttar i hop efter en vecka - särskilt inte om barn är inblandade.
Ni lever som vanligt och planerar framåt i tiden, och på en enda dag bestämmer han sig för att flytta och genomför flytten. Det betyder att någonting hände i deras relation. Kanske hon ställde ultimatum (“om du inte lämnar din sambo, så gör jag slut!”), men ännu troligare är det nog att hon är gravid.

Tänk över noga om du verkligen ska vara totalt förstående och förlåtande. Risken finns att han fortsätter att lura dig, men på pengar och ägodelar den här gången. Ta hänsyn till dig själv nu och inte till honom!

7 gillningar

Finns nog också en risk att verkligheten kommer ikapp honom, och han kommer snörvlande tillbaka. Om så sker, försök hålla huvudet kallt och ta inga snabba beslut. Var på det klara med vad du själv vill först då.

1 gillning

Ja det håller jag med om. Samma situation för mig också så du är inte ensam om detta.

Ingen signal / inget tjafs, plötsligt inte ihop längre trots att en söker i smyg.

Det är så hemskt, varför ha ett förhållande / gift om man inte kan säga nåt??

O ge en chans och utforska, bryta rutiner o göra nya saker… funkar det inte så. Då har man gjort allt…

Det kommer att gå bra ska du se när allt lugnat ner sig. Han får stå sitt kast.

Ta dagen som kommer…

1 gillning

Tack för dina råd och synpunkter, det är sånt här jag behöver. Jag håller med dig om att deras relation måste ha pågått ett tag bakom min rygg. Jag tror inte på gravidspåret dock, mitt ex är 55 år och väldigt klar med barn, han umgås knappt med de två han redan har. Hur gamla de här barnen har flyttar in hos är har jag ingen aning om, men min gissning är tonåringar i alla fall.

Att jag försöker agera förstående och förlåtande är mest för min egen hälsas skull, men kanske skulle lite mer ilska vara på sin plats här.
Det är det praktiska jag försöker ta hänsyn till, men inser det svåra i det när han inte ens vill ha ett samtal med mig.
Ska jag betala allt själv nu? Köpa ut honom? Vill han ha hälften av alla möbler? Stoppa våra gemensamma konton och sparanden.

Det som gör mig arg är att han bara tar med kläder och lite personliga saker och sedan bara lämnar allt som om han skulle på semester? Och vad gör jag med posten?

1 gillning

Ilskan brukar infinna sig när du landat lite. Vänta bara…
Post och annat praktiskt skulle jag bara samla ihop och lägga i en stor kartong. När han inser att han faktiskt har lite praktiska åtaganden och hör av sig kan du ställa ut allt till honom på tomten. Kostnader är väl tyvärr inget annat att göra än att betala för att du inte ska bli drabbad själv… men ha noga koll på vad du lagt ut inför en bodelning. Han ska INTE slippa undan ansvaret, även om han verkar tro det just nu

2 gillningar

Då får han snörvla tänker jag. För jag kan förlåta mycket och se saker från andras synsätt, men jag sätter mig inte i en sådan här sits igen.
Han har bevisligen haft en relation bakom min rygg ett längre tag, där även andra barn är involverade. Därpå lämnar han mig utan information eller ens ett samtal och vidare är han inte kontaktbar. Nej, tack. Så vill jag inte leva. Och känslan att det KAN hända igen och gå omkring och vara orolig, det är inte ett liv jag vill ha. Så för mig är det här över. Jag är på det klara med jag vill och hur jag vill att min framtid ska se ut. Tack.

4 gillningar

Tack, precis så tänker jag och försöker göra. En dag i taget, en timme i taget.

1 gillning

Tack, då ska jag invänta ilskan :smiling_face:. Jag känner mig arg emellanåt över hur han hanterar det här redan, även om jag inte dömer en människa för att man har ändrat sig och vill lämna, så tycker jag att jag har rätt att bli arg över hur det hanteras.

Jag tänker lite så som dina praktiska tips. Nu bor vi i en bostadsrätt väldigt centralt, och jag har råd att bo kvar ensam, även om det kommer att märkas på levnadsstandarden, men jag får skydda min egen ekonomi. Kanske får jag boka en tid på banken och be dem att kalla honom om det drar ut på tiden. Om det går att göra så. Jag vill inte sitta och betala allt medans han står som innehavare.

3 gillningar

Jättebra det här med banken!! Och var helt ärlig med vad som hänt. Inget av detta,är ditt fel eller beror på dig, kom ihåg det!! Ibland kommer nämligen känslan “vad har jag gjort för fel” eller liknande…Skäms inte för att berätta för alla du känner att du vill öppna dig för. Hans beslut, hans skyldighet att ge en förklaring, du ska aldrig behöva ljuga eller undanhålla saker för att skydda honom.

2 gillningar

Bra, du inte går ner djupt o tänker klart i din situation.

Tvärtom för mig med chock ett bra tag. Tog tid att komma upp trots jag jobbade varje dag.

Du verkar stark trots allt.
Yes, banken så fort som möjligt…

Heja heja…

Fy vilken skitstövel!
Gör bodelningen du. Dela upp vad du vill ha och vad han kan få.
När det kommer till räkningarna så får du betala det som krävs för driften av boende. Månadsavgiften, el osv. Men de räkningar som står på honom utöver det, låt de ligga. Har han räkningar som förfaller, ja då är det hans problem.

Frågan är om du vill ha ett avslut nu och slippa vänta in honom eller om du vill/orkar vänta tills han inser att han måste göra färdigt ert uppbrott.
Vill du vänta så låt det vara. Vill du inte vänta så får du komma på något fiffigt sätt bli av med honom på.

Boka tid på banken och kolla upp dina möjligheter redan nu. Lägenheten lär behöva värderas. Ta kontakt med olika mäklare och se vilken värdering du får. Välj sedan den som passar dig bäst ekonomiskt. Du vill ha en värdering som inte är för hög med tanke på att du behöver köpa ut ditt x. Men du vill inte heller ha en för låg värdering med tanke på att du vill bo kvar.
Du har tiden på din sida till det, använd den.

Har du vänner du kan prata med om det som har hänt? Om inte leta upp någon som du kan “kräka av dig för”. Någon gång kommer kanske kraschen och då är det bra att ha någon att kunna prata med.

@Amaryllis jag tänker som så gällande boendet och ekonomin, börjar där då det är rätt skönt att veta att den biten finns kvar.

Oaktat vad som föregått denna situation så tror jag med tanke på hur fort det gick och att han inte klarar av att ha kontakt med dig att du ska försöka få fram en uppgörelse typ omgående på bostadsrätten.
Jag skulle inte hålla det för otroligt att trivialiteter som del av insats eller just nu något minskat övervärde, beroende på hur länge ni har ägt bostaden, är prioriterade frågor.
Få honom att skriva över sin del på dig mot att du tar hyran från december eller liknande?
Var vänlig och tillmötesgående när det är positivt för din ekonomi.

När det sen gäller flykten så rymmer han till något.
Inte från dig.
Det är förmodligen det som gör honom ovillig att kommunicera.
Den honom som du speglar är inte den bild han vill se.

Kan dra mig till minnes några liknande historier här inne och omän inte alla är så här snabba är det inte alls ovanligt efter en tid av otrohet. Kort eller lång.
Det är liksom dit det bär, nästan alltid.

Det brukar skrivas att den som lämnar har bearbetat en lång tid och när beslutet väl är taget så finns ingen tid eller ork för det gamla.

Jämför köpa ny bil eller tvättmaskin.
Beslutet är taget, förändringen vill man ha så fort som möjligt.

Vid ett mer gemensamt beslut utan att någon ny relation väntar kan man kanske göra en sista resa, fira en sista jul eller what not?

Men å andra sidan om han kommer hem och säger att han är kär i en annan kvinna som han avser flytta till och dela sitt liv med, men innan dess har för avsikt att tillbringa en sista tid med dig innan han flyttar…

Skulle någon vara särskilt intresserad av det?
Jag skulle då be fanskapet hoppa och fara all världens väg.

Läs in dig lite på sambolagen och ge honom halvrisiga men ändå acceptabla dealar så landar du på fötterna och även han i sin nya fluffiga tillvaro.

Av någon anledning har hans tåg kopplat över till annat spår och mer än så kanske du aldrig får veta?
Kanske har du haft något på känn, kanske inte?

För egen del grubblade jag en hel del på hur fan man kan och hur kan omgivningen acceptera och låtsas som det regnar?
Tjänade heller inget till på det stora hela.
Hjälpte såklart mig att älta och grubbla men påverkade inte x i någon nämnvärd utsträckning.

Det är bara svälja beskan och traska vidare med sitt liv.

Styrkekramar!

Jag håller med dig, det säger mycket om en människa hur man reagerar och agerar i kris. Mitt ex imponerar inte såhär långt kan jag medge.
Tack :smiling_face:

1 gillning