Min fru och jag träffades när vi båda var sjutton år gamla. Gifte oss efter elva år pga ekonomin. Förlovade oss samma år som vi flyttade ihop.
De senaste kanske två åren har varit skitdåliga. Vi har varit som två kompisar emot varandra. Nu senaste tiden, ja sedan hösten 2020 till idag så kanske vi har haft sex tre-fyra gånger. Vi pussas inte längre mer än när jag åker till jobbet. När vi lägger oss sängen på kvällarna så är vi som två kompisar. Ingen håller om ingen. Nu i sommar har det inte varit bättre kan jag säga. Innan jag ska åka till jobb (börjar 15.00) så ligger jag i soffan och vilar och inte inne i sängen. Varför vet jag inte men det känns inte bra längre.
Jag satt i slutet på augusti nu ensam hemma och tog mig en öl och kollade av marknaden lite (blev medlem på en datingsite). Där fick jag kontakt med en kvinna som är elva år äldre än mig. Hon fick mig på fall direkt och vår konvers. flöt på så bra. Vi bestämde oss för att träffas bara en vecka efter vi hade pratat och det gjorde vi. Allt var så himla mysigt och fint. Det slog gnistor om oss handlöst. Vi tyckte om varandra och känslorna osade omkring oss. När vi skilde oss på kvällen och jag skulle åka så gav vi varandra två pussar på munnen. Efteråt har vi haft dagligt kontakt på messenger och vi tycker mycket om varandra. Vi har båda bekräftat för varandra att vi har känslor. Jag har också känt den senaste tiden att mina känslor har svalnat av för min fru. Vår relation är död och den går inte att rädda.
På lördag kommer jag att begära ut skilsmässa för jag orkar verkligen inte längre att leva i denna relation. Vi har haft det tufft i några år och jag känner ingenting längre för min fru. Hon kommer att ta detta väldigt hårt och lägga allt ansvar på sig själv, att det är hennes fel allting. Det är inte ens fel att två tryter. Imorgon ska jag träffa henne igen (hon som jag träffade i lördags). Jag har berättat för henne om vår relation. Hon har själv varit gift i tretton år och sambo i sjutton år. Hon har två barn men är skild sedan februari men det har inte gått igenom än pga betänketid eftersom de har barn ihop.
Jag lämnar även denna relation för min egen skull för att jag vill vara ensam och har inga känslor för min fru längre. Vi är som jag skrev, som två kompisar emot varandra och så har det varit det senaste året. Det är inte roligt längre. Jag har inte lika starka känslor för min fru som jag en gång hade. En gång i tiden var det vi mot världen och vi skulle dö ihop.
Inte heller lämnar jag äktenskapet för den andra kvinnan. Utan för att jag vill vara själv och försöka finna mig själv igen plus att jag självklart vill fortsätta dejta denna fantastiska nya kvinna som kommit in i mitt liv. Jag känner själv att jag har starkare och mer äkta känslor för den nya jag träffat än mot min fru. Hon jag träffar nu har varit singel sedan februari och inte dejtat någon sedan dess. Jag är den första för henne efter hennes man som hon levde ihop med.
Jo, det gör jag. Jag vill lämna denna relation för att vara ensam men också se om det kan bli något med den andra kvinnan. Har även sagt till henne att jag vill vara ensam men att vi skyndar långsamt. Hon vill inte heller rusa in i någon ny relation eftersom hon två långa relationer bakom sig (tretton år och nio år)
Släppte bomben nu för min fru när hon låg i sängen. Hon grinade självklart när jag sa att jag ville skilja mig. Hon ville försöka att hitta tillbaka men jag sa att “nej, vi har försökt så många gånger under våra sjutton år men så hamnar vi tillbaka i samma ekorrhjul igen.”. Jag gör matlåda nu inför att jag ska iväg och jobba och det gör ont i mig att se min fru och min bästa vän vara så ledsen. Jag älskar henne men det finns ingenting vi kan göra längre. Självklart mår även jag piss och grinade som ett barn när vi pratade i sängen.
Märker du inte att dina två handlingar går emot varandra, du vill lämna ditt äktenskap för att vara ensam men samtidigt vill du se vart det kan leda med den andra???
Efter sådan lång tid i ett förhållande så tror jag inte du vet ens vem du är, ska du då springa in i ett nytt?
Ett tips, börja med att sluta ljuga för dig själv, lämna med allt vad det kommer att innebära, hitta ett nytt boende, ta hand om dig och sen fokusera på dejtandet, just nu är den nya språngbrädan o snuttefilten för dig. Utan henne hade du aldrig tagit vågat ta det här steget, vilket inte oftast är de bästa förutsättningarna för en ny relation, men vad vet jag, jag kan ha fel i det här.
Jag hade även innan jag träffat henne bestämt mig för att skilja mig men inte riktigt vågat ta steget att berätta det för min fru.
Hon som jag träffar, visst har det varit ett dragplåster men inte en bidragen orsak till skilsmässan. Hade vi inte dejtat så hade jag ändå tagit ut skilsmässa eftersom det är såpass dåligt hemma och jag mår inte bra utav situationen.
Jag tycker att du ska läsa svaret från @mercer flera gånger.
Du kommer nog få svårt att övertyga någon annan än dig själv att du lämnar för att vara ensam, om du har påbörjat separationen med en otrohet.
Att lämna för att vara ensam innebär att man avstår från att dejta någon annan under separationen och tiden efter separationen. Det innebär att man tar den tiden till att verkligen rannsaka sig själv, analysera sin tidigare relation med alla dess mönster och framförallt ser till att landa tryggt i ensamheten. Det blir ett sätt att hitta tillbaka till sig själv, och kunna stå stadigt utan någon annan.
Att använda en annan person som språngbräda och tröst under den perioden stjälper mer än vad det hjälper. Det kanske känns tryggt och härligt i stunden, men inte sällan blir baksmällan desto värre efteråt. I min (tyvärr rätt hårda mening) har du redan visat en förbluffande brist på mognad i ditt sätt att hantera ditt äktenskap, er separation och den kommande tiden efter separationen. Och det tror jag inte är den bästa grogrunden för en kommande relation.
Naturligtvis har man rätt att avsluta en relation som man vantrivs i. Men vanligtvis föregås det av en dialog och kommunikation med sin partner, där man påtalar vad man är missnöjd med och oftast även ger det en chans att bli bättre. Det är därför de flesta brukar säga att det är viktigt att ta den dialogen innan det gått så långt att alla känslor och allt hopp är ute. Det kloka vore också att gå i parterapi tillsammans. Även om det inte innebär att man varken vill eller kan fortsätta tillsammans kan det vara ett bra sätt att faktiskt hantera separationen så bra som det bara går, och faktiskt även få chansen att kunna få viktiga perspektiv och inputs från en tredje part gällande en själv och sitt eget beteende.
För även om du påtalar att du har vantrivs i din relation kan jag inte se någonstans att du skriver vad du själv gjort för att förbättra situationen? Har du själv försökt få till en ändring? Har du själv visat sin maka vad du önskar och behöver? Har du själv gett henne det hon önskar och behöver?
Men att fly från en relation via otrohet är värsta sättet att avsluta något på, och det kommer du alltid att ha på ditt CV framöver. Det ger också sämsta möjliga start på en eventuell ny relation.
Vi har gått i terapi, påbörjade i februari 2021 och avslutade det i juni nu. Det var mycket givande samtal där man lärde känna varandra på djupet. Det blev bra efter det, man var som nykär igen men kort därefter hamnade vi i samma onda cirkel igen.
Jag kommer inte att hoppa in i någon ny relation på en gång och det har jag påtalat för hon som jag träffar. Behöver finna mig själv och hon förstår det.
Många som går i terapi missar en väldigt viktig sak. De kommer hem och fortsätter som vanligt. Glömmer att de har påbörjat ett jobb med relationen och tänker att det kommer att lösa sig. Det krävs hårt jobb!
Sen säger du emot dig själv väldigt mycket. Du startade tråden med att beskriva hur dåligt det varit i två år. Men i ditt sista inlägg skriver du att ni har varit på terapi och varit som nykära.
Så från juni till augusti gick det från att vara nykära till att vilja lämna?
Det låter inte som att ni har gjort en vettig ansträngning för att rädda ert förhållande
Håller helt med @Stark1
Du skriver att du inte kommer “hoppa in” i någon ny relation innan du är klar med den gamla. Måhända det något jag missar här nu…Du har ju redan tagit ett jättekliv bort från ditt äktenskap och in i nya tankar genom att regga dig på en dejtingsajt, genom att ha kontakt med någon annan, genom att träffa henne, prata förtroligt osv.
Det där är inte att ta en sak i taget och avsluta ditt äktenskap snyggt (om det är det du vill) Det är att fly det jobbiga hemma genom lite härlig förströelse på sidlinjen och på så vis vara en komplett egoist!
Inte nog med att du inte är ärlig mot din fru (eller har du berättat om din fling för henne?), riskerar du såra den nya kvinnan du redan dragit in i din sorgliga soppa. Du ljuger uppenbarligen för dig själv om du inte är klarsynt nog att se det.
Skulle ni som är otrogna veta hur mycket det sårar och hur mycket spår det sätter i den andras liv, bara veta och förstå. Men nej, man söker en ny och sedan lämnar man. Fy, säger jag.
Lämna får man, förstås. Men hur man gör det …
Vet inte om du berättat till din fru om den nya… knappast. Det skall hon väl få reda på av någon annan så småningom. Har du någon aning hur det kommer att kännas för henne? Säkert inte.
Lycka till ändå.
Mitt X sa ingenting - hade inga känslor för mig ett tag i förhållandet efter 20 år.
Smög o chattade med en ny , fick känslor.
Efter det gjorde slut med mig. Var helt chockad.
Han dejtar än- de är inte ihop.
X mår dåligt fortfarande hur han gjort mot mig.,
Det är blandade känslor vid skilsmässan + den nya.
Känns ändå fel att man dejtar när det verkligen är känslor inblandade. ” de är ihop” .
I mina öron låter det som otrohet. Att aktivt välja att regga sig på en dating sida, att aktivt välja att träffa någon annan. Ursäkten att äktenskapet är dött är extremt dålig.
