2 år

Ja vad säger man?
Men tänker att någonstans handlar det ju om att få svar på varför stack han efter att ni gifte er?
Vad var det som var katalysatorn till att han drog.

Vad var det i relationen som gjorde att allt avslutades som det gjorde?
För någonstans handlar det ju om möjligheten för dig att kunna gå vidare. Vilken Stig ligger i kanske i dimman men handlar ju om att kunna påbörja vandringen.

Samtidigt handlar det förmodligen också för dig att också försöka kunna acceptera ett icke svar vilket det också skulle kunna bli.
Inget är lätt och svårast är nog acceptansen.

1 gillning

Du inser att det som har varit har varit, det skulle bli som det var och så får du kämpa på samma sätt som det var innan, att det är ett avslutat kapitel och har noll kontakt.

Om jag träffar honom menar du, eller?

Oj jag har så många frågor. Jag kommer inte få några genuina svar, eller vem vet? Det konstiga är att ngnstans så har jag alla svar… jag känner honom o vet vilken fegis han är och hans svårigheter. Så ngnstans vet jag… det är nog acceptansen…tänkte mer inledningsvis vad skriver man på ett sms?

Du skriver att han är en flyktmänniska. Det räcker som svar för mig. Mitt ex är en flyktmänniska, innan denna skilsmässa för 2,5 år sedan ville hon separera men ångrade sig efter några månader, och dum som jag är gick jag tillbaka. Flyktmänniskor går inte att lita på, jag levde under stor del av tiden mellan separationerna med rädslan att bli lämnad en andra gång. Vilket också skedde. Om ni på nått sätt skulle bli ett par igen är risken stor att även du kommer dras med den rädslan.

2 gillningar

Typ:
Hej!
Har du lust att träffas? Känner att vi behöver prata igenom lite saker helt förbehållslöst.

————-
Samtidigt så tror jag som du skriver, att du redan egentligen både har och vet svaren.
Och då kommer det ner till acceptansen och också våga och kunna släppa taget.
För även om vi vet att saker inte var bra så är det fortfarande det kända och det nya, det okända är det skrämmande…

1 gillning

@Moi
Jag tror du letar efter svaren på fel ställe! Jag tror att du har svaren inom dig och att det är där du ska söka… ärligt talat, att höra av sig till ex tror jag bara kommer göra dig besviken och mer förvirrad.

Att växla i känslor, även långt efter separationen är inte konstigt eller ovanligt. Du har själv fått känna på att du har kommit vidare. Det är ju skönt, men nu har du fått känna på att kastas tillbaka. Själv blev jag helt förtvivlad när jag hörde talas om att det är vanligt att det tar 2-3 år, ibland ännu längre att ta sig vidare ur en separation. Men faktum är att det är nog så det är för många. Känslorna och smärtan i dem är tack gode Gud inte konstanta hela denna tid, men att saker tar längre tid än man tror har nog många fått konstatera.

Sörj lite denna omgång! Hitta svaren i dig! Kanske gå och prata med någon ett par gånger? Sedan kommer du gå vidare och leva igen!

3 gillningar

Har du inte fått några svar än kommer du inte att få några. Ibland finns det inga svar, inget konkret att peka på. Jag verkar inom ett område där det finns en del som säger: “där och då hände det” och jag frågar “jaha, och det finns ingen förhistori?” Naturligtvis är det så. Händelser, beslut är inte svampen, det är fruktkroppen, den synliga som vi kan se, ta på, plocka, sparka ner men själva svampen finns kvar, mycelet som frambringade den. Mycelet är våra erfarenheter, våra karaktärsdrag, kemiska och bioligiska processer som vi själva kan vara omedvetna om. Många låter sig styras av sina begär istället för tvärtom. Andra förnekar sig själva och stannar i ett dåligt förhållande som sedan länge slutat fungera och som kuvar och drar ner dem. Varför? Ibland finns det som sagt inget svar men man vill så gärna ha svar så man pressar, trycker på och till sisit häver den tilltalade ur sig en halvsanning eller en direkt lögn för att få tyst på den frågande men vad den pekar på är bara en av fruktkropparna i en synnerligen komplext system som vi inte alltid själva förstår och kan förklara varför vi känner och handlar som vi gör. Konstruerade svar kan vi alktid få men som sagt inte säkert att de är med sanningen överensstämmande.

3 gillningar

Så är det absolut

Tillåter du dig själv att gå vidare?

1 gillning

Vill inget hellre, men hur gör man ?

Precis…

Tack, du har givetvis också rätt. Håller med dig också. Tack💯

Ja så är det. Är nog inte öppen för andra för att jag är rädd och så sårad på djupet. Litar inte på andra…

Betrakta honom som död. Sörj det som varit men inse att det inte blir ni igen. Ta inte kontakt.

2 gillningar

Mmm…jag får nog inte ut ngt utav det, att ta kontakt. Göder väl bara honom…

2 gillningar

Korrekt analys. Ju större plats du låter honom ta, desto mer betydelsefull blir han och desto större ego får han. Så smickrande att ha någon runt sitt lillfinger att leka med. Håll dig för god för sådant. Det går att älska någon oändligt mycket utan att den är bra för en, istället förstörs man. “Längtans blomma är störst på håll” som Hasse och Tage skaldade. Och snus är snus om än i gyllene dosor som någon annan skaldade. Ofta slår vi in våra minnen i en gyllene förpackning som inte svarar mot dess innehåll

3 gillningar

Exakt så, å just därför har jag hållit mig undan och är livrädd för o ta kontakt. Han njuter av min kärlek o veta att jag finns där och efter separationen så fick han sin lilla panik då jag total försvann då han inte hade kontroll längre över mig och min kärlek till honom. Nej jag kommer nog inte höra av mig, om det är någon som ska krypa tillbaka och vilja reda ut saker måste det var han. Han är död. Så less på att pendla mellan himmel o helvete jämt. Nej det räcker, så tacksam för alla era svar och för att ni finns och engagerar er. Livet gör ont.

3 gillningar

Fina Moi :heart:️:heart:️:heart:️

2 gillningar

Glöm och gå vidare är mitt tips. Det har han gjort

1 gillning