Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Få terapi online | Artiklar

34 år gammal, 16 års relation är över

Jobbade igår och hade inte möjlighet att besvara er alla men har det nu.

Min fru och jag har inga barn och vi kan inte heller få barn. Har genomgått IVF och felet ligger hos mig. Vet att min fru så gärna vill ha barn men jag vill inte ha barn. Det är väl kanske också en bidragen orsak till att jag vill ta ut skilsmässa. Hon vet också att jag inte vill ha barn. Jag tror inte heller att “gräset är grönare på andra sidan”.

Det där med ensamheten, det är ingenting som skrämmer mig faktiskt. Jag trivs med att vara ensam och har gjort det sedan jag var liten pojkspoling.

Den här kvinnan som jag dejtar nu. Vi har inte haft sex men vi har pussats två gånger och vi har träffats en gång. Idag ska vi träffas för andra gången och nu ensamma i hennes lägenhet i sex eller sju timmar innan jag ska åka hem. Chansen är ganska stor att vi kommer att ha sex tror jag för att vi har triggat varandra ganska bra sedan vi började att prata för snart en månad sedan. Jag känner mig själv väldigt bra och vet att jag inte kommer att kunna slappna av om vi har sex ikväll. Det kommer inte att kännas naturligt. Blir det så att vi har sex och när jag kommer hem ikväll och möter min fru så finns det inga skamkänslor där. Känner bara att “jag behöver närhet, bli sedd, behövd och omtyckt.”

Har även påtalat för den kvinnan jag dejtar nu att jag vill vara särbo (hon bor cirka 8 mil ifrån mig) och hon accepterar det. Även hon vill vara särbo. Som sagt, jag tror inte allting blir bättre med henne, verkligen inte. Blir det inte vi så ångrar jag ändå inte att jag skilde mig.

Varför jag gör som jag gör är väl att jag saknar det som min fru och jag hade. Känslan av att vara nykär, bli sedd, vara omtyckt och allt det där.

Jag ska inte sticka under stol med att man mår som man förtjänar också. Sover pissdåligt på nätterna.

Kan inte helt slappna av när jag träffar denna nya tjej som jag träffar och låta mig leva ut mina känslor med henne. Jag är nervös, spänd och svettas som en idiot. Jag ljuger för min fru också för att få träffa denna.

När vi träffades första gången i lördags så sa jag att “jag ska iväg med kollegorna från jobbet och ta ett par öl. kommer hem ikväll.” och idag har jag en dragit en vals att “min kompis ska flytta och jag ska hjälpa honom. blir borta sju-åtta timmar ungefär.”. Att jag ljuger som jag gör känner jag ingen skam över. Varför vet jag inte faktiskt. Kanske för att jag har beslutat att vi ska skilja oss. Fortfarande känns det nervöst och jobbigt att träffa den nya tjejen idag. Jag liksom bromsar mig själv i mina känslor trots att jag tycker otroligt mycket om henne.

Igår när jag släppte bomben så tokgrät min fru och även jag. Vi bestämde båda två att vi kanske ska försöka igen men direkt när jag lämnar dörren och vi skickar sms så är det iskalla sms till varandra. Kom hem igår kväll från jobbet. Ingen pratar eller tar på varandra. Jag lägger mig för att sova och hon ligger uppe. Ingen kramar om varandra eller något.

Senare nu ska jag träffa “hon”, vi ska äta middag hemma hos henne och umgås idag. Kommer hem vid midnatt, möter min fru och känner varken skam eller skuld för mitt beteende mot henne.

1 gillning

Men alltså, snälla du… det låter ju som något inte står helt rätt till, du verkar helt blockerad så att du tappat hela ditt konsekvenstänk. Du skriver dessutom på flera sätt emot dig själv hela tiden och ger konsekvent dubbla och mixade budskap till alla inblandade, allra mest dig själv som det verkar :see_no_evil:

3 gillningar

Så här har jag gjort själv. I mitt första långa förhållande som jag har två barn ifrån så var jag otrogen vid ett flertal tillfällen. Även hon var otrogen, långt före mig och kanske delvis därför mina principer löstes upp. Jag kände varken skuld eller skam då, ingen av oss hade någon som helst respekt eller visade någon som helst hänsyn för den andre.

I mitt nuvarande förhållande, som håller på att gå itu, så är min älskarinna något annat, nämligen motorcyklar. Och min bestämda åsikt är att jag behöver kunna åka motorcykel, det är min främsta hobby, och det är tråkigt att hon känner oro när jag gör det men jag vill inte behöva offra en sån stor del av mig själv. Men för att slippa jobbiga konflikter så har jag kört hoj i hemlighet, och nu äntligen kommer jag till saken: bara skammen av att inte varit ärlig med henne förtar om inte hela så iaf en stor del av nöjet. Om du fokuserar på din fru och er separation nu, och är ärlig med henne, så kan du gå in i nästa relation helhjärtat och behöver inte intala dig själv att du inte känner någon skam för då finns ingen anledning att känna skam längre.

Det du saknar kan jag också relatera till. Men att jaga de känslorna från andra människor kommer alltid sluta i olycka. Kom nära dig själv, se dig själv, tyck om dig själv och gör dig själv nöjd. Och snälla utnyttja inte denna nya för att fylla ditt tomrum - det finns en stor risk för att hon låter sig såras oerhört av dig i den här situationen.

2 gillningar

@Micke3 I juni nu så började jag att prata med en kvinna som var femton år äldre än mig. Hon var så attraktiv och vacker. Aldrig sett en sån vacker kvinna. Hon ville ha sex och jag med. Vi träffades i augusti och hade sex på hotell och sov ihop. Hon visste inte att jag var gift. Jag sa att jag hade skilt mig i maj och vi hade betänketid. Det var det bästa sexet jag haft på länge. Efter det har vi inte hörts något mer.

Jag bor nära en utav våra storstäder här i Sverige. Bara 50 minuter körning med bil dit. Nu har jag dragit en vals för min fru att min kompis som jag har en nära relation med sedan vi var unga ska flytta dit och vi kommer att umgås ganska mycket på helgerna (jag har oftast suttit hemma när jag varit ledig och druckit alkohol) och min fru ser detta som något bra att jag får komma ut. Hon är glad för min skull. Vad jag egentligen kommer att göra är att inte hälsa på min kompis, spela tv-spel och se på hockey utan istället kommer jag att umgås med den nya tjejen som jag träffat. Vi tycker väldigt mycket om varandra och jag sitter här nu och svettas om händerna och är illamående för jag vet att jag inte kommer att kunna spela ut mina känslor till hundra procent inför henne. Det tär så otroligt mycket på mig. Det finns så mycket jag vill visa henne men mitt ex. eller min fru ligger i huvudet och gror.

Vi kommer att idag umgås kanske sex-sju timmar. Vi ska äta middag ihop och se på film. Vet att det kommer skapas en större intimitet mellan oss. Vi båda vet det. Vi har båda triggat varandra till sex. Vi är båda sugna på varandra. Hon har inte haft sex på 1.5 år. Jag hade sex för tre veckor sedan. Kommer vi till den punkten att vi ska ha sex så kommer jag känna mig otroligt nervös och spänd. Jag kommer inte att kunna njuta eller slappna av till hundra procent men jag känner ändå att jag vill ha sex med henne för jag tycker om henne väldigt mycket.

@prosit Varför sa du egentligen till din fru att du/ni skulle försöka igen? Varför sa du inte bara som det var och vad du planerar?

Du håller både din fru och den där andra kvinnan varma och utnyttjar ju dem båda två, samtidigt som du beklagar dig över din handsvett, illamående osv. Eller är det så att du inte riktigt fattar vidden av allt? :roll_eyes:

5 gillningar

Men för helvete du har spunnit ett helt nät av lögner, det kommer äta upp dig och du kommer inte njuta en sekund idag. Blås av hela skiten, du inte bara sårar fru och älskarinna du sårar dig själv på kuppen hur ska du kunna lita på dig själv i framtiden?

Jag har ett förslag som jag förmodligen inte skulle ha mod nog att följa själv vore jag du, men ändå: åk hem till frun och berätta precis allt. Berätta för henne att det är hit ni har nått. Ge henne en chans att lämna med någon slags heder i behåll.

7 gillningar

@prosit
Ok, nog bäst jag inte bemöter detta.

Du verkar vara helt ute och cykla och trivas bra med det.

Tror inte du är mottaglig för ngt av det jag och mina medskribenter här svarat dig, varför detta är bortkastat tid enligt mig. Frågan är väll bara varför du skriver här?

1 gillning

Jag tror att TS behöver inse att han vill vara bättre än så här. Då kan fantastiska saker hända. Om vi kan pusha i den riktningen så har det inte varit bortkastat. Och jag läser in mer tvivel än trivsel.

4 gillningar

Det är detta beteende som kvinnor tycker är en tvättäkta skitstövel.

Läser man din tråd så är du full av lögner. Du ljuger för din partner, din älskarinna, dig själv och alla här på forumet. För i början skrev du att ni INTE hade sex och nu är det tvärtom.

Det är en sak att vilja bli sedd och få uppmärksamhet men att bete sig så här illa som du gör är under all kritik.

Att du skriver att ni kommer överens om att försöka igen och sedan är allt kallt… Då springer du till älskarinnan för du behöver närhet och att bli sedd istället för att göra det du ska, lägga arbete på ditt äktenskap.

Hur kan du välja att göra din partner så illa?
Hon är glad för din skull att du kommer ut, så hon bryr sig alltså om dig, men du sviker henne på det grövsta sätt du kan göra…

3 gillningar

Tär på dig, att du inte skäms! Du agerar som en egoistisk barnunge. Vet inte om du tagit dig tid att läsa några trådar här på forumet och reflekterat över hur enormt illa man gör sin partner när man väljer att vara otrogen. Om du inte gjort det så kan jag berätta för dig att man som bedragen går fullständigt sönder.
Blir fan skogstokig när jag läser dina inlägg!

5 gillningar

Vill du såra din fru och ge henne själsliga sår hon alltid kommer bära med sig?
Vill du göra henne illa?
Vill du göra den nya kvinnan illa?
Vill du fylla ditt liv med lögner?
Du agerar nämligen precis som att allt ovanstående är sant.

Ge din fru en chans att slippa detta. Ditt beteende är djupt ansvarslöst.
Jag som är en av dem som blivit ljugen för under lång tid, bedragen och lämnad kan säga att det skär i hjärtat när jag läser vad du skriver och jag blir otroligt provocerad.
Jag gick sönder. Precis som @Kaotisk skrev ovan.
Hur kan man göra så mot sin partner sedan så många år?
Det finns ingenting som ursäktar lögner och svek. Inga förklaringar som duger.
Oavsett hur du känner har man ett ansvar gentemot varandra i en relation att bete sig vettigt och respektfullt.

3 gillningar

Detta kunde varit skrivet av mitt ex ordagrant för det var exakt samma resonemang ifrån hans sida. Att det är ju väldigt synd om honom som saknat närhet och "tvingats " in i andra kvinnors armar… att kvinnorna har sökt upp honom och inte tvärtom osv…
Du ska bara veta hur du sårar genom ditt agerande!! Så självisk får man bara inte vara mot en man har älskat, oavsett hur du känner nu. Du förstör din frus tillit till andra för en lång tid framöver genom att inte vara ärlig och öppen utan som en riktig fegis och skitstövel låta henne tro att det är ok mellan er.
Väx upp och ta konsekvenserna!!! Lämna den nya kvinnan ifred och red ut ditt liv först!! Och låt din fru komma igång med sorgeprocessen!!

3 gillningar

Alltså tyvärr måste jag säga att du behandlar din och din blivande exfrus relation fruktansvärt respektlöst. Tycker du ska ta upp med din nuvarande fru redan idag att du vill skiljas och att du varit inne på dejtingsidor där du träffat någon. Är ju inte ok någonstans att fortsätta behandla henne så här oavsett om ni växt ifrån varandra.

@prosit
Jag kommer inte att be dig sluta träffa denna nya kvinna, av den simpla anledningen att skadan redan är skedd. Du har redan varit otrogen, och du har redan svikit din fru. Det kan inte bli värre än vad det redan är.

Det jag däremot å det starkaste uppmanar dig till är att gå hem och vara ärlig, för kanske första gången i ditt liv. För även om du säger att din fru vill fortsätta försöka tillsammans beror det troligen helt och hållet på att hon inte vet vad du har för dig. Om hon får veta sanningen om dina lögner, dubbelspel och otrohet vore det rimliga för henne att faktiskt vilja ha denna skilsmässa för att istället bygga upp sitt eget liv på bättre grunder än vad du kan erbjuda henne.

Ge din fru chansen till ett bra liv. Du är ju faktiskt ingen bra man och ingen bra make, vilket du nog vet om själv, och det är bättre för henne att få se verkligheten såsom den faktiskt är hellre än att gå runt och hoppas på något som ändå aldrig existerade.

7 gillningar

Broder.
Av de som hänger här skulle jag tro att jag är den enda som kan relatera till det här från den otrognes sida.

Jag har gjort samma sak och tro mig.
Det är inte en dålig idé.
Den är urusel.
Ta det från en som gjort exakt samma sak.
Jag önskar det var ogjort.

Först: var ärlig mot din fru.
Träffa ingen annan medan ni är gifta inklusive ev betänketid.

Två: Börja inte en ny relation grundad på en lögn.

Ljuger du för din fru, ljuger du för din nya, ljuger du för dig själv blir det svårt att inleda en ny, djup och äkta relation.

Ta det från en som levde på lögner alltför länge inför alltför många inklusive mig själv. Det är ett tungt bagage och påverkade den senaste relationen negativt för har jag ljugit för och lurat andra förut, varför skulle jag få någon att tro att jag inte skulle göra det igen?

Så 100% ärlighet inför alla, inklusive dig själv. Det är nyckeln broder.

4 gillningar

34 år gammal, ung… du kommer aldrig att få en bra relation ifall du tycker detta du gör är ok. Man gör bara inte så som du nu tycker att är okay.
Har inte fått bekräftelse av min fru, nähä, då väljer jag att få den av någon annan. Det har ju JAG rättt till. Fy attan säger jag.
Följer tråden men tänker inte skriva nåt mera. Ditt sätt att lämna är det värsta, fega jävla sättet. Spyr!

3 gillningar

Jag uppskattar din ärlighet om din falskhet och hoppas att du inte skräms bort av alla utskällningar du får här i tråden nu.

Det blir lätt så på det här forumet att offerskapet är den roll som skapar störst gemenskap, eftersom man som sviken, lämnad och bedragen så tydligt kan peka ut ondskan och falskheten på annat håll än inuti sig själv. Som offer för någon som ljugit kan man ha en renare röst än den du har nu - då du visar upp en show (bara för oss, inte för någon i din verkliga verklighet) i hur du kan konsten att tala med dubbla och trippla tungor. Eller konsten att ”dra en vals”, som du själv säger.

Därför är det synd att sådana som du som ändå kommer hit frivilligt blir så pass utskällda att ni sällan vill komma tillbaka igen. Era dubbla tungor behövs oxå. (Eller våra, @Rulle är inte den enda som varit otrogen här.)

Du är som jag redan skrev ”ärlig med din falskhet”, (vilket vi andra borde vara åtminstone lite tacksamma för att få insyn i) och för mig blir frågan: varför?

Varför vill du ha denna plattform där du helt brutalt skriver ut hur du ljuger och reagerar inför både din fru och kommande älskarinna?

Behöver du känna att du är ärlig någonstans?

Behöver du formulera en story som får alla splittrade delar i dig själv att gå ihop?

Behöver du stöd?

Behöver du motstånd?

Behöver du, som någon skrev, få syn på vem du verkligen är och hur du fungerar?

Hoppas du vågar vara lika ärlig här i fortsättningen, skriver vågar - för sen när du inte har kicken av din flirt att falla tillbaka på längre kommer det att göra mycket mera ont att skriva det rakt ut, helt ärligt, allt det som händer. Idag är det lite spännande, men du bäddar för ett mörker som du oxå måste våga se sen - varesig det är med eller utan ”oss” på forumet.

Att du svettas så mkt och är så nervös inför den där ”kommande älskarinnan” kan ju oxå vara en drivkraft i sig - du känner dig hämmad och vill igenom den barriären med sånt våld att du börjar svettas. Du ger inte upp förrän du klarat av att slappna av med just henne.

Du vill bli fri? Inte fri ihop med den nya kvinnan (hon är bara barometern som mäter hur pass bra du lyckas i din akt) och inte fri ifrån din fru (vad du vill med henne har du inte helt full koll på) - utan fri från dina egna, inre låsningar?

3 gillningar

Jag dras inte för att vara öppen med vad jag sysslar med och jag är knappast ensam om det i vårt avlånga land. Tror det behöver komma upp till ytan hur en verklighet kan se ut och hur vi som är otrogna tänker och fungerar, varför gör vi som vi gör och hur lyckas vi komma undan radarn? Det räds mig inte heller att läsa alla ondska kommentarer om vilken vidrig människa jag är. För ingen känner mig utanför denna tråd. Det är bara jag själv.

Nej, jag söker ingen bekräftelse från någon i denna tråd. Alla relationer är unika. Ingen vet hur våra sjutton år har varit. Jag har bara berättat en liten del utav våran relation.

Det var första gången under våra sjutton år som jag nu var otrogen i hela mitt liv. Vår relation har dalat de senaste åren från att det har varit perfekt, ja allting har varit perfekt. Det skulle vara vi mot världen livet ut😍 Det har sedan dalat för min fru haft jobbigt med skolan, vi har fått olika syn på livet och vad vi vill. Vi har inte haft sex sedan i våras. Det gör inte heller min otrohet godkänd eller accepterad. Verkligen inte. Det fantastiska sexet och den kärleken vi hade till varandra har dött ut och jag har saknat det så otroligt mycket den senaste tiden. Vi har pratat om det (dåligt sexliv och ingen kärlek) och det har inte blivit bättre överhuvudtaget.

Jag registerade mig på en datingsite och kollade av marknaden och fick då kontakt med denna kvinna (hon 44 och jag 34). Vi träffades i lördags och det sa pang direkt mellan oss. Jag levde i ett lyckoros med henne och gör det fortfarande. När vi skildes åt så pussades vi två gånger.

Jag var där idag i totalt nio timmar (kom hem för en timme sedan). Vi var ensamma i hennes lägenhet. Jag spelade ut alla mina känslor för henne. Det kändes naturligt, jag kunde vara mig själv med henne. Vi låg i soffan, höll om varandra och kysstes. Jag var så lycklig att känna mig omtyckt, pussa och ha känslor för någon (har inga känslor för min fru, de har avtagit). Innan vi skildes åt så ja, vi hade sex och det var bra sex! Hon var nöjd och jag var nöjd. Vi båda vill ha mer utav varandra och inte bara sex. Kom hem och min fru stod i köket lyckligt ovetandes om vad jag gjort. Jag gick in och låtsades som att det regnade ut. Inga skamkänslor eller något i kroppen.

Och nej, vi har inga barn eller betänketid. Skrev ut papper igår morse från domstol om skilsmässa och beställde personbevis från Skatteverket.

1 gillning

Den meningen går nog till historien. Till och med själva lyckan projicerar du alltså nu på din fru.

Din text är verkligen jätteintressant. Först beskriver du pirrande känslor du själv har upplevt, men sen är det din fru som står uttalat lycklig vid spisen (dock lyckligt ovetande, men det vet hon ju inte själv om att hon är), medan du redan spatserat mot printern för att fixa det sista med skilsmässan.

Att du kallar din fru för just din fru i den här situationen är oxå något du kanske kommer att tycka att är ganska hisnande i efterhand. Är hon verkligen din fru längre? Är du okej med att hon blir någon annans? Har det ens slagit dig att hon inte är din nu?

3 gillningar

P.S. Skulle du vara så här ocensurerad & transparent om dina förehavanden till någon i din egen, verkliga miljö? Eller är det bara ”vi” som får den äran?

1 gillning