Har äntligen kommit ut på andra sidan, 19 månader sedan mitt liv stannade upp. Minns smärtan som om det vore igår.
Första halvåret var hemskt ett under att jag inte avsluta mitt liv där och då.
Så många tårar, en sorg som var fruktansvärd.
När allt sedan började landa, så kämpade jag för mig. Tänkte att det får bära eller brista.
Jag valde livet och som jag fightas mot mina egna demoner.
Idag är jag och ex bästa vänner. Vi gör mycket saker tillsammans. Det som får mig att reagera är att han för ca halvåret sedan, pratade om att skilsmässan var för min skull. När han säger att han älskar mig. Så känns det annorlunda mot förut.
Jag blir inte exalterad längre och vet ärligt talat inte om det är kärlek jag känner.
Ser han som min bästa vän. Har både hatat och älskat den mannen.
Trivs att vara själv och bara umgås när jag vill.
Ni som är i det mörka hålet, jag lovar er att hur hemskt och jävligt allt är just nu. Så kommer ni ur det så småningom. Ni blir starkare, låter som en klyscha men sant. Det enda som egentligen hjälper är Tiden.
Tyvärr är det en sanning med modifikation. Tiden läker inte alla sår. Det bara är så. Alla är olika. Vissa klarar det, andra inte. Jag tillhör den senare gruppen människor. Det finns inget ljus i tunnelen. Det är ett bisarrt mörker hela tiden. Min exfru har ett psyke av guld. Jag har ett psyke av fnöske. Det känns som mitt hjärta kommer gå i två bitar snart. Det kommer bara explodera för det orkar inte pumpa runt all skit nåmer. Jag är glad för din skull, men för min egen får man vara glad att man vaknar varje morgon å får ta en kopp kaffe med solen i ögonen…mvh T💔
Så bra skrivet, känner igen mig till hundra procent. Nej, man kan inte ta för givet att tiden läker alla sår.
För många blir bördan för tung att bära, jag är själv där. Tiden har börjat komma ikapp sedan hon flyttade för två månader sedan.
Har haft fullt upp med att skapa nya rutiner med barnen osv. Men nu när jag kommit in i det kommer saknaden på allvar, har hela tiden funnits där men nu är det så definitivt. Tomheten och ensamheten är enorm.