Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

22år och sedan är allt borta

Hej alla fina, Jocke heter jag och har för 8 veckor sedan mottagit beskedet från min älskade sambo… hon har inga känslor kvar. Hon säger att hon “flaggat” (hatar detta ord på riktigt) under åtminstone ett år. Killar och tjejer snackar olika språk. För mig blev det verkligen en shock, även om det inte varit bra under de sista året iaf.
Har försökt pratat med henne att gå i terapi, psykolog eller vad som helst för att möjligen komma vidare. Men svaret var under första veckan, ok vi gör vårt bästa. Men sen efter två tre timmars sömn så var det den gamla vanliga avspisande, smått spydiga o känslokalla sambon igen.
Jag har en så fin relation med min styvdotterm hon flyttade från sin pappa vid 12 års ålder. Hon har tattuerat in mitt personnummer i sin arm. Hon betyder så mycket för mig, vi behöver varandra på ett väldigt fint sätt <3
Är verkligen helt bestört över situationen!!
Det är inte bara min själsfrende jag förlorar. Jag i detta nu är arbetslös och kan inte köpa ut henne ur huset. Har en stor passion i mitt liv och det är bilar, har en komplett verkstad i garaget. Att för mig och gå vidare med nytt boende är inte helt lätt utan att överdriva!
Under resan så har det varit destruktivt beteende många gånger. Mycke elakt har sagts, jar har varit på jourpsyk tre gånger pga mitt måeende. Har försökt avsluta mitt lidande(skäms över det)
Har jobbat med IT i över 20år, klart jag har sökt svaren i både mail, sociala medier…

Glad att jag hittade denna sajt för likasinnade. Jag är inte själv, vilket känns skönt på nåt vis.

1 Like

@LGW Ledsen för din skull. Har nyligen själv hamnat i samma situation. Efter 8 år så kom min fru, inte kanske helt oväntat heller, och sa att hon inte orkar mer. Vi hade också ett kämpigt år på många sätt, med otrohet från hennes sida och depression hos båda. Planen var parterapi, men den delen hoppade hon över.
Skriv av dig här, det finns en massa kloka människor som har gått eller går igenom samma sak. De kan bidra med goda råd och förståelse.

1 Like

Beklagar verkligen att du är här!
3 månader har gått sen jag förlorade allt efter 11 år.
För mig betyder inte saker som hus och prylar något. Det har Inget värde för min del då jag lika gärna kunde bott på gatan för mitt ex skull.
Det är känslorna som är värst, jag har förlorat den person jag litat på mest i hela världen. Hon som känner mig innan och utan.
Och jag tänker att kan jag som är väldigt känslig klara detta så kan alla det.
Du kommer stöta på många gropar och ibland undrar man vem personen är för man känner inte igen den man älskar. Hon är nån helt annan…
Men kämpa! Du kommer fixa detta tillslut. Kram på dig.

1 Like

Hej och välkommen! Här kan du skriva av dig och läsa andras upplevelser-få tips och råd i väldigt god ton! En eloge till alla i gruppen för alla fina bemötanden! Det finns många som kommit en bra bit i processen och så finns det de som är helt nya och alla däremellan. Jag är nog mittemellan.

Jag befann mig i samma situation som dig:utan fast jobb när bomben släpptes… Jag mådde skit. Inget fast jobb vilket betydde inget nytt boende till mig och våra barn…Jag led…usch…men jag bet ihop och reste mig snabbare än min egen skugga! Med cv:t i handen sökte jag jobb som aldrig förr!!! Så kämpa med jobbsökandet så kanske du kan behålla huset!!! Jag hade trots att jag fick flera fasta jobb att välja mellan inte råd att ha kvar vårt fina hus. Det såldes och så köpte jag en bostadsrätt istället;radhus med uteplatser intill skogen men nära stan. Så jag fixade jobb och köpte radhus i chocktillstånd! Men det gick!!!

Gällande bonusdottern tänker jag att du kan ha din egen relation till. Om hon har tatuering är hon kanske över 18 och bestämmer själv. Vill du och bonusdottern fortsätta ha kontakt så kommer ni att ha det!! Fint för er båda tycker jag! Stort lycka till med det! Ni verkar betyda mycket för varandra!

2 Likes

Har så jävla svårt och hantera detta svek, att hon utan att tydligt förklara att separationen står här nu!
Prata runt allt, fel med mysbyxor hemma??, fel att jag lider av migrän och att jag försöker tills med medicin sova bort skiten(den är speciellt magstark), har inte hjälpt till hemma(den förstår jag) och att jag isolerat mig pga arbetslöshet(den förstår jag oxå).
Men aldrig sagt att om vi inte löser detta, då är separationen ett faktum!

Jag har påpekat under kanske två år att hon har totalt ignorerat mig under flera år(fattar inte hur jag accepterat detta), utebliven sex, ingen uppskattning och ingen bekräftelse! Air is his name…
Hon har högt och ljudligt förklarat att jag har visst haft sexlust, men inte på mig iaf bevisligen! Det gör faktiskt ont på riktigt!
Pang tjong, vi har kommit till en återvändsgränd(det går inte att reparera)!

Allt går (nästan) att reparera! Men nu är det så sjukt bråttom att få ut mig ur huset eller att jag köper ut henne! Efter 22år så är det sjukt brådis??? Jag har förklarat att det kommer att ta den tid det tar, jag är arbetslös(detta är ett stort problem för henne, då allt skall vara fint och välpolerat utåt) och måste lösa min boende situation med alla problem det innebär!
Hon säger: jag vill börja mitt nya liv, jag vill bli lycklig, jag vill oxå knulla.(nu blev de kallt på riktigt)
Jag har ställt frågan mååånga gånger, vem är han(mariou scocco), finns ingen får jag till svar. Stefan Lövén framstår som trovärdig helt plötsligt.

Att en människa som jag älskat högst på denna jord i 22år gör detta kommer jag aldrig att förstå…

Vilja kan flytta berg, i know <3

Tömde precis torktummlarn och där låg hennes trosor i spets :sob:
Att lev med vetskapen att någon annan får tillgång till de bästa jag haft ever??
Vet inte hur jag skall hantera detta?
Sorgen är sååå jävla bottenlös så jag fattar inte!

“att hon har totalt ignorerat mig under flera år(fattar inte hur jag accepterat detta), utebliven sex, ingen uppskattning och ingen bekräftelse!” Så var det för mig med. Hon släppte bomben att hon ville separera på nyårsdagen. Min sambo har varit utmattningsdeprimerd så man har inte viljat såra henne så hon sjunker ner i mörkret igen. En annan grej som är annorlunda nu är att hon förändrat sig det senaste
kvartalet genom att börjat börjat träna och vara mån om sitt yttre. Något som hon inte brytt sig om det senaste 10 år sedan. Om det beror på att hon nu mår bättre och orkar ta tag i det eller om det är en klassisk förberedande för raggningar i framtiden vet jag ej. Det är iaf sjukt blandade känslor man har om framtiden.

1 Like

Det är exakt samma här, börjat o dansa(motions dans säger hon)
Tränar och är helt plötsligt glad igen efter att ha släppt bomben.
Jag har förklarat att jag kommer aldrig att förlåta henne för att du inte fick kvittens från mig att jag förstod vad du menade när hon klagade. Du sa aldrig, vi måste prata, de här leder till separations annars. Hon pratade om mina mjukisbrallor hemma, att jag inte hade ett jobb då, hjälpte inte till hemma(den köper jag rakt av) Mina synpunkter att ha ett totalt uteblivet sexliv, de ignorerade hon!
Tills de va försent, de går INTE ATT REPARERA!!! Efter 22 år och massa goda saker!
Eller som de sa till mig på jourpsyk, det besvisligen många goda byggklossar som annars inte brukar finnas. Otrohet, våld o ekonomiska problem. Inget av dessa!!!
Jag orkar fan inte mera…