3:e gången gillt?

Antar att ni är tillsammans när ni eventuellt berättar för barnen, låt henne inte lägga det på dej.

Vet inte hur gamla era barn är, antar att dom också känner att allt inte är som det ska. Tycker att det är dags för dom att veta som håller på att hända

Du har varit inne på att dra dig undan och inte vara uppe i henne hela tiden, jag tror att det är bästa vägen för dej att gå.
Kanske dags att ta fram papperna om skilsmässan igen.
Jag är lite undrande över hur hon beter sig, du är säker på att det inte finns någon annan i kulisserna?

Dom tre gångerna som hon har varit tveksam, så har det varit en annan hon har “fått” känslor för
Vet inte om ni provade att vara ifrån varandra nån gång, kanske kan vara en ide att du åker bort ett tag och framförallt funderar på hur du känner o vill att det ska vara.

Misstänker att det börjar slita på dej…

Kopierat från din “gamla” tråd

Last edited by Rola1; 2019-02-23, 22:54.

Absolut inte! Det är något vi kommer att göra tillsammans. Jag försöker förlika mig nu med vad som håller på att hända och jag är helt inne på att gå ur detta så fredligt det bara går. Jag tänker inte ödsla min energi på att vara arg och bitter. Det vinner ingen på och framförallt så blir barnen lidande. Hon håller helt o hållet med. Du som har läst min tråd på Terapisnack som började 2011 med vår första kris kan nog förstå hur härdad och förberedd jag har blivit på detta. Jag har tydligt sagt att om hon har minsta empati kvar för mig så inled inget nytt förrän vi är helt klara med vårt och allt det för med sig. Det har hon lovat mig. Vad hon sen gör i kulisserna bryr jag mig faktiskt inte om längre. Vi har tre underbara barn som inte förtjänar 2 föräldrar som hatar varandra. Vi ska så långt det är möjligt vara vänner. Lätt sagt nu, jag vet men det är i alla fall ett mål i allt mörker.

4 gillningar

För att uppdatera lite så har vi kommit en liten bit in på vår resa. Hon har hittat ett hus som hon ska hyra. Hon får tillgång den 1:e maj. Vi är fortfarande vänner och jag känner mig faktiskt inte så ledsen längre över att jag förlorar henne. Jag har försökt tänka på hennes negativa sidor och de gemensamma mål vi haft som aldrig blivit av och på så vis kommit fram till att vi nog har det bättre isär. Jag ska behålla huset så vi har bokat ett möte på banken för att reda ut det ekonomiska. Inget tjaffsande eller bråk om saker utan vi försöker lösa detta som vänner och det går faktiskt riktigt bra.
Det enda som gör så jävulens ont är ju just den borg man byggt upp kring sin familj som nu totalt rasat ihop… Alla ens drömmar som inte besannas, barnens drömmar som man får omstrukturera…
Som jag ser det så spelar det egentligen ingen roll vad som är den verkliga orsaken till att det blev så här… Att bli bitter o arg skadar både barnen, henne och mig själv. Jag anser att det bara är att behålla den vänskap som finns och gratulera henne om hon blir lyckligare. Jag hoppas att även jag nångång kan bli lycklig igen…
Tänker jag helt fel?

7 gillningar

Jag tycker du tänker helt rätt. Jag är övertygad om att du kommer att hitta ny lycka!

1 gillning

Ja jag hoppas sannerligen det. Känslan av misslyckande är ju total men förhoppningsvis går den över till ett lugn och en känsla av nystart… Jag inbillar mig det iallafall…

Håpet er visstnok det siste som forlater mennesket. :grinning: Derfor overlever vi store utfordringer. :muscle::muscle:
Du må alltid tro det vil bli bedre. Du vet, Monty Pytons klassiker: “Always look at the bright side of life” :rofl::rofl:

1 gillning

Då kom dagen… Idag har vi kört ut möbler o ateraljer till hennes nya hem. Märktes tydligt på henne att hon mådde lika dåligt över det som jag. Men vad mer kan man göra än att sikta framåt?
Just nu känns allt bara sorgligt… Som en tung sten som aldrig vill släppa… Dags o börja tänka glada tankar och försöka klättra upp ur hålan…

4 gillningar

Vår lilla tjej på 5 år fick en rejäl dos av uppvaknande igår och även ikväll. Hon har nog inte riktigt förstått innebörden av att mamma har skaffat ett nytt hus. Hon fick fullständig panik igår när vi åkte där ifrån. Hon ville verkligen inte lämna mamma där. Idag var det en liknande grej när mamma kom hit och gick igenom papper och hämtade grejer. Fullständig panik när hon skulle åka. Usch va det skär i hjärtat…
Jag råkade ställa en sådan fråga som man egentligen inte ska men kunde inte hålla mig, analytisk som jag är:
Har vi verkligen haft det så dåligt i vårt äktenskap att det är värt denna skiten vi går igenom nu??

Ledsna barn, slutkörda föräldrar, ekonomin i botten pga en ny hyra på över 7000 och inköp av möbler, ett riktigt skitjobbigt projekt med att skriva om huslån, bodelningsavtal etc, etc…

Ett hett tips jag ger till de som går i tankarna att gifta sig:
När du har funderat och bestämt dig, fundera en gång till…

4 gillningar

Känner detsamma som du om att ”har vi verkligen haft det så dåligt så att det är värt skiten vi går igenom nu…”
Precis så tänkte jag många gånger och jag fick aldrig något riktigt svar. Vad svarade ditt fd?

1 gillning

Hennes svar blev: Nä, jag har aldrig sagt att vi har haft det dåligt…

Jag kommer aldrig att förstå…

1 gillning

Jag kommer aldrig förstå varför man väljer att göra detta steg. Å framför allt om det inte varit dåligt. Sånt meningslöst lidande för alla inblandade och då speciellt barn som inte har något val alls.

4 gillningar

Håller verkligen med.

2 gillningar

Håller med 100 %% också fått svar vi har haft det bra också och jag bryr mig fortfarande om dig ( men var otrogen)

1 gillning

En liten uppdatering såhär 2 månader efter flytten…
Jag mår bra. Min kärlek till henne har verkligen släppt… Självklart känner jag fortfarande för alla minnen och de glada och lyckliga stunderna men vill jag ha tillbaka henne? Nej… den fru som jag gifte mig med finns inte längre och jag är så glad att jag kommit underfund med det. Hon berättade att hon träffar en kille… Det kändes direkt som ett slag i huvudet men viftades lika snabbt bort. Lite som, va fan va det som flög in i mig?
Bara att slippa den känslan är riktigt skönt.
Vi är fortfarande bra vänner och jag känner att vi har hittat en balans i hur vi kommunicerar. Och barnen mår faktiskt bra. Det märks att de funnit sig i situationen och att mamma och pappa fungerar likadant fast inte tillsammans.
Även jag har träffat en tjej som jag gillar fast jag tar det väldigt lugnt… Jag har inte för avsikt att rusa in i något nytt… Men det är såklart spännande… Undrar lite hur mitt ex kommer att ta den nyheten när det blir så seriöst så jag berättar det för henne?

Det är så skönt att man ändå kan sitta ner o prata över en kopp kaffe när man gör barnbyte… Eller ta en lunch tillsammans… Barnen tycker det är skönt och vi känner oss trygga med det… Det var nog den rätta vägen vi valde trots allt…

7 gillningar

Det låter väldigt fint, håll i den känslan :+1:

1 gillning

Egentligen, så finns väl inga alternativ om man vill gå vidare med sitt liv, eller hur??

1 gillning

Det där skulle kunna vara skrivet av mig. Beklagar din situation, och hoppas att du har det bättre nu när det gått ett tag.

Jahapp detta kändes som väldigt bekant, är på andra krisen själv…lurar mig själv att det går att fixa. För i de flesta fall man läser om här, verkar händelserna leda till samma slut…önskar jag hade samma styrka och insikt som du och andra här berättar/vittnar om. Nyttig att läsa.

Ja du… Du befinner dig i den självförnekelse som jag har varit i. Jag har suttit och inte litat på henne i 8 år. Nu är jag äntligen fri. Jag gjorde allt i min makt och visade mina bästa sidor. 2 ggr fungerade det men nu den 3:e så gick det inte längre. Först nu inser jag att jag lurat mig själv i alla dessa år. Jag har inte mått dåligt då det har löst sig men när man är uppe i det så känner man sig så värdelös, utbytt, misstroende och svartsjuk. Jag har gett mig fan på att inte känna så igen. Vi har ju 3 barn ihop som vi älskar över allt så vi är vänner och jag har kunnat förlika mig med att hon söker något som jag inte kan ge. Vad det är kommer jag aldrig få veta och det spelar egentligen ingen roll. Fokus ligger nu på mig själv och barnen. Mår jag bra så mår barnen bra så jag ser inga alternativ. Och skulle jag välja att hata eller tycka illa om henne så hade jag bara mått sämre.
Nää… sikta framåt… Livet är inte slut bara för att en kvinna inte kan uppskatta en… Nån dag finner jag någon som gör det…

6 gillningar