Trodde inte jag skulle klara av detta för tio veckor sedan.Psykologen pratar traumasvek. Ångesten har minskat.
Saknar honom fortfarande men inte på samma sätt.Ju mer tiden gått har jag insett att det inte varit ett bra förhållande.
Från veckan efter vigseln har han haft kontakt med andra kvinnor. Några är vänner från förr och några är vänner från nu… jag hade inget emot det.men när han träffar nya kvinnliga vänner som han ringer och smsar till,vill jag gärna veta vilka de är och kanske till och med vilken relation de har. Ni vet arbetskollegor eller liknande. Men den här mannen blir “vän” med alla. Kvinnan i kassan,på bussen, servitrisen på krogen etc. Klart jag undrar. Han nekar. Trots att jag kan se hans samtalslista på mobilen. Han själv förklarar att han inte ville göra mig ledsen ,därför undanhöll han att berätta.
Jag är fortfarande sviken. Men börjar växa mig stark… det är fortfarande jobbigt att göra vissa saker eftersom det påminner mig om det liv jag kunde ha… på så sätt är saknaden stor. Vi har idag noll kontakt. Jag kan se tillbaka nästan ett år och inse att det började redan då.hemlighetsmakeri,gömma mobilen,smussla med pengar… ändå kan tankarna komma: vill jag ha han tillbaka om han vill ha mig? Hur kommer jag över den tanken?
Att bli lurad och förd bakom ljuset av den man trodde var sitt livs kärlek är fruktansvärt.men jag är stark och kan gå vidare:pray:
Vet att vi pratat om detta tidigare min insikt är att människor som är psykiskt skadade på insidan kommer fortsätta såra andra människor genom hela sina liv och att försöka be dem om empati och medkänsla är lönlöst. De kommer aldrig erkänna sina egna brister och om de möjligvis gör det så hittar de alltid sätt som gör att skulden inte bara vilar på dem. Men en klok kille på Youtube sa i en video att sättet de avslutar på visar vem de verkligen är. Själva skulle vi nog aldrig ens drömmar att göra så mot någon annan så det kanske säger mer om oss än om dem. Var stolta för dem ni är att respekt och ärlighet alltid kommer först. Jag vet vad jag ser i spegeln och lever heller med det än sjävbedrägeri. Var stolt över att ni vågar vara fina ärliga människor…
Kan relatera där.
Mitt ex neka till allt och tyvärr gjorde jag misstaget att jag aldrig gick.
Nu ensam och noll kontakt och inget samarbeta om barnen då hon är arg för att hon blev påkommen men såklart kommer hon aldrig erkänna.
Tar man upp saker så blir det bara värre
Jobba på dig och lämna förhållandet är allt jag kan säga.